Solbacken vittrar sönder
Målarfärgen har börjat flagna, portingångarna vuxit igen av sly och fönster och dörrar är igenspikade. Det en gång stolta bostadsområdet Solbacken i Svappavaara håller på att falla sönder och samman. Fastigheterna har blivit en skam för byn och lägenheterna, 72 till antalet, skulle verkligen behövts nu när gruvnäringen i området expanderar.
– Jag har verkligen försökt att hitta någon som vill köpa och jag har en som verkar genuint intresserad, säger ägaren.
Kiruna kommun sålde fastigheterna 2003 efter att de stått tomma i flera år. Kommunen hade egentligen beslutat att riva husen som redan då var i dåligt skick och inte skulle kunna hyras ut. En kvinna bosatt i Stockholm, med rötterna i Svappavaara, erbjöd sig då att köpa alltihopa och la ett anbud på 100 kronor och fick köpa Solbacken.
– Jag ville göra något bra för byn, jag kommer ju själv därifrån. Jag tror på Svappavaara, men det gick inte som jag trodde. Jag tog mig vatten över huvudet. Visst var jag medveten om att det fanns ett renoveringsbehov, men att det var rivningsobjekt visste jag inte. Jag är inte så kunnig inom branschen, säger ägaren.
Ägaren kunde inte betala lagfarten, inte heller fastighetsskatten eller avgifterna för vatten och avlopp. Hon säger att hon till en början hade många intressenter som ville investera, men att de drog sig ur efter att ha pratat med Kiruna kommun.
– Kommunen avrådde dem, varför gjorde de inte samma sak med mig när jag köpte, i stället uppmuntrade de mig, säger ägaren.
2006 gick fastigheternas ägare i personlig konkurs. Fyra år senare gjorde kronofogden en ny beräkning på fastigheternas värde och kom fram till att de inte var värda någonting. Samtidigt pågick förfallet i stegrande takt. Bostadsområdet blev ett tillhåll, fönster krossades, lägenheter slogs sönder, dörrar sparkades in.
Kommunen beslutade att sätta in omedelbara säkerhetsåtgärder. Fönster och dörrar spikades igen till en kostnad på 100.000 kronor.
– Våra legala möjligheter att göra något åt detta är begränsade. Vi kan inte tvångsförvalta för det finns inga hyresgäster. Det enda vi kan göra är att utdöma viten, men ägaren har ju varken ekonomi att betala dem eller att göra något åt fastigheterna, säger Ann-Catrin Fredriksson, jurist på Kiruna kommun.
Ägaren tror dock fortfarande att de förfallna fastigheterna ska kunna säljas.
– Jag hoppas det. Jag är inte ute efter några pengar. Jag hoppas bara på att bli av med de skulder jag fått på grund av det här. Jag har inga ekonomiska resurser att riva husen.
De fem fastigheterna på Solbacken byggdes 1971 när gruvan fortfarande var i gång. När gruvan lades ner och folk flyttade från orten övergick några av husen till flyktingförläggning. Nu planerar LKAB att öppna gruvan igen och har även andra gruvprojekt på gång i området. Gruvbolaget räknar med att nyanställa flera hundra personer i de nya satsningarna.
