Sigrid flydde från våldet: ”Terapi att hjälpa andra”
Sigrid Olin Vingren är öppen med vad hon utsattes för i ett djupt destruktivt förhållande. Och nu tar hon sina erfarenheter till hjälp när hon ställer upp för andra. Vi träffas på Kronan i Trollhättan. En skola tätt förknippad med våld och sorg efter det hemska dådet för några år sedan. Men vi talar om en annan typ av utsatthet, våldet i det egna hemmet.
Sigrid säger att när hon tänker tillbaka på vad hon själv var utsatt för önskar hon att någon reagerat.
– Ja, det är inte alls säkert att jag hade berättat hur jag hade det, även om polisen kommit. Men det kanske ändå hade hjälp mig att inse att det var fel och att jag skulle ta mig ur det innan det var för sent.
Läs också: Hyresvärdarna satsar på Huskurage – men metoden får även kritik
Sigrids råd till någon som hör skrik från en lägenhet är att ringa polisen, eller att några grannar gemensamt går och ringer på och frågar vad som händer.
– I bästa fall är det inget allvarligt, ingen som är i fara. Men man kan nästan utgå ifrån att det är något fel om man hör skrik från en lägenhet, säger hon. Och finns det en naturlig förklaring så är det ju ingen fara att någon ringt på heller.
I Sigrids fall handlade det om både fysisk och psykisk misshandel. Hon berättar hur hon maldes ner och till sist inte hade någon självkänsla kvar.
– Jag vet att jag inte är dum, men till sist hade jag inget värde alls, säger hon. Jag trodde att jag var så dum och hemsk som han sa. Jag som varit en öppen person blev en helt annan.
Hon har tagit sig ur den relationen och byggt upp ett nytt liv. Och i det livet ingår bland annat att hjälpa och stötta andra, framför allt kvinnor och barn som inte har det bra.
– Mitt första råd för att hjälpa någon som man misstänker far illa är att skapa en relation. Att inte bara flyga på någon i trappan och kräva svar på om den inte har det bra. Det går inte att pressa fram sådant. Nej, man får vara lite mer försiktig, kanske säga att man finns där om hon behöver hjälp på något vis, lyssna och berätta om vilka vägar som finns om man behöver stöd, som kvinnoföreningar och liknande.
Sigrid menar att information i trappgångarna om vart man kan vända sig är bra.
– Går man förbi en sådan lapp varje dag, då kanske man till sist vågar ta steget själv. Och vet grannarna hur de ska agera tack vare en sådan information så är det väl bara bra.
När vi bryter upp från kaffebordet säger Sigrid:
– Jo, en sak till vill jag att du skriver: Det blir bättre. Man kanske inte tror det när man har det som värst. Men vågar man bryta upp och ta steget från ett förhållande med misshandel, då blir det bättre. Det spelar ingen roll om det är fysisk, psykisk eller ekonomisk misshandel. Allt är lika illa, säger hon.
– Och ta hjälp av föreningar, vänner och organisationer. Det hjälper att prata med andra som har varit med om något liknande. För mig har det blivit något av en terapi att hjälpa andra. Och jag kan alltid säga att det blir bättre, även om det inte är enkelt att bryta upp.
