Psykisk terror när grannen dansar
Paret hyr en trea i en mellanstor stad i Skåne. De har målat väggarna själva och satsat mycket på sitt hem. I bokhyllan står ett stort dockskåp men det är inte till för barn. Amis hobby är att dekorera dockskåpet med möbler, lampor som går att tända och med riktiga tapeter. Där inne ser allt lugnt och skönt ut. I Amis eget hem är det kaos.
När det är riktigt outhärdligt packar Ami och Tor väskan och kör till dottern fem mil bort för att få sova. De har bott i samma lägenhet sedan 2005 men de senaste fyra åren har de upplevt att bostaden varit invaderad av ljud som gjort deras hem tidvis obeboelig.
Enligt Ami och Tor är problemet fester och barn. Varje morgon vaknar Ami av att barn hoppar, springer eller stampar i golvet. Tiderna kan variera men det är alltid samma ljud.
– Vi har själva haft små barn men de här ungarna måste gå på 240 volt. De far runt så att lamporna i taket gungar. Jag har aldrig varit med om något liknande. Jag kommer att få ett sammanbrott om inte det här lugnar ner sig. Det är psykisk terror.
Tor säger att när det är som värst med festerna kan han inte sova. Han ringer till jobbet på morgonen och anmäler sig sjuk. De bjuder inte hem vänner längre eftersom störningarna från grannarna gör det omöjligt att föra ett samtal. När Ami fyller 60 år firar de henne på en restaurang.
– Tänk dig, säger Tor, att du sitter där med dina vänner i lugn och ro och äter en god middag. Plötsligt sätter någon på en borrmaskin eller en såg. Exakt så är det att bo här.
De har pratat med sina grannar och bett dem att lugna ner sig men fått till svar att de ska sköta sig själva eller flytta om det inte passar. Enligt parets upplevelse har hotfulla situationer uppstått. När de tagit upp det med fastighetsägaren har han rått dem att undvika kontakt. Hyresvärden har skickat ut ett antal varningsbrev men det har inte blivit någon förändring. Ami har ringt störningsjouren gång på gång men de har sällan kört ut och de få gånger de gjort det har det ofta lugnat ner sig. Hyresvärden har lyssnat till Amis förtvivlan men på grund av bristande bevis står ord mot ord.
– Jag känner mig maktlös och utelämnad gentemot grannar och hyresvärd. Man står väldigt ensam och känner sig jobbig. Nu ringer vi och klagar igen. Men vi är ju inte dom som klagar för att vi vill klaga. Vi ringer för att vi inte kan föra en dialog med vår granne.
Ami och Tor heter egentligen något annat.
