Sandra lever för Lindängen

Sand­ra rik­tar sprej­flas­kan med ren­gör­ings­me­del mot skriv­bor­dets svar­ta glas­ski­va och put­sar se­dan den tom­ma ytan med hus­hålls­pap­per. Da­to­rer­na som bru­ka­de stå här är bor­ta ef­ter ett in­brott.

– Jag är arg men knap­past för­vå­nad. Det är ändå Lind­äng­en, sä­ger hon och skrat­tar lite upp­gi­vet.
Bal­kong­dör­ren står på glänt och släp­per in få­gel­sång och frisk luft.

Läs ocksåHyresgästerna betalar för trygghet men får klotter och inbrott: Så bemöter värden kritiken

Lind­äng­en är inte vad det har va­rit, tyc­ker Sand­ra. Men hon hop­pas att hon är på god väg att änd­ra det. Att det gam­la cent­ru­met där det fanns fle­ra mat­bu­ti­ker, bank och post nu­me­ra lig­ger näs­tan dött kan hon kan­ske inte göra så myc­ket åt. Men att kvin­nor sit­ter iso­le­ra­de hem­ma utan nå­gon kon­takt med sam­häl­let utan­för blev hon var­se när hon vil­le för­verk­li­ga en idé om en mö­tes­plats för kvin­nor. Då såg hon sin chans att kun­na för­änd­ra nå­got och ge till­ba­ka till Lind­äng­en, som hon själv ut­tryc­ker det.

– Hå­ret res­te sig på mitt hu­vud när jag var ute och knac­ka­de dörr. Det var myc­ket vär­re än vad jag trod­de, sä­ger hon.
– Jag träf­fa­de helt iso­le­ra­de kvin­nor, miss­hand­la­de kvin­nor.

Se­dan dess har det gått två år och nu­me­ra hu­se­rar kvin­no­grup­pen i en lä­gen­het i ett hög­hus.
– Det finns kvin­nor som inte vet skill­na­den på 100 och 1 000 kro­nor, som ald­rig har an­vänt en ban­ko­mat el­ler va­rit på pos­ten. Det job­bet jag gör här är jät­te­vik­tigt, sä­ger Sand­ra.

Läs ocksåJohnny ville rädda sin bror från hemlöshet – blev uppsagd tre gånger: "Känns som en häxjakt"

Hon bor själv ett sten­kast från kvin­no­grup­pen, i en trea till­sam­mans med sina barn. Trots de so­cia­la pro­blem som finns på Lind­äng­en äls­kar Sand­ra Al Batal sitt om­rå­de.
– Jag flyt­tar inte här­ifrån. Då vin­ner de som för­stör. Det är vik­tigt att vi som kan bi­dra till ett bätt­re Lind­äng­en stan­nar kvar. Jag har både mina för­äld­rar och sys­kon här. Jag tän­ker stan­na.