Polisen om olagliga flyttlass: ”Inte ett prioriterat brott”
Den som vill flytta möbler och transportera saker mot ersättning måste ha ett yrkestrafiktillstånd enligt lagen. Tanken med kravet är att sålla bort oseriösa och kriminella från branschen. Men Hem & Hyras genomgång visar att 58 procent av landets registrerade flyttfirmor saknar yrkestrafiktillstånd.
— Jag ska säga att jag inte är förvånad för vi hittar många som saknar tillstånd. Det gäller inte bara flyttfirmor. Det är samma sak när det gäller matleveranser. Där brister det jättemycket, säger Pierre Petersson, bilinspektör vid trafikpolisen i Linköping.
Om polisen tar en flyttfirma som saknar trafiktillstånd är det inte alltid att det leder till en fällning. Polisen måste kunna bevisa att de haft uppsåt att bryta mot lagen.
— För att bli fälld krävs uppsåt och det är många utlandsfödda som håller på i den här branschen och de har ofta betydligt sämre regelkännedom. Visste de ingenting så är de straffria första gången, förklarar Pierre Petersson.
Men att anlita en flyttfirma som saknar tillstånd kan innebära vissa risker. Hem & Hyra har rapporterat om flera fall där flyttarna slutat med skador för tusentals kronor och där löften kring garantier, försäkringar och ersättningar inte visat sig stämma.
Samtidigt är det allt färre som åtalas för att köra utan tillstånd. De senaste tio åren har åtalen för olaglig yrkesmässig trafik sjunkit kraftigt. Från ett 40-tal ner till någon enstaka om året. En förklaring är att det blivit allt färre trafikpoliser och allt färre som har kunskap att kontrollera yrkestrafiken bland annat efter polisens omorganisation 2015.
— Trafikpolisen är en krympande skara. Det är inte vilken ingripande polis som helst som klarar av att jobba med de här brotten som kan vara ganska komplexa att utreda, säger Johan Bülow, åklagare och myndighetens expert på trafikbrott i landet.
Under pandemin ökade däremot kontrollerna av yrkestrafiken. Det berodde på att trafikpoliser slapp att kommenderas till fotbollsmatcher och andra evenemang som då var inställda.
— Då hade trafikpoliserna möjlighet att vara ute på vägarna i stället. Det visar problemet med att prioritera och ha resurser på vägarna, säger Johan Bülow.
En annan förklaring till att det är så få åtal är att brottet har låg prioritet jämfört med andra trafikbrott som polisen har EU-krav på att kontrollera. Varje år ska ett visst antal kontroller göras av kör- och vilotider, farligt gods och cabotage (otillåten inrikestrafik från utländska åkerier). Något sådant krav finns inte för företag som saknar yrkestrafiktillstånd.
— Vi når upp till de här målen som arbetsgivarna presenterar för oss. Sedan är ingen nöjd ändå, men då måste man ändra våra mål och bemanna och budgetera för det, säger Per Lange, processledare för trafikpolisen i region Öst.
När vi tar frågan högre upp i polisens organisation visar det sig inte aktuellt att sätta något sånt mål och öka kontrollerna av yrkestrafiktillstånd.
– Nej, det är liksom för detaljerat. Dessutom är det inte ett särskilt grovt brott. Det är oftast böter i straffskalan och då finns det något som heter processekonomi och åklagaren utreder inte det för det tar för mycket resurser, säger Maria Lönegård, chef för polisens utvecklingscentrum för trafikbrott i landet.
Så straffet är för lågt för att ni ska prioritera det?
– Det går inte säga att vi ska utreda olaga yrkesmässig trafik i stället för brott i nära relation och en misshandlad kvinna. Det finns inte på världskartan. Det är inte ett prioriterat brott. Det är solklart att det är så.
Anses det här inte som något stort problem?
— Nej, men så kan man inte säga. Nej. Vi styrs ju av ett regleringsbrev och juridiken och detta är en alldeles för smal del för att komma upp på agendan så som läget är nu.
Flyttföretag vi pratat med upplever att era kontroller slår hårdare mot de som försöker följa lagar och regler än de som inte gör det. Hur ser du på det?
— Det är ju deras upplevelse att det är så. Det kan jag inte ta ifrån dem, men jag säger inte att det är så.
