Det ligger några leksaker på plankgolvet i vardagsrummet, annars är det pedantiskt ordnat hemma hos Andreas Tyrone Dregen, rockgitarrist i Backyard Babies, The Hellacopters och soloartist. Gitarrer, alla av modell Gibson ES 335, hänger bredvid femårige sonen Sixtens ukulele. Vinylsamlingen, alfapet, leksaksmotorsågen, minionerna, musik- och sportbiografierna samsas i samma bokhylla. Bamsetidningarna ligger prydligt staplade på varandra på nattduksbordet.
Dregen ser sig inte själv som superpedant, men säger sig inte må bra om det är för stökigt.
– Ordning hemma, ordning i skallen. Fast det klart, jag hämtar Sixten från dagis vid fyra. Då ser det snart ut som en splitterbomb slagit ner här.
Superhjältarna Bamse och Blixten McQueen är Sixtens favoriter just nu. Mycket kretsar kring sonen när Dregen är hemma från turnerandet. När han inte är det kommer inte sällan två andra hjältar från Småland till undsättning. Mamma Marianne och styvpappan Leif. De är på besök när Hem & Hyra stövlar in i tjugotalstvåan. Hon gick i pension från frisersalongen hemma i Nässjö 2013, samma år som Sixtens föddes, och åker till Stockholm titt som tätt. Oftast för att passa Sixten, ibland för att gå på rockkonsert med sonens band.
– Senast vi kollade var The Hellacopters förband till Rolling Stones, säger Marianne med stolthet i rösten.
Förutom mamma och Leif har inte Dregen några kopplingar kvar till Nässjö. Han är inte lockad av det livet – och inte av att bo i ett villaområde, trots att han växte upp så. Under elva år bodde han och exhustrun Pernilla Andersson, också hon artist, större delen av tiden i hus på ön Runmarö i Stockholms skärgård. För fiskefantasten Dregen hade det sin tjusning, men det mesta av husägandet förknippades efter några år med måsten. Han minns när bandet var ledigt fyra dagar och de andra såg framför sig hur Dregen fiskade och skrotade runt i trädgården och njöt av ö-livet och saltstänkt luft. I själva verken låg han på knä och rensade mossa på taket när solen stekte och han egentligen ville ligga i solstolen med en lemonad.
– En februaridag när jag var i Chicago ringde telefonen. En granne ville upplysa mig om att det sprutade vatten under mitt hus.
För att slippa sådana ovälkomna överraskningar har Dregen gjort en ”downsizing av livet”. Skärgårdshus, två bilar, fyrhjuling, åkgräsklippare. Allt är sålt! Nu är det hyresrätt i stan som gäller. Dregen beskriver sig som ”lyckligt skild, om man nu kan vara det”. Exhustrun Pernilla Andersson bor i en hyresrätt i porten bredvid. Sixten bor inte bestämda dagar hos mamma och pappa och de bor mer eller mindre ihop när båda föräldrarna är hemma.
Det var på Ica som det hände. Dregen skulle smita in och köpa cigg och två paket mjölk. I kön till kassan pratar två kvinnor om att den ena av dem fått ett drömjobb i Grekland och behöver en mindre billigare lägenhet. Dregens etta vid Hornstull fungerade då som övernattningslägenhet när turnerandet och ö-livet var svårt att kombinera. Han knackade damen på axeln och sa ”jag har en billig lägenhet”. De bytte nummer, det dröjde två veckor och mötet i Ica-kön föll i glömska. Sen ringer plötsligt damen och frågar om Dregen fortfarande är intresserad av att byta ettan till en dubbelt så stor tvåa vid Nytorget, på andra sidan Söder.
– Jag tänkte att det är något fuffens, men det var det inte! Värdarna gav sitt godkännande och vi flyttade. Jag stormtrivs här, men det gjorde jag i Hornstull också, säger han och tittar sig omkring i det rymliga vardagsrummet där ljuset flödar in från fönstren.
Han har gjort en del renoveringar trots att det är en hyresrätt. I hallen ligger ett svart golv i krokodilskinnstruktur. Det lades dit då det gamla trägolvet under plastmattorna inte gick att rädda. Det är snyggt men drar till sig damm och smuts. Mamma Marianne ryckte dock in och kunde tipsa rockstjärnan om en speciell skrapa efter alla år och hår i frisersalongen. ”Titta, allt följer med”, säger han, drar några vana drag på hallmattan.
Boendet har blivit viktigare sen han blev pappa. Nuförtiden åker han oftast hem på natten efter ett gig inom 15 mils radie.
–När jag är ute på turné längtar jag hem, men det finns något fint med att längta också.
I soffan med en fjärrkontroll i varje hand. Gärna med någon natur- eller djurdokumentär rullande. Eller tv-serie, som blodiga Narcos, om knarkkriget i Colombia. Så spenderar han helst tiden här när han inte har hand om sonen. Och så ägnar han sig åt sidosysselsättningen att måla tavlor. En del av dem ligger nerplockade längs en av väggarna i väntan på en utställning.
Med på hela resan finns en trogen vän som står i ena hörnet av vardagsrummet. En yuccapalm. Om den hade ögon och öron skulle palmen kunna skriva en bok om Dregens stundom vilda liv – och hur man tar sig fram på hyresmarknaden i Stockholm.
Sångaren Nicke Borg fick se en annons i Gula tidningen (den analoga föregångaren till Blocket) om en fyra i Sundbyberg.
Han köpte en begagnad kostym för 50 kronor som dolde tatueringarna, träffade värden, försökte framstå som en ung, skötsam, rökfri herre, och sa att han skulle bo där själv. De andra i bandet flyttade genast in, basisten Johan Blomquist fick bo i en garderob.
Det blev väl inte riktigt så skötsamt som värden tänkt sig. Alla stereoanläggningar sattes ihop för att uppnå högsta effekt. Efter ett år åkte bandet ut.
Utan fast inkomst och bostad i Stockholm. Då kom Gullan till undsättning. Hon var urstockholmska och föreståndare för det smått legendariska ungkarlshotellet/studentboendet Maria Plaza. Mitt på Söder!
– Hon var som en ängel som dök upp och bara försvann. Någonstans såg hon hur hårt vi jobbade för att breaka och ville hjälpa oss. På någon månad hade hon fixat lägenheter till hela bandet, berättar Dregen.
Så småningom tröttnade Dregen på att bo där då det var trångt och möblerat. I slutet av 90-talet ansågs Hornstull, som
Dregen vet att han haft flyt på hyresmarknaden. Nu har han inga planer på att flytta och pratar om att dela av sovrummet när Sixten vill ha ett eget rum. När det är dags för honom att flytta hemifrån har han det lite mer förspänt än pappa hade. Dregen har ställt honom i SKB:s bostadskö och han funderar på om nuvarande lägenhet går att byta till två mindre.
– Jag har ju inget kapital placerat i bostäder nu när huset är sålt. Å andra sidan har jag en jäkla massa gitarrer som stigit i värde.
Sixten kommer kanske att vilja spela på dem snart. Han plinkar redan på ukulelen som hänger bredvid pappas elgitarrer, men Dregen vill inte pressa honom att ägna sig åt musik. Dels för att han själv fick en bismak för allt han blir påtvingad, dels för att musiker är ett ovisst yrke som kräver mycket.
Det slamrar lite från köket. Mamma och Leif håller på och fixar och har stängt dörren. Dregen sänker rösten och berättar med lägre röst om hur han lyckades övertala mamman om att få åka på festivaler som ung – för ung låter det som att han tycker nu.
– Han har nog en far som är ganska svårlurad. Vill Sixten åka på musikfestival när han är 13 år så kanske han får göra det. Men då ska jag med!
