Slaget om Pennygången gav eko över Sverige – så gick det sen
Vintermörkret har fallit över Högsbohöjd i Göteborg. Inne i Marit Tollessons kök på Pennygången är lamporna tända. Diskussionen pågår för fullt.
Marit Tollesson, Daniel Carlenfors och Linda Danielsson försöker formulera hur stor hyresgästernas framgång egentligen var, med facit i hand.
– Jag tycker ändå att vi delvis vann mot Stena. Om de fått som de ville så hade jag fått flytta härifrån. Jag var ensamstående mamma och arbetslös, jag hade fått gå till socialen om hyran höjts med 60 procent, säger Linda Danielsson.
I dag har hon jobb, sambo och utflugna barn. Och bor fortfarande kvar på Pennygången.
Nytt dilemma i dag
Linda Danielssons lägenhet har numera nya VA-stammar och ett nytt badrum som hon tycker är helt okej. Hon betalar 8 300 kronor för 83 kvadrat. Billigt, jämfört med många andra lägenheter som finns att söka i Göteborg.
Men utvecklingen på Pennygången under 2010-talet har i stället satt henne i ett nytt dilemma.
– Nu bor jag och min sambo ensamma i en fyra. Den borde ju egentligen en barnfamilj ha. Men flyttar vi till en mindre lägenhet kommer vi att få högre hyra. Nästan lika hög som Stena ville ha från början, säger Linda Danielsson.
Hur blev det så här? För att förstå måste vi backa bandet. Ett decennium bakåt, till mars 2012.
Raseri och förtvivlan
Stena Fastigheter hade först skickat ut information om att renovering var att vänta. Vid påsk kom brev nummer två. Då förstod hyresgästerna att Stena inte bara ville byta stammarna. De ville totalrenovera och chockhöja hyrorna.
– Snittet var 64 procent. För vissa av de mindre lägenheterna skulle hyran gå upp med 90 procent. Min kompis ringde mig och nästan grät i telefonen, säger Marit Tollesson.
Raseri och förtvivlan bröt ut på Pennygången. En Facebookgrupp som tidigare haft ett tiotal medlemmar svällde till över tusen på en vecka. Stormöten hölls.
Hyresgästföreningen togs på sängen och visste inte riktigt vad den skulle göra. När hyresgästerna inte tyckte att de fick någon hjälp grundade de i stället ett eget nätverk: Pennygångens Framtid.
– Vi bestämde att om ingen hjälper oss, så gör vi det här själva i stället. Frågan blev ”vem har vilka skills?” Sedan satte vi i gång. Bland det allra första vi gjorde var att kontakta media, säger Daniel Carlenfors.
Sjöng in musikvideo
Hyresgästerna manifesterade på olika vis. Linda Danielsson hade till exempel en hemmastudio. Där sjöng de boende in en ny version av Nationalteaterns sång ”Stena Olssons compagnie”.
– Olika grannar sjöng olika snuttar. Sedan filmade Annika Ivarsson på min gård in en video. Jag spelade musiken i min bilstereo och folk mimade och dansade. Vi lade ut den på Youtube. GP utnämnde den till ”Årets musikvideo”, säger Linda Danielsson och skrattar.
Ett demonstrationståg till Stena Fastigheters lokalkontor blev också en happening i pressen. Insändarna och debattartiklarna duggade tätt.
När Stena ordnade en familjedag i området så arrangerades samtidigt ”Pennydagen”, en parallell protest- och hyresgästfest.
– Hyresgästföreningen var inte alls med oss i början. De kallade oss ”militanta”. Vi hade en konflikt med Stena, men den lokala hyresgästföreningen ville samarbeta med dem i stället. Det var samma sak med Hyresgästföreningen på regional nivå, säger Daniel Carlenfors.
”De får inte bestämma över oss”
Pennygångens Framtid hade på ett tidigt stadium bestämt att det var de boende själva som ägde sin fråga.
– Vi sa att vi söker samarbete, men vi tar inte skit. De får inte bestämma över oss, säger Daniel Carlenfors.
– Det som hände sedan var att vi var så driftiga. Vi bad Hyresgästföreningen om hjälp med att trycka affischer. Men innan de över huvud taget svarat oss så hade vi tryckt dem själva. Vi gjorde Hyresgästföreningen irrelevanta, och när de märkte det vände de på klacken.
Med hjälp av Hyresgästföreningen så överklagade hyresgästerna renoveringen till både hyresnämnd och hovrätt. Stena Fastigheter vann i båda instanserna, som fastighetsägare nästan alltid gör. Men den massiva negativa publiciteten blev samtidigt alltmer besvärande för företaget.
Under 2014 fick Stena Fastigheters dåvarande vd gå. Sedan gick Stena först med på att omvandla omkring 200 rivningskontrakt på Pennygången till förstahandskontrakt. Och i oktober samma år nåddes slutligen en uppgörelse.
Resultatet: en betydligt mindre renovering och en hyreshöjning på 14 procent, inte 60.
Topprenoverar när människor flyttar
– Det blev tillval och nivåer. Men sedan har Stena börjat renovera när folk flyttar ut i stället. Då gör de om lägenheten till en ”pluslägenhet”. Efter det ligger hyresnivån 3 000 kronor högre, för en lägenhet som min, säger Linda Danielsson.
Om någon vill byta lägenhet så är det bara pluslägenheter som gäller. Det är detta som gör att det vore en ekonomisk förlust för Linda och hennes sambo att byta till en mindre bostad.
Antalet ”billiga” renoverade lägenheter krymper stadigt och kommer till sist att vara noll.
Agerandet har blivit utbrett bland privata fastighetsägare efter slaget om Pennygången.
– Styckerenoveringar har blivit hela grejen nu. Girigheten hittar alltid en väg. Det är sorgligt att mycket blivit sämre på tio år, säger Marit Tollesson.
”Några har stuckit ut”
Men vad hände med folket på Pennygången då? Och med trion i köket?
Linda Danielsson konstaterar att hon inte varit bostadspolitiskt aktiv sedan de heta åren 2012–2014, och då var hon det bara som en ”vanlig” deltagare i protesterna. Sedan har annat tagit upp hennes tid.
– Daniel och Marit och några till har stuckit ut i den här kampen. Det har varit helt avgörande att några varit beredda att lägga så mycket tid och energi på detta, säger Linda Danielsson.
Daniel Carlenfors och hans parhäst Mattias Axelsson gick från nätverket Pennygångens Framtid först in i den lokala hyresgästföreningen och sedan till Hyresgästföreningen Frölunda.
De startade även Pennypodden och föreningen Alla ska kunna bo kvar, för att sprida det de lärt sig till andra bostadsområden.
– Idag är Mattias min allra bästa vän. Innan protesterna startade kände jag honom inte alls, säger Daniel Carlenfors.
Mattias Axelsson och Malin Fricke i nätverkets styrgrupp fann också varandra. De blev ett par under resans gång och är idag sambor.
Kandiderade till ordförande
För Daniel Carlenfors fortsatte engagemanget i Hyresgästföreningen hela vägen upp till regionstyrelsenivå. 2021 kandiderade han till posten som regionordförande i Västra Sverige.
Men från och med årsskiftet 2022/2023 avvecklar han alla uppdrag i Hyresgästföreningen och blir en fristående bostadsdebattör. En tio år lång vågrörelse når på så vis sitt slut.
Lite på samma sätt tycker Marit Tollesson att det är med sammanhållningen på Pennygången. Hon sitter i dag i styrelsen för den lokala hyresgästföreningen, LH Pennygången. Dessutom har hon uppdrag inom hyresförhandling.
Pandemin har gjort sitt till, men hon såg utvecklingen redan innan.
– Många som var aktiva har flyttat. Vissa har dött. Omflyttningen på Pennygången är 15 procent om året. Jag märker att många som kommer till vår LH i dag är rätt historielösa, säger Marit Tollesson.
Men en sak finns kvar, förutom de bostadspolitiska spåren som Pennygången lämnat i Hyressverige.
– Det är fortfarande jättemånga som använder Facebookgruppen, den har över 4 000 medlemmar, säger Marit Tollesson.
LÄS MER: Tio år efter striden: Pennygången tvingade Hyresgästföreningen att tänka nytt
