Personliga berättelser från Tenstas barndom
I går arrangerades ett så kallat vittnesseminarium under rubriken Tenstas barndom där Tenstaborna Bo Werner och Lilian Larsell, före detta borgarråden Monica Andersson och Mats Hulth samt socialsekreteraren och före detta Tenstabon Ricardo-Osvaldo Alvarado berättade om sina upplevelser av stadsdelens första trevande år.
Det är en annan bild av Tensta som målas upp än den man får i den dagliga nyhetsrapporteringen. En stadsdel med en rad olika affärer, stora, ljusa, nybyggda lägenheter och ett mycket starkt föreningsliv. I bakgrunden mullrar basgångarna från Adam Tenstas specialskrivna verk ute i konsthallen.
Lilian Larsell flyttade till Tensta från en etta på Söder 1975 för att arbeta som barn och ungdomsledare.
– Fyra rum och kök kändes som himmelriket då. Samtidigt var inte Tensta rustat för den utvecklingen som stadsdelen senare kom att genomgå, konstaterade hon.
Ricardo-Osvaldo Alvarado kom från Chile till Sverige 1977 och hamnade så småningom i Tensta.
– Stockholm och Tensta är otroligt vackert, det kändes som en frizon när jag kom hit. I Tensta träffade jag människor från hela världen, från olika kulturer och religioner, som jag aldrig hade träffat annars. Det har verkligen har berikat mitt liv, här finns ett kapital som borde uppvärderas.
Monica Andersson var socialdemokratiskt borgarråd i slutet på 1980-talet och har senare ägnat sig åt forskning i stasvetenskap med inriktning på bostäder.
– Under min tid handlade det mycket om hur vi skulle bygga om husen i Tensta, men också av att försöka ändra på bilden av stadsdelen och engagera medborgarna. Frågor som är aktuella än idag.
Före detta borgarrådet Mats Hulth kände till Järvafältet innan Tensta byggdes.
– I lumpen marscherade vi över Järvafältet fram och tillbaka och sköt granatkastare så sent som 1966 här i krokarna. I dag byggs det ungefär 20 000 lägenheter om året i Sverige. I början av 1970-talet byggdes det 100 000 lägenheter om året, det krävs en stark allmännytta för att klara av det. Samtidigt får vi komma ihåg att miljonprogrammet inte är något svenskt påhitt, det finns i alla större städer.
Bo Werner har bott i Tensta sedan 1969.
– Jag försökte locka min fru med ett radhus i Barkarby, men det ville hon inte. Sedan dök det upp en fin lägenhet i Tensta så småningom. Då fanns här cykelaffär, elektronikaffär och två banker. När jag gör bankärenden inne i stan idag, säger de förvånat. ”Bor du i Tensta?”
Vittnesseminarier är en teknik som Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola använder sig av och syftet är att skapa källor för framtiden. Samtalet spelades in och kommer att skrivas ut så småningom. Läs mer här.
Metoden kommer ursprungligen från Storbritannien och ingår i traditionen ”oral history” där tanken är att muntliga källor skall komplettera skriftligt källmaterial. I samtalet kan historier och minnen kopplas ihop på ett sätt som är svårt att göra annars.
