Stadsodlare i Helsingborg skördar för sjätte året
– Jag tycker så mycket om att odla, har det i blodet. Jag kan inte bara sitta och titta. Jag växte upp på landet och där odlade vi allt. I sommar har vi varit här nästan varje kväll. Vi vattnar, rensar ogräs, dricker kaffe och pratar. Jag bor ensam och vill träffa folk. Det är fint tycker jag, säger Snezana Bogojevic.
Den gemensamma trädgården ligger mellan våningshusen i kanten av det stora torget på Planteringen i Helsingborg.
– Åh, dofterna.
Karolina Stojovska drar sig till minnes sin favoritblomma från Makedonien. Den på acaciaträdet.
– Jag minns min barndom. Vi åt blommorna som var så söta. Till och med hörnorna fick dem. Vi trodde att de skulle värpa mer då.
Helsingborgs stadsodlingar i organiserad form är inne på sitt sjätte år och finns i fem bostadsområden.
Tanken är att de ska vara en del i att öka gemenskapen och stärka områdena. Trädgårdarna har så sakta vuxit år för år. Alla är välkomna och odlarna träffas året om. När det inte är odlingssäsong arrangeras aktiviteter som studieresor, glöggkvällar, planeringsmöten och såträffar.
Kommunens Anna Kowalik Tidblad håller i trådarna.
– Omysigt, det var framför allt den åsikten som fördes fram när vi hade workshops om platsen här på Planteringen. I år har vi byggt en rabatt runtom, det har kommit till en pergola och solstolar. I höst planterar vi äppelträd och mullbärsträd. Det är viktigt att de som använder platsen får styra.
Högt upp på många av odlarnas agenda är nu att folk ska respektera odlingarna. Okända plockar bönor och gurkor. Barn kastar runt omogna tomater och på kvällstid samlas ibland gäng och skräpar ner med nötskal och fimpar.
– Jag blir så jätteförbannad, vi har diskuterat fram och tillbaka vad vi kan göra. Jag vill absolut ha en skylt om att det är förbjudet att rasta hundar här. Jag har också sett folk kissa i lådorna, säger Snezana Bogojevic.
– Å andra sidan är just det bra gödsel för våra grödor, kontrar Anna Kowalik Tidblad skämtsamt.
Hon funderar dock också på vad som kan hjälpa. Kanske bättre markeringar och tydligare skyltar men det är en balansgång.
– Det är en plats för umgänge och möten som är till för alla. Ju mer den används desto mindre skadegörelse.
Anna Kowalik Tidblad tror även att stadsodlare måste vara mer toleranta mot skadegörelse än andra odlare men att det ger annat som gemenskap och trevliga utemilöjer. De flesta är också bestämda att inte låta odlingsglädjen förstöras.
– Äh, vi planterar ändå. Det får bli som det blir, det är ju så roligt, säger Amal Ibrahem.
På frågan hur hon kan beskriva glädjen att odla svara hon:
– Jamen det är som med barn. Man vattnar , ger näring och pysslar om. Så en dag har de växt upp.
Gemensamma trädgårdar finns på fem platser i Helsingborg. Den första anlades 2011.
Stadsodlingsprojektet har namnet Planteringar utan gränser.
Helsingborgshem, stadsbyggnadsförvaltningen, arbetsmarknadsförvaltningen och Rikshem står för pengarna.
