Rysk liga tjänade 52 miljoner – så blir din granne ”spökperson” åt grovt kriminella
Det klingar till i hörnet av den lilla rättssalen i Flemingsberg söder om Stockholm. Metall slår mot metall när två uniformerade män från kriminalvården försöker få av handbojorna på Jurij, en medelålders man som är anspråkslöst klädd i vit t-shirt och grå jeans. Jurij höjer ena ögonbrynet och skrattar kort när låset inte vill gå upp. Han är ett halvt huvud längre än sina båda övervakare.
Till slut får vakterna loss handfängslet och Jurij sätter sig ner på en stol, med armbågarna på bänken framför sig. Han låter läsglasögonen hänga kvar över bröstet och tittar ointresserat upp i taket när åklagaren Sanna Nesser från andra änden av lokalen börjar presentera bevis i en stor härva där mannen anses vara ledaren.
– Ja pomogal liudjam. Jag hjälpte folk, svarar han gång på gång på ryska på åklagarens vassa frågor om bankdosor, brev och svarta pengar.
Grep Jurij på Arlanda
Ett knappt år tidigare rullades allt upp, när Jurij väntade på sitt flyg till Ryssland på Arlanda. Han visste inte att polisen hade avlyssnat och skuggat honom den senaste tiden. Han var inte beredd när poliserna gick fram och grep honom och hann inte låsa sin telefon.
Den öppna telefonen blev en guldgruva för utredarna. Där fanns krypterade chattar som avslöjar en närmast industriell import av fattiga människor som utnyttjas som täckmantlar för avancerade, ekonomiska brottsupplägg. De blev Jurijs marionetter och han använde deras identiteter som det passade honom bäst. I dagligt tal kallas de målvakter.
Enligt åtalet gick det till så här: Jurij, som kommer från Ryssland och har bott många år i Stockholm, drog in 52 miljoner kronor på att tvätta pengar åt byggföretag som betalade svarta löner. Han gömde sig bakom personer från länder som Estland, Ungern och Ryssland som han tog till Sverige och lät skriva på handlingar hos Skatteverket och på banker.
Styrde spökpersoner med bank-ID
På så sätt tog han över deras identiteter och kunde styra dem med hjälp av bank-ID. Han startade fejkfirmor i deras namn – samtidigt som de riktiga personerna för länge sedan återvänt till sina hemländer. Bluffbolagen använde han till att tvätta pengar åt andra företag.
Så här går det till när rysktalande ligor arbetar med penningtvätt. Det handlar om att skapa nya, påhittade ”spökliv” åt riktiga människor. Fattiga personer från öst blir till låtsasföretagare i Sverige. För att det ska verka trovärdigt måste de såklart ”bo” någonstans.
Det hela blir tydligt i rätten i Flemingsberg, när en estnisk byggnadsarbetare i 40-årsåldern dyker upp på en tv-skärm. Åklagarna förhör mannen som vittne via länk från en rättssal med illgröna väggar i Tallinn.
– Jag har varit i Sverige fyra gånger. De lovade mig jobb på ett byggföretag där, säger den kraftiga mannen med kal hjässa.
Tjetjener tog hand om telefonen
Han berättar att han tagit färjan till Stockholm fyra gånger i tron att ordna det administrativa inför sitt nya jobb. Vid varje resa tog Jurijs medhjälpare hand om esten direkt efter att han klivit av båten i hamnen. En rysktalande man körde arbetaren till Skatteverket för att skriva på papper. Två tjetjenska män följde med honom till banken för att ordna bank-ID. Byggjobbaren fick en telefon där ett digitalt ID installerades vid bankbesöket. Telefonen tog tjetjenerna hand om och därefter har Jurij kontrollerat estens bank-ID.
Utan att byggarbetaren visste om det ”flyttade han in” i en hyreslägenhet söder om Stockholm. Ett nyckelmoment, eftersom han då fick ett samordningsnummer och kunde starta bolag. Jurij, som drog i trådarna, startade också ett penningtvättande företag i estens namn. Firman drog in nära 18 miljoner kronor på ett år och fick snabbt 4 miljoner i skatteskulder.
– Nitjevo ne znal. Jag visste ingenting, säger byggjobbaren och skakar på huvudet när han får frågor om sitt svenska spökliv.
Som du kan läsa i faktadelen här intill kan det gå ganska snabbt att skapa en spökperson från ett annat EU-land.
– Folk flygs in över dagen, blir folkbokförda, får osanna anställningsintyg, blir skrivna här, öppnar bankkonton och lämnar kvar sitt bank-ID. Så är det klart. Det är rätt enkelt, säger åklagaren Sanna Nesser.
”Varför ska jag svara för andras brott?”
Jurij förhörs på nytt och fortsätter att neka. Det är andra personer som ligger bakom upplägget, säger 49-åringen. Jurij får små vredesutbrott, höjer rösten och knyter ena handen när han tänker tillbaka på tiden i häktet.
– Varför ska jag svara för andras brott? De satte mig i en cell, ensam. Jag fick inte träffa någon!
Hem & Hyra får tillgång till samma chattar som polisen kom över i Jurijs telefon när de grep honom på Arlanda. Vi kan se att han verkar ha haft ett intensivt jobb med att styra verksamheten. Bluffakturor skickas, pengar tvättas, utnyttjade personer flygs in från Rumänien. Jurij får frågor hela tiden: ”När ska de flyga tillbaka? Bankerna är öppna till 15, osäkert om vi hinner”.
Chattarna visar också att Jurij haft kontakt med Sergej, en man som fungerat som lägenhetsförvaltare. Sergej har kontrollerat en lägenhet i en förort norr om Stockholm och hjälpt Jurij på distans. Sergej är med stor sannolikhet en man i 25-årsåldern, tidigare dömd för brott mot knivlagen, som haft ett av företagen skrivet hos sig. Han har tät kontakt med Jurij och de chattar ofta flera gånger om dagen:
”Jag har fått ett bankkort till min adress, behöver du det de närmaste dagarna? Man måste åka till Hässelby för att hämta det”.
”Det gick inte att ta ut kontanter. Jag slutar sent på jobbet och bankerna är stängda på helgerna.”
Tar ut kontanter och skickar koder
I chattarna framgår att Sergej och andra lägenhetsförvaltare öppnar målvakternas post, att förvaltarna tar bilder på viktiga myndighetshandlingar som de direkt skickar till Jurij. De får bankkort och bankdosor och skickar koder till Jurij. Förvaltarna tar ut sedlar i bankomater och det kommer personer till lägenheterna för att hämta och lämna pengar. Adresserna fungerar med andra ord som brottscentraler.
I dag står ett byggföretag skrivet i hyreslägenheten som Sergej kontrollerade.
Vi bestämmer oss för att åka dit.
Väl framme i lägenheten knackar vi på och en ung kvinna öppnar. Hon säger att hon bor där. Kvinnan blir förvånad över vårt besök och visar upp sitt förstahandskontrakt. Hon säger att hon varken känner till fejkföretaget eller Sergej.
Granne med brottscentralerna
Det visar sig att Sergej har flyttat. Vi kan lokalisera honom till en lägenhet i ett helt vanligt bostadsområde söder om Stockholm. I närheten ligger tunnelbana, skola och ett grönområde. Utanför porten har tidiga höstlöv krattats ihop i prydliga högar. Ett par hundra meter bort i samma förort finns två andra lägenheter där den estniske mannen och andra utnyttjade identiteter kopplade till upplägget också har ”bott”. En man som är skriven på en av adresserna har utvandrat. Ändå är han delägare och styrelseledamot i ett aktivt byggbolag. Han verkar leva samma spökliv som den estniske byggjobbaren som vittnade mot Jurij.
Företag och personer kopplade till upplägget har stått och står skrivna i de tre lägenheterna. Här, i tegelbyggnader vid en förskola och en lummig innergård, pågår troligen illegal adressverksamhet.
En kväll ställer vi oss utanför ett av tegelhusen. Två män går ut ur porten. De pratar ryska. Vi går in genom entrén och ser att namnet på en av Jurijs adressförvaltare står skrivet i lägenhetslistan vid porten. Vi tar oss till rätt våningsplan, en gråvitmålad korridor. Bakom en av säkerhetsdörrarna finns brottscentralen, alldeles bredvid dörrmattor, sparkcyklar och ”Ingen reklam”-skyltar.
Hem & Hyra hittar flera liknande upplägg som Jurijs, där kriminella använder adresser som brottsverktyg i miljonhärvor. Som ni kan läsa om här omsätter den illegala adressverksamheten stora pengar. Robert Lindström på gränspolisen uppskattar att en person som kontrollerar en adress där personer och företag blir skrivna olagligt kan dra in närmare 400 000 per år svart. Samtidigt försöker myndigheterna på olika sätt stoppa uppläggen, bland annat med bättre kontroller och hårdare straff för så kallade målvaktsbrott.
Jurij blir arg – vägrar svara
Men än så länge har personer som Jurij skickligt utnyttjat luckorna i lagen och dragit in mångmiljonbelopp med hjälp av lägenheter och målvakter. På stolen i rättssalen blir den långsmale mannen allt mer fåordig. När han får frågor om sin familj blir han arg, kallar frågorna ”opassande” och vill inte längre prata.
Så han sitter tyst och stirrar på nytt i taket. Han kommer senare att bli dömd i tingsrätten till fem års fängelse, bland annat för näringspenningtvätt. En person som misstänks vara en av Jurijs närmaste medbrottslingar kommer att bli åtalad, men de andra männen i chattarna som hjälpt Jurij och kontrollerat adresserna går än så länge fria.
Till slut är förhören över. Männen från kriminalvården går fram till Jurij och sätter på honom handklovarna. Det klingar till i kedjorna när vakterna för ut den långe mannen ut ur salen.
Fotnot: Jurij nekade till brott. Hovrätten skärpte straffet till sex års fängelse. Jurij och Sergej heter egentligen något annat.
