Sabo:s nya ordförande vill bygga bort segregationen
– Först tänkte jag ”Hur ska jag hinna?”. Sen ”Vad häftigt att de frågar just mig!” Jag kände en väldig stolthet att jag fick frågan, säger Åsa Johansson som tar över ordförandeklubban för Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sabo.
En riktig fjäder i hatten, enligt vissa. Men:
– Fjädrar har aldrig intresserat mig. Jag är intresserad av att vara med och påverka och förändra till det bättre.
Andra vet inte ens vad Sabo är.
– Nej, så är det. En del har sagt ”Grattis – men vad är det egentligen du ska göra?”, säger hon med ett skratt.
Kort beskrivet är Sabo en paraplyorganisation för alla kommunala bostadsbolag. De arbetar bland annat för att bolagen ska kunna bygga billigt, göra smarta miljölösningar och ta socialt ansvar på bästa sätt.
Åsa är heltidspolitiker sedan två år tillbaka då hon blev socialdemokratiskt kommunalråd i Hagfors. Men intresset för politik växte sig starkt redan under högstadiet på 1990-talet. Och som 23-åring blev hon både ordförande i tekniska utskottet och i Hagforshem.
I styrelsen för Sabo har hon varit med i sex år.
– Allt började med att jag under en Sabokonferens berättade om Hagfors, tomma bostäder och rivningar. Det var ett perspektiv som saknades i styrelsen – trots att en tredjedel av bolagen i Sabo hade samma problem. Efter det blev jag tillfrågad om jag ville vara med i styrelsen.
Trots att man skulle kunna säga att hon bossar över landets 800 000 kommunala hyreslägenheter, oroar hon sig redan för barnens framtida boende.
– Det ser helt annorlunda ut nu mot när jag flyttade hemifrån. Men jag känner också att allmännyttan är en viktig aktör för att få fart på byggandet och lösa bostadskrisen, säger hon.
För nu när hon tar över Sabo är verkligheten en annan. Bostadsbristen har nått även kommuner som tidigare haft bostadsöverskott.
– Det viktigaste Sabo har att göra framöver är dels att få fart på byggandet och se till att hyrorna blir rimliga. Det har vi gjort genom att ta fram kombo-husen – men jag tror vi kan göra mer.
En annan sak som hon vill fokusera på, är kanske den svåraste.
– Boendesegregationen har blivit större och frågan blir allt viktigare. Vi har haft segregation i Sverige i flera år, men nu har problem som vi bara sett i storstäder även börjat sprida sig till mindre kommuner. Där vet vi att boendet är viktigt och kan vara ett sätt att bygga bort problemen.
Själv bor hon i villa i Hagfors. Villan kom liksom med på köpet när hon träffade sin blivande man som redan bodde i hus. Men i hyreslägenhet har hon bland annat bott som student och som barn. Barndomslägenheten är – som så många andra i Hagfors – riven.
Några planer på att flytta från Hagfors har hon inte, även om hon inte skulle säga nej till att sitta i riksdagen någon gång i framtiden. För Hagfors är hemma.
– Som kommunalråd tänker man inte på att flytta. Det jag tycker om med Hagfors är näheten och att man är kamratlig här och månar om sina grannar. Så borde det vara med alla grannar: att man bryr sig om varandra, säger Åsa.