Showaktuella Gardell: ”Allt är ganska skruttigt hemma, men rent – helst dammsuger jag naken”

Titeln på din show är: Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen! Hur ser du på ditt liv – hittills?
– Senast jag stod på ­Intimans scen var för 30 år sedan. Då var jag ung och erövrade världen. I höst fyller jag 60 och är på en annan plats i tillvaron. Jag skulle nästan säga att jag är på livets bonusplats; jag har gjort så mycket och behöver inget bevisa och det gör mig så fri. Det finns de som är 60 år och säger att de känner sig som 25. I min värld är det en person som inte har gjort något av sitt liv. Själv känner jag mig som 200 år för jag har gjort så otroligt mycket. Det har varit ett jävla race och ­jättekul.

Du har sagt att detta är en show för alla dem som livet tufsat till. Vad menar du med det?
– Det är tufft att leva och nederlag har vi alla. Men det som definierar oss som människor är inte när vi har varit vårt sämsta eller mått som sämst, utan vår förmåga att resa oss igen. Det är ­aldrig för sent att ha en lycklig barndom och det är aldrig för sent för att dansa ­disko. Jag var ett mobbat barn och när jag var 15 år var livet så tufft att jag knappt ­kunde andas. I dag står jag här och är den rätt underbara kombinationen av lycklig och tacksam.

På vilket sätt tar du igen din barndom i dag?
– Jag är ganska barnslig – gillar dåliga ordvitsar och att åka berg- och dalbana och karuseller. Jag omfamnar det lite löjliga i tillvaron för att livet blir ­roligare då. Men jag gör det också för att jag vet att det har varit tufft att komma hit.

Foto: Thron Ullberg/Pressbild

Gardell: ”Jag är världshistoriens sämsta shoppare”

Vad är hemkänsla för dig?
– Jag är nästan alltid hemma eftersom jag jobbar hemifrån. Och jag är världshistoriens sämsta shoppare, vilket gör att allt hemma hos mig är ganska skruttigt; katterna klöser sönder fåtöljerna, porslinet är kantstött och gardinerna borde ha bytts ut för länge sedan. Det är väldigt långt från ”Sköna hem” men samtidigt väldigt trivsamt. Det är slitet, men rent – för jag tycker om att städa. Helst dammsuger jag naken när jag är lite ilsken.

Vilket är det värsta stället du bott på?
– När jag var ung ­flyttade jag runt ­mycket mellan olika rivningskontrakt, men tyckte alltid om lägenheterna. Den enda gången jag inte trivdes var när Mark (­Levengood, reds anm) och jag var i 25-årsåldern och flyttade till ett tillfälligt boende för att vår ordinarie lägenhet skulle renoveras. Då ­hamnade vi i ett mottagningshem för narkomaner och alkoholister på Nytorgs­gatan. Där bajsade folk i hissen och överföll en. Det var ganska hemskt.

Berätta om en granne som du minns!
– Min favoritgranne var nog Stig. Han var en tand­läkare som hade flyttat in i vårt hus 1939 och närmade sig 100 år. En gång när jag mötte ­honom i trapphuset sade han: ”Om jag lever till oktober blir jag äldst i släkten.” Det tycker jag var så bra sagt! Vi andra utgår ifrån att vi kommer att leva i ­oktober. Men jag tror att man lever bättre om man tänker som Stig – om man tar livet som en gåva och inte för givet. Det gör att man passar på att ta det där kvällsdoppet i sommarnatten om man ­känner för det.

Hur ofta möblerar du om?
– Verkligen inte ofta. När jag var ­tonårspojke däremot älskade jag att möblera om. Jag kan verkligen se den lilla inredningsfjollan som rotade runt i mammas och pappas förråd och hittade gamla arveprylar som jag ställde i mitt rum. Men nu är jag så mycket inne i mitt arbete, i mina drömmar och fantasier att jag inte tänker på att möblera om.