Rånad och slagen i sin lägenhet – men Emil vägrar vara rädd
En notis i lokaltidningen noterar att en man blivit utsatt för ett rån i sin bostad på Badhusberget i Lysekil. Det var en eftermiddag i början av november. I notisen står ” Rånoffret fick en del ansiktsskador, men klarade sig utan allvarligare skador och behövde inte åka till sjukhus.”
Näsan är läkt, blåmärkena på ryggen är borta, men de riktiga ärren sitter kvar. De i själen. De ärr som Emil vägrar ta över vardagen och den grundtrygghet har har i sitt liv.
Vi träffar Emil på ett kafé i Lysekil. Vi kallar honom Emil istället för hans riktiga namn, för gärningsmännen är inte gripna, Emil riskerar varje dag att möta dem på gatan. Ja, kanske möter han dem dagligen utan att veta. De var maskerade och det var bara en kort stund han såg deras ögon.
I tidningen beskrivs Emil som en man.
– Fast egentligen är jag nog inte vad man tänker sig som en man, Jag är 18 år, säger han med ett snett leende.
Hem & Hyra har berättat om risken att bli utsatt för brott i sitt eget hem. Risken är liten, men för den som drabbas är det ett svårt trauma att komma över.
Emil berättar att han delade lägenheten på Badhusberget i Lysekil med ett par studiekompisar. De går på gymnasiet i Lysekil och har sina hemorter på andra ställen i landet. Emils föräldrahem ligger i Skåne.
Men han gillar västkusten, havet – och Lysekil. Och känslan för stan har inte ändrats trots rånet. Men han orkar inte längre bo kvar på Badhusberget, trots att det var en stadsdel han gillade tidigare. Han säger att han mötte trevliga människor där. En granne skänkte honom ett par fåtöljer, andra hejade och pratade.
– Ja, det är ett bra bostadsområde, säger Emil. Och det som hände mig kan nog ha hänt var som helst egentligen. Jag har känt mig trygg, sovit med balkongdörren öppen och aldrig känt någon otrygghet.
Men den novembereftermiddagen förändrade ändå en del av Emils liv. Fyra killar kom in i lägenheten.
– Jag satt och pratade med pappa i telefon och trodde att det var ett skämt när det kom fyra personer med luvor och ansiktsmasker.
Men ganska snabbt insåg Emil att detta inte var ett skämt. Det var blodigt allvar. Killarna slet loss Emils dator, en annan satt fast och då tvingades Emil ner för att skruva loss den. Samtidigt fick han motta slag både mot ansiktet och i ryggen.
Allt gick fort och killarna försvann med Emils datorer, datorskärm, hörlurar och andra tekniska prylar.
– Och innan de försvann hotade de med att de skulle komma tillbaka och då skulle de ha 10 000 kronor, säger Emil.
Det dröjde 40 minuter innan polisen kom. Och då hade Emil tyckt sig se rånarna genom fönstret, på väg tillbaka till lägenheten.
– Jag uppmanade mina lägenhetskompisar att gömma sig. Vi stängde in oss på rummen, säger Emil. Men jag vet inte om de kom in i lägenheten igen, eller om de bara sparkade på dörren.
När polisen äntligen kom var det stort pådrag med dragna vapen. Sedan följde förhör och vittnesmål.
Emil berättar att skolan ställde upp på ett bra sätt och han fick sova över hos en lärare första natten efter rånet.
– Det har varit svårt att fokusera på skolan, men jag hade lite tur att jag hade en praktikperiod inbokad precis efter rånet och det var på Käringön, långt från brottsplatsen. Det var skönt.
Men att flytta tillbaka till lägenheten igen var omöjligt, säger Emil.
