Så vill polisen öka tryggheten
Sedan några år prioriteras det lokala polisarbetet i de socialt utsatta områden där kriminalitet har fått fäste. Poliser i de tre storstäderna ser framgångar.
Erik Nord, polischef i Storgöteborg, tror att problemen skulle ha varit betydligt värre annars.
– Tidigare när det började skjutas kom centrala polisstyrkor som skulle ta hand om problemet. Nu är det lokalpolisen som får säga vad som behövs – det kanske inte är prickskyttar på taken, utan att vara så nära de centrala figurerna så att de inte vågar gå med vapen. Då vinner vi också förtroende hos dem som bor där, så att de pratar med oss, säger han.
I Göteborg arbetar polisen enligt en teori där brottsutsatta områden kan befinna sig i olika faser (se faktaruta längst ner). De olika faserna kräver olika insatser.
– I fas ett handlar det om att återta gatan. Det gör vi genom ordinarie polisarbete: vi patrullerar ”hotspots” och agerar på synlig brottslighet som narkotikaförsäljning, buskörning och skadegörelse.
När lokalbefolkningen börjar märka att polisen finns på plats och ingriper mot brott kan man även gå in i fas två.
– Då frågar vi medborgarna vad de ser för behov. I fas ett får vi inga svar, men om vi tagit tillbaka gatan, då vill de gärna berätta för oss var det säljs narkotika och vilken brottslighet som påverkar dem.
Tillsammans med andra aktörer utformas medborgarlöften, till exempel att kommunen ska ordna bättre belysning, hyresvärden ska anställa trygghetsvärdar och att polisen ska patrullera mera.
I fas tre har de boende fått förtroende för polisen. Då är det möjligt att även satsa på dold brottslighet, som våld i hemmen, utpressning och människohandel.
– Förut har vi gärna velat gå in i steg tre direkt, skaffa hyrbil och solglasögon och börja spana på den organiserade brottsligheten. Men det är en genväg som sällan ger resultat, säger Erik Nord.
I Stockholmsregionen ser poliskommissarie Gunnar Appelgren att den sociala oron har minskat.
– Under 2016 hade vi stenkastning mot polisen var tredje dag i snitt. Nu har vi inte haft något sådant på ett och ett halvt år. Bilbränder är också nästan helt borta.
Han menar att det beror på att fler poliser arbetar ute i bostadsområdena och att de har lagt om taktik.
– Förut var vi väldigt stillastående och avvaktande. Nu är vi mer aktiva och går in och bryter av brottslighet. Det handlar också mycket om att skapa relationer.
Men även om det har blivit lugnare i flera förorter tycker Gunnar Appelgren inte att man ska ta bort dem från listan över utsatta områden.
– Nej, den handlar om socioekonomiska förutsättningar och kriminalitet. Kriminaliteten kanske vi kan påverka på några år, men de socioekonomiska problemen tar mycket längre tid.
I Malmö har det på vissa sätt också blivit lugnare, enligt polisinspektör Martin Nyman. Färre bilbränder, mindre social oro och mindre öppen knarkhandel, till exempel.
– Nu ser vi att de kör runt i små bilar och säljer narkotika i stället, men det har blivit lugnt på flera gamla säljplatser.
Intervjuerna med polischeferna gjordes i maj och alla betonade att bilden kan svänga snabbt. Under sommaren drabbades Malmö och flera andra städer av en ny våg av dödsskjutningar och Göteborg av ett stort antal bilbränder.
Fas 1: Synlig kriminalitet, stark otrygghet, lågt förtroende för polisen, tystnadskultur råder.
Fas 2: Samhället har återtagit viss kontroll, synliga problem har minskat, boende upplever förbättringar.
Fas 3: Godtagbar trygghet och förtroende för polisen, men den dolda brottsligheten finns kvar.