Radonmålet gick upp i rök – farliga nivåer i många kommuner

Radon är en osynlig, luktfri och giftig gas som finns naturligt i mark och vatten. Varje år beräknas den försåtliga gasen bidra till ungefär 500 fall av lungcancer – och särskilt stor risk att utveckla allvarliga komplikationer löper människor som röker.

Redan vid millennieskiftet satte riksdagen som mål att alla svenska bostäder skulle ha radonvärden under 200 becquerel per kubikmeter till år 2020. Tio år senare sänktes förhoppningarna. Målet blev att i alla fall samtliga flerfamiljshus i landet skulle klara sig under gränsen år 2020.

Läs ocksåDags för nollvision för radondöden!

För två år sedan sänktes ribban ytterligare, i och med att en ny strålskyddslag infördes. Sedan dess gäller i stället att alla bostäder på sikt ska uppfylla målet om en radonhalt på maximalt 200 becquerel per kubikmeter.

En unik granskning som Hem & Hyra utfört i samarbete med SVT Nyheter avslöjar att även detta nya målsnöre är långt borta. Enligt Sveriges största mätinstitut Radonova mäts i snitt 30 000 lägenheter varje år – och var tionde visar fortfarande för höga halter av radon.

I vissa områden är det riktigt illa. Vi har tidigare berättat om hur det kommunalt ägda Nykvarnsbostäder haft mätvärden på över 6000 becquerel, 31 gånger över riktvärdet. Hyresgäster har vittnat om hur de känt sig förda bakom ljuset av bolaget och om oro över sina barn.

Läs ocksåSune fick rätt mot värden - kompenseras med 34 000 kronor för radonmörkning

Göran Pershagen, professor i miljömedicin vid Karolinska Institutet, är en av dem som reagerat starkt på värdena.

– Det är bland det värsta jag sett i nutid. Jag blev chockad.

Han förklarar att den som röker har fem procents risk att få lungcancer, och att rökare som bor i en bostad med 1 000 becquerel löper dubbelt så stor risk att drabbas, tio procent. Då utgår han från att personen har bott i bostaden i 20 – 30 år.

Läs ocksåFörhöjda radonvärden i Jokkmokkshus bestånd

Han understryker samtidigt att det är ett misstag att tro att radon bara är farligt för rökare. Riskerna ökar linjärt, ju högre radonhalter och ju längre tid man utsätts, desto värre. Icke rökare löper 0,5 procents risk att få lungcancer. Och den som bor i en bostad med 1 000 becquerel löper alltså dubbelt så stor risk. En procent, eller en person på 100 drabbas.

– Det är en stor riskökning och allvarligt med tanke på att hälften av dem som får en lungcancerdiagnos dör inom åtta månader efter diagnos.

Vi har i samråd med myndighetsorganet SGU valt ut och tittat närmare på 17 kommuner som är särskilt utsatta för markradon. Undersökningen visar att kommunerna har stora bekymmer att kartlägga, mäta och åtgärda ens de kommunala lägenheterna.

Bara 8 av de 17 tillfrågade allmännyttiga bolagen svarar att de har gjort godkända radonmätningar i samtliga fastigheter. En stor del av dessa mätningar är dessutom över tio år gamla och bör därför enligt Strålsäkerhetsmyndighetens rekommendationer göras om.

Ekerö Bostäder tillhör bolagen som svarar att de har ett flertal lägenheter med för höga radonhalter. En genomgång av bolagets mätningar visar att radonhalterna ligger på mellan 210 och 980 becquerel.

Det visar sig också att flera av bolagets hyresgäster har bott  i lägenheter med för höga radonhalter sedan 2007, uppemot tolv år. Ulf Smitt, driftansvarig, förklarar varför bolaget inte har sänkt radonhalterna tidigare.

– Man har gjort radonåtgärder tidigare som inte har funkat. Men sedan en tid har vi satsat hårt för att få ner halterna och bland annat satt in radonsugar och arbetet går bra. Målet är att alla lägenheter ska ligga under 200 becquerel i år, säger han.

I två av de granskade kommunerna – Jokkmokk och Tomelilla – har det kommunala bostadsbolaget inte kunnat redovisa någon godkänd radonmätning alls. Detta trots att den sistnämnda ligger i ett högriskområde för markradon, där radonhalter dubbelt så höga som referensvärdet 200 becquerel påträffades i en av grundskolorna för tre år sedan.

Enligt miljöinspektör Ulf Olsson har bristen på statistik i Tomelilla att göra med att kommunen en tid tillbaka fick ett nytt ärendehanteringssystem.

– Det fanns ett externt register för radon som inte följde med, vilket gör att vi inte kan plocka ut uppgifterna, säger han.

Ulf Olsson berättar att Tomelilla tillsammans med grannkommunerna Simrishamn och Ystad sedan i år börjat ställa hårdare krav och påbörjat en tillsyn av samtliga stora bostadsbolag i området.

– Vi kommer att ha en helt annan kontroll framöver. Men jag skulle inte vilja säga att vi har större problem med markradon än andra kommuner.

Av alla 17 kommuner som granskats är det endast i Falköping och Sotenäs som samtliga fastigheter mätts, och där samtliga mätningar är mindre än tio år gamla.

Pia Bergenholtz, miljöhandläggare i Sotenäs, vittnar om att det krävs hårt arbete för att få en klar bild av radonläget i en kommun.

– Vi har jobbat mycket med information. Om att vi vill ha in mätningar och mätresultat från samtliga kommunala bostadsbolag i området, och att vi vill ha in en handlingsplan med åtgärder i de fall som visar för höga halter.

Deras framgång beror till stor del på självinsikt, tror hon.

– Sotenäs är känt för att vara ett högriskområde för markradon. Därför har de som jobbar med bostäder själva sett till att utbilda sig och arbeta med frågan. Det handlar i slutändan om att radon är något som är farligt för människors hälsa.

Dag Sedin, ordförande på branschföreningen Svensk radonförening, konstaterar att det fortfarande råder stor variation i hur väl kommuner lever upp till sitt ansvar att kontrollera markradon.

I många kommuner är radonarbete ingen prioriterad fråga. Men samtidigt har läget förbättrats på senare tid.

– Jämfört med för fem, sex år sedan är det mycket mer ”heads up” med tillsynen nu. Fler inser vikten av det här och följer upp mätningar och kräver åtgärder.

Dag Sedin har också förståelse för att vissa kommuner halkat efter sina miljömål. Kommunerna är enligt lag skyldiga att göra allt i sin makt för att få ner radonhalten så lågt som möjligt, med de resurser som finns tillgängliga. Men många kommuner har just inga stora ekonomiska resurser, resonerar han.

– En mindre kommun har heller inte samma möjlighet att avsätta personal för att följa upp, när det finns så många andra frågor som också är viktiga för miljöförvaltningen. Och man kan ju inte riva hela byggnader bara för att de har för höga nivåer.

Likväl hyser Dag Sedin hopp inför framtiden. Kommunernas mer aktiva tillsyn kommer inom tre till fem år resultera i att de bostadsbolag som inte gjort tillräckligt får betala rejäla viten, gissar han.

Då blir frågan mer på allvar.

– Det går inte att sköta den här verksamheten gratis. Först när det kommer ordentliga viten blir det action på riktigt.

Personligen har Dag Sedin svårt att se hur kommunerna ska kunna nå gränsen på max 200 becquerel per kubikmeter i samtliga bostäder.

– Det är otroligt osannolikt, för att inte säga tekniskt omöjligt, att nå under gränsen i alla lägenheter. Nästan alla kommuner i landet har lägenheter över 200 becquerel. Det är bara vid nybyggnation, om man är väldigt noga när man förbereder och bygger, som det är möjligt att komma under den nivån.