Skånepolis om Tunna blå linjen: ”Jag hade sagt ifrån”

Brukar du få beröm?
– Ibland säger ungdomar: ”Hallå Martin! Du är den bästa polisen i stan.” Många gånger när jag bara stannat och pratat med folk får jag beröm: ”Så här hade vi aldrig kunnat prata med polisen i våra hemländer.”

Du är kommunpolis, hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Den börjar med en sittning på morgonen där vi går igenom vad som hänt under dygnet. Jag håller ofta i kontakter med media och ägnar mig åt en hel del skrivbordsarbete. Exempelvis remissvar till butiker och restauranger som söker tillstånd att sälja tobak eller alkohol. Jag kan ha kontakt med hyresvärdar för att se över tryggheten i deras bostadsflotta.

När du jobbade ute på fältet i bostadsområdena, vad ville folk ha hjälp med?
– Många ringde för att de var rädda att gå ner i sin källare på grund av att ungdomar samlades där och rökte på. Ett annat vanligt problem var personer som körde trimmade mopeder mellan huskropparna utan hjälm. Folk hörde av sig om narkotika eller om det var bråk.

Stämmer tv-serien ”Tunna blå linjen” med verkligheten?
– Serien ger viss insikt i hur det är att vara polis och vilka svåra beslut som ska fattas. Men jag hade fått säga ifrån om jag skulle jobbat med vissa av seriens karaktärer. Första avsnittet handlade om ett försvunnet barn. Mamman var aggressiv mot polisen som lovade att de skulle hitta hennes dotter. Det enda vi kan lova är att vi ska göra vårt bästa. I samma avsnitt tog en polis hem en okänd tjej som fick sova över hos henne. Det finns bättre lösningar både kortsiktigt och långsiktigt då man har andra vägar att gå via socialtjänsten.

Upphör din roll som polis när arbetspasset är över?
– Nej, jag är alltid polis. Händer det något måste jag träda i tjänst trots att det är min lediga dag. En gång var jag ute och joggade när jag fick syn på en påverkad person som körde moped. Då sprang jag i kapp och grep honom.

Vilken är den vanligaste frågan du får?
– Om jag varit rädd. Det har jag. Alla känslor finns med. Ibland blir jag även ledsen. Jag har varit i våldssituationer och nästan blivit påkörd. Vi tränar mycket på bemötande i olika situationer. Därför kan vi arbeta även när vi är stressade, trängda och rädda.

Varför blev du polis?
– Många gånger sitter vi på läktaren och tycker en massa saker utan att göra något åt det. I mitt yrke har jag en chans att göra något åt problemet