Sonen kissade och slog med järnklubba på grannens dörr – därför får föräldrarna bo kvar
Vilket ansvar har en hyresgäst för sina vuxna barn som fortfarande bor hemma?
Frågan ställdes på sin spets i en tvist som hamnade i både hyresnämnden och hovrätten.
Det som började med att sonen i familjen en höstnatt 2023 spelade dataspel slutade i rejält kaos och polisingripande. Det som är klarlagt är att sonen i 30-årsåldern är hemma själv, är högljudd och har druckit alkohol.
Kissar på dörren
Grannen, som bor under, menar att han vaknade av att hyresgästen lät mycket varpå han gick upp en våning och bad honom sluta störa.
Efter ordväxling lämnade grannen lägenheten. Sonen hävdar att han bad om ursäkt men menar också att grannen gått in i lägenheten på eget bevåg – något som grannen förnekar.
Men enligt handlingarna berättar sonen att han är rejält arg på sin granne och därför går ner till honom och ställer sig och kissar på hans dörr, sedan slår han ett hårt slag med ett stålrör på dörren.
Ångrar sitt tilltag
Hemma i lägenheten ångrar sig sonen och går ner igen för att städa, allt enligt handlingar i hyresnämnden och hovrätten, där ärendet senare hamnar.
Men när sonen håller på att torka upp kisset kommer grannens son ut och senare även hans pappa. Bråk uppstår och det slutar med att den urinerande hyresgästen hamnar på golvet och grips av polis när dessa anländer.
Hyresvärden säger senare upp familjen med sonen som har kissat på grannens dörr – skälet till uppsägningen är att sonen uppträtt aggressivt och hotfullt men också orsakat skadegörelse och allvarliga ljudstörningar.
När familjen vägrar flytta hamnar ärendet i hyresnämnden.
Där argumenterar hyresgästens ombud, Mikael Areskog, chefsjurist på Hyresgästföreningen region Stockholm, för att föräldrarna ska få bo kvar i lägenheten de har bott i 30 år.
Grannarna rädda för sonen
Enligt honom har sonen flyttat från lägenheten. Grannarnas ombud vittnar dock om att de är rädda för att stöta på sonen i trapphuset om han skulle besöka sin familj.
Det slutar med att hyresnämnden beslutar att föräldrarna ska få bo kvar. De menar att slaget mot dörren och urinerandet inte kan klassas som en särskilt allvarlig störning, vilket annars ofta är skäl för uppsägning.
Hyresnämnden prövar också vilket ansvar mamman och pappan, som står på kontraktet, har för sonens agerande.
Hyresnämnden kommer fram till att det inte är bevisat att det förekommit några störningar tidigare och att föräldrarna inte har kunnat förutse att sonen skulle agera på det sätt han gjorde mot grannen.
Sonen flyttar ut
Men hyresvärden överklagar och i hovrätten konstateras att sonen har flyttat och bara har besökt lägenheten en gång – han får inte längre besöka lägenheten och har inga nycklar kvar.
Hovrätten konstaterar också att sonen senare dömdes i tingsrätten för skadegörelsen på dörren.
Hovrätten går dock emot hyresnämnden och konstaterar att det inträffade, och att sonen också attackerat grannens son med järnklubban – är att betrakta som en särskilt allvarlig störning som ingen hyresgäst ska behöva tåla.
Rätten skriver också att hyresgästerna, mamman och pappan, har en skyldighet att ha tillsyn över de som ingår i hushållet. Men konstaterar också att föräldrarna inte brustit i sitt tillsynsansvar och ska få bo kvar.
Hovrätten skriver också att händelserna inträffade innan den nya lagen infördes 1 juli 2024 som gör det lättare att vräka hyresgäster om deras barn begår brott.
Förmildrande omständigheter
Skälet till att hovrätten slår fast att föräldrarna ska få behålla kontraktet är bland annat att sonen inte har gjort något liknande tidigare och att föräldrarna inte har kunnat förutse att sonen skulle agera på det sätt som han gjorde.
Föräldrarna har också sett till att sonen flyttade från lägenheten.
Mikael Areskog, berättar att han är nöjd men lite förvånad över att de vann i hovrätten. Detta med tanke på att hovrätten konstaterar att det rör sig om en särskilt allvarlig störning.
– Men sammantaget tycker jag att det är rätt att föräldrarna får behålla kontraktet. De har vidtagit rättelse i och med att sonen har flyttat. Den som står på kontraktet har ett ansvar för hushållsmedlemmarna men föräldrarna kunde inte förutse att det här skulle kunna hända.
