Sigtuna kommun erkänner radonmisstag
Nyligen förlikades Sigtunahem och hyresgästerna Rolf Törnqvist och Barbro Brännlund i en tvist där paret hade krävt 84 000 kronor i radonersättning. De hade bott i en lägenhet med höga radonhalter i flera år utan att bolaget talat om det.
Dokument visar att kommunen och bolaget visste om de höga radonhalterna redan 2003, men att halterna idag över tio år senare ligger över gränsvärdet.
Mikael Areskog, jurist på Hyresgästföreningen region Stockholm, ifrågasätter hur kommunens miljö- och hälsoskyddskontor har hanterat situationen.
– Jag är förvånad över att de inte reagerat på så lång tid, säger han.
Även Rolf Törnqvist är besviken på miljö- och hälsoskyddskontoret i Sigtuna.
– Att ha vetat om det här sedan 2003 utan att kräva att Sigtunahem ser till att få ner halterna är tjänstefel, säger han.
Bengt Larsson, pensionär sedan fem år, men radonansvarig miljöinspektör på kommunen 2003, försvarar sig mot kritiken.
– Något år efter mätningen fick jag beskedet att de fått ner radonhalterna så att de låg under dåvarande gränsvärde, hävdar han.
Fick du något nytt mätprotokoll som visade att de låg under gränsvärdet?
– Nej, jag fick beskedet muntligt. Men jag har ingen anledning att tro att de skulle ljuga, vi hade en bra kontakt, säger han.
Varför krävde du inte att få se ett mätprotokoll?
– Jag hade som sagt ingen anledning att tro att de skulle ljuga. De hade inget att vinna på det. Sedan ska vi komma ihåg att det är bolaget som är ansvarig för att få ner halterna genom egenkontrollen och att informera de boende, säger han.
Kan du se någon förklaring till att halterna först låg under gränsvärdet och sedan låg långt över gränsvärdet?
– Det är bara spekulationer, men det kan ju vara så att en radonfläkt har stannat eller att utförda tätningar oavsiktligt punkterats som gjort att radonhalten ökat igen, men jag vet inte, säger han.
Vad tycker du om att radonhalterna 11 år senare fortfarande inte är under gränsvärdet?
– Det är uppenbart att deras rutiner och internkontroll inte har fungerat, avslutar Bengt Larsson.
Jörgen Johansson, miljöinspektör på Sigtuna kommun, säger att man med facit i hand skulle ha begärt in handlingar och inte nöjt sig med muntliga uppgifter.
– Vi får hela tiden in olika uppgifter och finner man att det är trovärdiga uppgifter så kanske man inte alltid begär in bekräftande dokument på uppgiften man erhållit. Min erfarenhet är att muntliga uppgifter i de flesta fall är riktiga, men när det visar sig att det är fel är det alltid beklagligt, säger han.
En annan nyckelperson i historien är pensionären Rolf Östmark, som fram till mitten på 2000-talet var byggprojektledare på Sigtunahem. Han höll i mätningen av lägenheterna men kommer inte ihåg vem som skulle se till att radonhalterna kom ner under gränsvärdet. Däremot kommer han ihåg att det var svårt att få bukt med problemet.
– Jag vet att vi satte in fläktar för att få bort radonet men att det ändå inte blev riktigt bra, säger han.
Kommer du ihåg att ni sade till Sigtuna kommun att ni fått ner halterna?
– Jag känner inte till att vi skulle sagt att vi fått ner radonhalterna tillräckligt, säger han.
Vad tror du är förklaringen till att halterna fortfarande är höga?
– Vet faktiskt inte det. Men det var ett antal entreprenörer inblandade som inte fick till det. Vi borde ha börjat arbetet med att täta sprickor och rörgenomföringar i lägenheten innan vi satte in fläktar men det gjorde vi inte, säger han.
