”Pappa var hängiven kommunist” – politisk mångfald inget nytt
– Min far var med och grundade Västra Lundby hyresgästförening på nyårsafton 1923. År 1926 och 1927 satt han i styrelsen, ena året som ordförande. Vi bodde på Färjenäs, där jag är uppfödd och där min pappa arbetade på snickerifabriken, säger Åke Mårtensson, 90 år.
Arbetsveckan var sex dagar lång. Åke var yngst av fyra syskon och familjen bodde i en enrummare utan badrum och med dass på gården. Elis Mårtensson hade själv snickrat möblerna till familjens hem.
– Far var också med och grundade en fackförening på fabriken och startade Färjenäs IF. Han tävlade i bordtennis, läste esperanto och höll kurser i det. Han var en föreningsmänniska ut i fingerspetsarna. Dessutom hjälpte han arbetskamrater att deklarera på kvällarna. ”Han var aldrig hemma” som min mamma sa, säger Åke Mårtensson.
Att vägen till samhällsförändring gick genom att organisera sig var självklart för arbetare och hyresgäster i Elis Mårtenssons generation.
– Det var sådana tider, man måste enas för att komma någon vart. En och en kunde de inte göra mycket för att förändra sin situation.
Kombinationen av många olika engagemang var inte ovanlig vid tidpunkten. Inte heller en politisk hemvist utanför socialdemokratin.
Hyresgäströrelsen under mellankrigstiden bestod av allt från socialdemokrater och socialliberaler till kommunister, syndikalister, anarkister och vänstersocialister (ett parti som stod till vänster om socialdemokraterna men var kritiska till sovjetkommunismen).
– Pappa var hängiven kommunist och medlem i kommunistpartiet på 1920-talet, men han gick ur på 30-talet, säger Åke Mårtensson.
Samtidigt var det viktigt för medlemmarna i Västra Lundby hyresgästförening att organisationen skulle vara partipolitiskt obunden. Det blev tydligt valåret 1931, när styrelsen på eget bevåg beslutat att skänka pengar till de socialdemokratiska arbetarkommunernas valfonder. Detta ledde till stormig debatt och stark kritik.
”Vi måste, all den stund, som fler parti har uppvuxit under de senaste åren, se till att politiken hålles borta från våra möten” skrev en senare styrelse i en minnesskrift 1934.
Elis Mårtensson förblev aktiv i hyresgästföreningen tills han omkom i en olycka 1936. Som mycket annat i hans liv hade även hans död en koppling till arbete och bostad. Om det fanns för lite att göra på snickerifabriken så förväntades nämligen arbetarna i Färjenäs hjälpa till med underhållsarbete på byggnaderna.
– Han kom hem och åt middag en fredagskväll. ”De vill att jag ska laga ett tak, men jag vill helst inte göra det, för det ser skrangligt ut” sa han. Sedan störtade hela byggnadsställningen och han bröt nacken. Han var bara 48 år och jag var 9, säger Åke Mårtensson.
På Elis Mårtenssons begravning talade Martin Andersson, chefredaktör för tidningen Hyresgästen och en känd profil inom hyresgäströrelsen i Sverige. Att han kom direkt från den kände revolutionäre agitatorn Hinke Berggrens begravning är talande för tiden. Med i begravningståget fanns även fanan för Västra Lundby Hyresgästförening.
LÄS MER:
Företrädare i dubbla roller – tillgång och huvudbry för Hyresgästföreningen
