Pernilla drogs inför rätta för hundralappar med kommunens knivskarpa gräns: “Ingen hittar en sån lägenhet”
För snart 15 år sedan gick Pernilla Arends in i väggen. Hon var arbetsledare på en restaurang på Kastrups flygplats i Köpenhamn. Arbetet i Danmark gjorde att hon inte hade rätt till svensk sjukersättning och hamnade därför hos socialtjänsten i Malmö.
Hon hamnade på botten och gick från 100 till 0 på kort tid.
– Jag har ADHD och man tror att det är orsaken till att jag gick in i väggen. Från att alltid ha varit en tjej som har sminkat mig, duschat morgon och kväll, så blev jag så jävla tråkig. Jag mådde så dåligt att det var ett rent helvete att bara ta sig in i duschen.
Från socialtjänsten fick hon försörjningsstöd och hjälp med hyran.
Men i höstas kom beskedet: Flytta, du bor för dyrt.
Att socialen inte vill betala hur mycket som helst i ekonomiskt bistånd till hyran är kanske inte så konstigt. Men Hem & Hyras granskning visar att en hård gränsdragning i många kommuner, i kombination med bostadsbrist, gör att folk riskerar att hamna på gatan för några hundringar.
Orsaken stavas “högsta godtagbara bostadskostnad”.
Arbetsmaterialet föremål för rättsprocesser
Försäkringskassan har i sina föreskrifter redogjort för en riksnorm över hjälp till hyra. Hur hög den är beror på var du bor och på hur många barn du har. Beräkningarna bygger på SCB:s siffror för nybyggda lägenheter. Försäkringskassan kallar dem för högsta godtagbara bostadskostnad, och är relativt generösa.
Men Försäkringskassan har även räknat på genomsnittshyran för hyran i gamla lägenheter. Och det är betydligt lägre siffror. Och det är de siffrorna som kommunerna valt att kalla “högsta godtagbara.”
De här siffrorna har egentligen tagits fram som ett arbetsmaterial när Försäkringskassan ska fatta beslut om exempelvis bostadsbidrag.
Men de har nu blivit högaktuella i rättsprocesser där kommuner pressar hyresgäster med ekonomiskt bistånd att på kort tid flytta ut.
Kopierar Försäkringskassans material
Rent juridiskt ska socialtjänstens handläggare utgå från vad “en låginkomsttagare på orten normalt har råd att kosta på sig” när hen bestämmer skälig bostadskostnad till den som behöver hjälp till hyran. Men socialtjänstlagen säger även att kommunen bör ta hänsyn till hyresnivån på orten.
Det sistnämnda gör inte kommunerna.
I stället kopierar de Försäkringskassans arbetsmaterial när de bestämmer hur mycket man är beredd att betala för en som får hyran betald av socialen. Och för dem som drabbas kan det vara stenhårt – som för Pernilla.
I höstas bodde hon i en lägenhet på 58 kvadratmeter som hon betalade 6 819 kronor för. 294 kronor över kommunens smärtgräns. Ingen jättesumma kan kanske tyckas. Men för dyrt, enligt handläggaren på socialen. Pernilla skulle ut inom fyra månader, en tidsperiod som kallas rådrum. I genomsnitt har den kommunala kön i Malmö över tre års väntetid.
Beslutet fick enorma konsekvenser för Pernillas psykiska mående:
– Jag fick boka tid på akutpsyk då jag börjat må så dåligt att jag hyperventilerade och blev nervsjuk. Man frågar ju sig, var det värt att sätta en människa under rådrum och få henne så sjuk – för 300 kronor?
Med hjälp av ombud överklagade hon kommunens beslut, men förvaltningsrätten tyckte att Malmö stad gjort en korrekt bedömning.
Drogs inför rätta för hundralappar
Pernilla är inte ensam om att ha dragits till rätten för hundralappar. Hem & Hyras granskning visar att minst var femte dom från det senaste året handlar om en hyressänkning på under tusenlappen – i sex domar har hyrorna till och med varit lägre än kommunernas riktlinjer.
I Huddinge fick en man i 60-årsåldern beslut om rådrum. Han och hans fru bodde tillsammans i en tvårumslägenhet och behövde, på grund av hans kroniska besvär, separata sovrum. Nämnden ville att han skulle sänka sin månadskostnad för hyran, då de ansåg att den var “oskäligt hög”. Det handlade om 127 kronor över kommunens riktlinjer för “högsta godtagbara”. Förvaltningsrätten var däremot av motsatt åsikt och gav mannen rätt till bistånd för hela hyran.
I Trollhättan blev en man nekad ekonomiskt bistånd för hyran som översteg kommunens högsta godtagbara. Hans hyra i Trollhättan var 235 kronor för dyr och med hänvisning till det fick han avslag på sin begäran om ekonomiskt bistånd för sin faktiska hyreskostnad. Han överklagade till förvaltningsrätten, men kommunen fick rätt.
Lista: Läs om några fler som dragits inför rätta för under tusenlappen
Domarna visar att det ofta är sjuka människor som pressas av socialtjänsten. Majoriteten av hyresgästerna tycker att tidskraven för att hitta nytt boende är alldeles för hårda. Utöver det skriver var fler än var tredje person att deras sjukdomsbild gör det svårare för dem att hitta en billigare lägenhet. Inte sällan handlar det om psykisk ohälsa.
Kommunen kritiseras
Domstolarna har reagerat på att kommunerna använder Försäkringskassans arbetsmaterial som skarpt hyrestak.
I flera av de domar som vi granskat skriver domstolarna att Försäkringskassans föreskrifter inte är “direkt tillämpliga” och att de enbart ska ses som vägledande. Trots det vinner kommunerna nästan alltid över hyresgästerna. Av 209 domar är det enbart i 39 fall som hyresgästen vunnit.
När kommunerna fått backa har de blivit kritiserade för att själva inte ha visat hur de kommit fram till riktlinjerna och hur relevanta de är i förhållande till hyresnivåerna på orten. Men i de 170 fall där domstolarna dömt till kommunernas fördel nämner man inte det överhuvudtaget.
Bostadsbristen – ett stort hinder
Domarna vi läst visar att de flesta hyresgäster fått mellan tre och sju månader på sig att hitta ett nytt och billigare boende.
Samtidigt uppger 204 av 290 kommuner att de har bostadsbrist, i senaste Bostadsmarknadsenkäten. De kommunala bostadsköerna har lång kötid. I Stockholm väntar man i snitt nio år på en lägenhet genom Bostadsförmedlingen, medan det i Göteborg i snitt tar 6,4 år. I Malmö tar det drygt tre år.
Kötid var inte det enda som försvårade för Pernilla Arends bostadsletande. Sedan några år tillbaka genomgår hon en skuldsanering som satt stora käppar i hjulet för henne i bostadsletandet. Boplats Syd, Skånes regionala bostadskö, ger nämligen inga lägenheter till personer med pågående skuldsanering.
– Jag fick väldigt klart för mig att jag kunde glömma att få en lägenhet genom dem innan jag var klar med skuldsaneringen. Att sätta ett rådrum på en person som har skulder, som håller på med skuldsanering, är långtidssjukskriven… Jag kunde liksom inte göra så mycket åt min situation, säger hon.
Skralt utbud av lediga lägenheter
Den dag som Hem & Hyra träffar Pernilla är utbudet av lediga lägenheter på Boplats Syd skralt. I hela Skåne finns visserligen 15 enrumslägenheter med lägre hyra än Malmö stads smärtgräns på 6775 kronor, men det skulle gå emot Försäkringskassans norm och beräkning, där en till två vuxna väntas bo i en tvårumslägenhet.
Genomsnittshyran på de lediga tvåorna i Skåne ligger, när vi kikar, på 8 416 kronor. Det är 1 600 kronor dyrare än accepterat. Det finns bara fem tvårumslägenheter i rätt prisklass runt om i hela Skåne tillgängliga. En enda av dem finns inne i Malmö.
Vädjade på Facebook
Så hur gick det då för Pernilla till slut? Vi sitter vid köksbordet i enrumslägenheten i centrala Malmö där hon bor i dag. Den är 34 kvadratmeter och kostar 6 365 kronor i månaden. Varannan helg bor hennes ena barnbarn där också, och det blir trångt. Ändå har Pernilla haft tur.
I oktober var hon desperat och vädjade om hjälp på Facebook. Av en ren slump och tillfällighet råkade hennes gamla hyresvärd se det och kunde erbjuda henne en lägenhet – som blivit uppsagd bara nån timme tidigare.
– Jag är tacksam varje dag men jag tänker på alla andra stackare som inte ser någon ljusning i det här. Som faktiskt blir hemlösa. Är man mitt uppe i det här med försörjningsstöd och skuldsanering så är det totalt omöjligt. Det finns ingen som hittar en sån lägenhet i dag.
Kvinna, Bjuvs kommun
En kvinna i 40-årsåldern bor tillsammans med sin man och deras två barn i en lägenhet i Bjuvs kommun. Deras hyra på 8145 kronor anses för hög och kommunen menar att det inte skulle vara allt för svårt för henne att hitta en lägenhet med billigare hyra. I Bjuvs kommun är gränsen för “högsta godtagbara bostadskostnad” 7290 kronor för två vuxna med två barn. Förvaltningsrätten i Malmö gav kommunen rätt.
Man, Nordanstigs kommun
En 25-årig man i Nordanstigs kommun sökte ekonomiskt bistånd för hyran om 5 450 kronor, vilket kommunen avslog med 416 kronor. Han hade fördyrat sin hyreskostnad då han har ett barn som bor hos honom varannan vecka som behöver ett eget rum. Mannen menar att socialtjänstens beslut inte är förenligt med barnens bästa och att det bryter mot Barnkonventionen. Förvaltningsrätten i Falun menar att det inte kan anses vara fråga om trångboddhet och mannen har i tidigare lägenheter bott i vardagsrummet, vilket han hade kunnat fortsätta göra. Därför avslog förvaltningsrätten mannens överklagan.
Man, Västervik
En rullstolsburen man i 40-årsåldern fick avslag på sin ansökan om ekonomiskt bidrag för hyran från Västerviks kommun. Hans hyra uppgår till 5451 kronor, vilket är 551 kronor mer än kommunens riktlinjer. Han bor i dag i en tvårumslägenhet, vilket han behöver för att kunna ta sig runt hemma med rullstolen. Han menar att det inte finns billigare bostad för samma yta. Förvaltningsrätten anser att mannen behöver hitta ett billigare boende, och ger kommunen rätt.
Man, Vimmerby
Han bor i en lägenhet som är 500 kronor för dyr. I sitt överklagande till förvaltningsrätten menar han att han är sjukskriven på heltid, är gammal och sjuk. Hans hälsotillstånd kräver att han bor nära resecentrum och vårdcentralen. Kommunen menar att mannen inte gjort tillräckligt för att hitta ett nytt boende under rådrumstiden, men mannen har berättat att han bra kan ringa till hyresvärdar, vilket gör att det blir svårt att bevisa.
Kvinna, Karlshamn
En kvinna i 20-årsåldern bor själv i en tvårumslägenhet med en hyreskostnad om 4856 kronor. I Karlshamn var den högsta godtagbara hyreskostnaden 4222 då. Nämnden menar att hon inte sökt andra lägenheter, men hon själv menar att det inte finns några lediga lägenheter där hon bor. Med hänvisning till sin psykiska ohälsa behöver hon vara nära sin familj. Allt samman gör att förvaltningsrätten ger kommunen rätt.
