Orup: ”Murbruket ramlade ner från väggarna – jag spände upp lakan”
I din nya show ”Orup Bara” utlovas en nedtonad konsert, med dig och dina instrument ensamma på scen. Varför det här upplägget just nu?
– Ja, det är bara jag, ett piano, en gitarr och mina låtar. Jag har aldrig gjort något så avskalat förut och det är den främsta anledningen till att jag nu vill testa. Vanliga konserter där det är jag tillsammans med ett band eller andra artister har jag gjort tio tusen gånger. Det känns enkelt. Nu ville jag göra något där jag får anstränga mig riktigt ordentligt. Och det har jag gjort. Den främsta utmaningen har varit instrumenten – jag har varit bortskämd med att ha musiker med mig på scen tidigare. Beroende på min sinnesstämning pendlar jag mellan att tycka att det känns fruktansvärt kul och att tänka: ”Vad i helvete har jag gett mig in på?”.
Du slog igenom som popartist redan i slutet på 80-talet. Vad tänker du om din karriär hittills?
– För det första är jag stolt över att jag fortfarande får hålla på – att jag ännu har några skott kvar i revolvern – och att jag har gjort låtar som har stannat kvar i medvetandet hos människor. För mig är det naturligt att göra musik och jag hade gjort det även om ingen hade brytt sig om den. Men jag fyllde 65 år i slutet på november och det känns skitkul att fortfarande få uppträda och att en hel del människor vill komma och lyssna – visst är jag tacksam för att jag hamnade här.
Tv-spel och familjen viktiga
Vad är hemkänsla för dig?
– Där mina ungar och min familj är – där är mitt hem. Det är det enda som är viktigt. Och möjligtvis mina tv-spel. Men jag har en hustru som har ett stort intresse av inredning och ibland när jag kommer hem till vår lägenhet kan jag känna: ”Shit, vad coolt det här stället är!”.
Vilket är det värsta stället du har bott på?
– Efter att jag hade flyttat hemifrån – de första åren när jag försökte överleva som musiker – bodde jag på ställen som jag nu kan tycka att det är obegripligt att man hyrde ut. En period bodde jag på Luntmakargatan på 12 kvadratmeter utan varmvatten. Murbruket ramlade ner från väggarna så jag fick spänna upp lakan. Det var riktigt bluesigt. Fast det gjorde mig inte så mycket då. Jag hade mina gitarrer och syntar och var bara glad att jag inte behövde sova på någons soffa.
Benke ordnar bra deals åt Orup
Berätta om en granne som du minns!
– En av mina bästa vänner lärde jag känna när jag fick en massa barn och vi bodde i ett hus vid vattnet på Lidingö. Där hade jag en granne – Benke – som jag fortfarande är jättenära vän med och som kompletterar mig oerhört. Han är skitbra på bilar och på bra deals. Om jag sade att jag behövde goretex-kläder till barnen så gick han in i garaget och letade upp någon kartong med overaller som han hade bytt till sig mot ett kylskåp.
Hur ofta möblerar du om?
– Aldrig. Jag vill ha allting exakt likadant, men min fru ser till att det aldrig blir så. Så jag släpper möbleringen till henne. Förutom mina tv-spelkonsoller, mitt piano och mina gitarrer som ingen får röra eller flytta på.
Om du var bostadsminister, vad skulle du göra då?
– Då skulle jag bygga en massa enkla, billiga lägenheter. Då kan man någon gång bli av med sina stora barn.
