Stefans granne spred skräck i huset: ”Vi vågade inte gå ut”
Polisen tipsade Stefan Falkelind om att ställa en balja med vatten under brevinkastet.
För att de visste att hans oro var befogad.
Stefan hade blivit mordhotad av sin granne och rådet om baljan var en preventiv åtgärd. Om ett brinnande föremål skulle kastas in så skulle det snabbt slockna av vattnet.
Stefans adress i centrala Östersund var känd av polisen, som ibland fick larm från boende flera gånger om dagen. Uppdraget var alltid detsamma. Att försöka lugna ner den våldsamme mannen i lägenheten ovanför Stefan. Under vredesutbrotten blev mannen aggressiv och oberäknelig.
– Det går inte att beskriva hur det lät när han blev sådär galen. Han gick lös på allt, slog sönder inredning och porslin. Utbrotten kom plötsligt och när som helst på dygnet och eskalerade hela tiden medan de pågick, berättar Stefan.
Den hotfulle mannen var inneboende hos kvinnan som stod på lägenhetskontraktet. När de två började bråka och helvetet brakade lös kurade fem hyresgäster ihop sig i sina lägenheter och vågade inte göra annat än att hålla sig inne tills stormen avtog.
Stefan berättar att en av grannarna blev helt paralyserad av skräck när grannen levde om.
– Hon blev skräckslagen, skakade och grät.
Oftast var det Stefan som agerade och larmade polisen. Under de fem månader som terrorn varade blev det totalt 18 nödsamtal.
– Det gick på rutin. Jag visste vad de ville veta när jag kopplades fram och när polisen kom hejade vi på varann.
Situationen krävde också att andra rutiner upprättades. För att klara av vardagen.
Eftersom ingen ville råka komma i vägen för den hotfulle mannen hade grannarna en tät kontakt med varandra per telefon för att stämma av läget.
– Skulle man gå ut skickade man ett meddelande till grannarna för att se om kusten var klar. Om någon sett honom gå hemifrån kunde man våga sig ut för att kasta soporna eller gå en vända till affären. Ibland handlade vi åt varandra och när man skulle hem kollade man igen med grannarna om var mannen höll hus, berättar Stefan.
Hur gjorde du när du behövde tvätta då?
– Det gjorde jag i handfatet. Alltså, det var ju skytteltrafik till grannens lägenhet, en massa knarkare som kom och gick. Ibland höll de till i källaren där tvättstugan är så dit ner gick man ju inte frivilligt såklart.
Enligt Stefan hotade mannen också med att ”döda alla och skjuta sönder huset”. Ett av dödshoten spelades in och Stefan gjorde en polisanmälan. Anmälan ledde inte till åtal. Förundersökningen lades ner och Stefan överklagade. Men åklagarmyndigheten ändrade inte polisens beslut.
Stefan känner att han ändå försökte. Att han inte gav upp. Att han inte vek sig på grund av rädsla.
För mitt i när allt var som värst var det något som hände med Stefan. Han fick nog.
I ett slag förbyttes rädslan mot ren ilska.
– Det var en kväll och jag hade varit utanför stan. En bit ifrån porten mötte jag mannen som förpestade våra liv och några kompisar till honom. När jag såg dem blev jag förbannad istället för rädd. Jag tänkte bara att: ”Han ska fan inte få vinna! Det är vi som ska bo kvar och det är han som ska bort!”
– Jag skrek åt honom att dra åt helvete och att han inte hade någon rätt att skrämma oss så här. Men just då var han lugn och reagerade inte så mycket. Efteråt blev jag förvånad över mitt eget mod. Och efter det har jag inte varit rädd längre.
Även fastighetsägaren Östersundshem fick nog av den stökiga mannen efter ett par månader, inte minst på grund av vandalism och ständiga anmälningar till störningsjouren. Bostadsbolaget sa upp kvinnan, som ju hade ansvar även för sin inneboendes beteende. Kvinnan protesterade inte och båda flyttade ut frivilligt efter uppsägningstiden på tre månader.
Det är nu ett halvår sedan. Alla lås på portarna är bytta. Och hyresgästerna kan slappna av.
Med Hyresgästföreningens hjälp har de dessutom fått tillbaka en halv månadshyra, för att störningen betraktas som ett så kallat ”men i boendet”.
– Vi fick professionell och saklig hjälp. Juristen tog reda på allt och tog sig tid att förklara hyreslagen och gav mig råd. Jag tycker de gjorde ett bra jobb, säger Stefan Falkelind.
Läs mer här om Norrlands juristers insatser under rekordåret 2020.
Trots det vill lugnet ändå inte riktigt infinna sig för Stefans del.
– Nej, den där mannen är fortfarande i mitt liv. Jag känner ingen direkt rädsla eller oro, men sånt här sätter sig i skallen ändå. Så fort man hör något utanför reagerar man direkt och kollar ut genom fönstret för att se om det är han. Det kommer att ta tid innan tillvaron blir normal igen.
