Stjärnhusen blev en förebild för hur folkhemmet skulle byggas
Den 1 november 1948. Familjerna Anna och Ossian Jönsson samt Harry och Alice Berglund flyttar som de första hyresgästerna in i stjärnhusen i Rosta. Samtidigt blir familjerna de första hyresgästerna hos Stiftelsen Hyresbostäder, det som i dag är den kommunala bostadsjätten Örebrobostäder (men det är en annan historia).
Här ska de komma att bo i många, många år. Men så blev också stadsdelen Rosta med de märkligt utformade husen en modell för hur det svenska folkhemmet skulle byggas.
– De uppfördes i en tid då det fanns en stark vilja att bygga ett bättre samhälle, säger Mia Geijer som är antikvarie på länsstyrelsen i Örebro län.
Kriget var slut
Och den tiden såg ut ungefär så här: Andra världskriget hade precis tagit slut och Sverige stod starkt efter att ha lyckats undgå att dras in i den världsomspännande konflikten. Socialdemokraterna hade – med undantag för några månader – suttit i regeringsställning sedan 1932 och nu kunde man börja förverkliga sin politik. Inte minst på bostadsområdet.
Makarna Alva och Gunnar Myrdal hade fått stort genomslag med sin socialpolitiska bok ”Kris i befolkningsfrågan” från 1934. Boken är kanske mest känd/beryktad i dag för att makarna för fram sina idéer om att ”framskapa ett bättre människomaterial” och att ”sinnesslöa” skulle steriliseras. De hade också en stark tro på teknokratiska lösningar för familjelivet och på samhällets problem.
Men huvudbudskapet var att födelsetalen skulle öka i landet om barnfamiljer fick stöd på olika sätt. Det kunde ske genom exempelvis subventionerade hyror, rymligare och mer hygieniska bostäder .
Parets idéer om bostadsfrågan och att dåliga uppväxtmiljöer var skadliga för barn fick stor inverkan när det nya Sverige formades. Ett minst lika stort genomslag fick även Lubbe Nordströms bok och dokumentärserie ”Lort-Sverige” från 1938.
Och bostadsbristen var stor på 40-talet samtidigt som många bodde trångt och ohygieniskt i dragiga kåkar.
– Vi har så svårt att förstå det i dag, men det var verkligen en bostadsmisär vid den här tiden, säger Mia Geijer.
Rena drömmen
Inte så konstigt då att en lägenhet i Rosta framstod som en dröm för många. Här fanns allt man kunde önska.
Ljusa, luftiga (med dåtidens mått) lägenheter med moderna kök och badrum, butiker och all tänkbar service. En speceriaffär, två charkuteriaffärer, fem mjölkbutiker, fiskaffär, konditori, bokbinderi, leksaksaffär … listan blir lång när Karl-Erik Edh i sin skrift ”Stiftelsen Hyresbostäder i Örebro – Historik 1946-1989” räknar upp allt som fanns i området.
Här fanns även en tvättstuga – den första som byggdes av allmännyttan i Örebro.
Men det som gjorde området speciellt var omsorgen om utemiljön, de stora grönytorna samt arkitekturen och dess samspel med det platta landskapet. De stjärnlika husen som i långa slingor formade stora parker och som hindrade Närkeslättens illvilliga blåst från att leta sig in mellan fastigheterna. Lägg där till en genomtänkt färgsättning, portar, fönster och små intima entrégårdar som designades på olika sätt.
– Det finns otroligt många genomarbetade detaljer som du kanske inte tänker på om du bara går igenom området, säger Mia Geijer.
Rosta blev modell
Visst, de första stjärnhusen i landet byggdes i Gröndal i Stockholm, utformade av arkitektduon Sven Backström och Leif Reinius. Men de utvecklade konceptet i Örebro, just genom att koppla ihop husen i slingor. Och det var den utformningen som sedan slog igenom i resten av landet.
– Området fick efterföljare, över hela Sverige kan du se stjärnhus byggda på det här sättet. Rosta var ett ganska komplett samhälle, mer genomtänkt än Gröndal, berättar Mia Geijer.
Den legendariske lokala S-politikern Harald Aronsson hade vid den här tiden en framträdande position i Stiftelsen Hyresbostäder. Han var den drivande kraften bakom Rosta och den som såg till att anlita de två arkitekterna.
– Han såg att de kunde skapa något nytt och speciellt och det tyder på ett visst mod att anlita dem. Harald Aronsson hade en mycket stor betydelse för att Rosta byggdes, säger Mia Geijer.
Studiebesöken var många under 50- och 60-talet, en period då Örebro över huvud taget ansågs ligga i framkant när det gäller bostadsbyggande. Till Rosta kom delegationer av olika slag, arkitekter och arkitektstudenter både från Sverige och utomlands.
– Området uppmärksammades stort, både nationellt och internationellt.
Ramaskri på 80-talet
En ovarsam upprustning av husen under 80-talet fick många att gå i taket. Hyresgäster, arkitekter med flera protesterade högljutt. Ett tydligt bevis på att många värnade området. Protesterna gav effekt. Den fortsatta renoveringen tog större hänsyn till de kulturhistoriska värdena.
– Allt som gjordes efter det nya omtaget var väl inte med hundraprocentig varsamhet, jämfört med hur vi ser det i dag. Till exempel så ersattes tegelpannor med betongpannor. Men ändå, man specialbeställde nya ytterdörrar så att de skulle likna de gamla. På den tiden var det ett ganska långtgående hänsynstagande, säger Mia Geijer.
Sedan 1987 är Rosta (liksom även Baronbackarna i Örebro) klassat som ett område av riksintresse för kulturmiljövården. Det betyder inte att husen är helt skyddade från förändringar, men det innebär att området är värt att skydda ur ett nationellt perspektiv.
Och stjärnhusen är fortfarande populära att bo i, även om det inte kryllar av en massa barn på gårdarna längre. Området präglas visserligen av hög omflyttning, men det kan till viss del förklaras med att antalet ettor är högt. Och lägenheter som blir tomma får omgående en ny hyresgäst, enligt Öbo.
Gordana har bott här sedan 70-talet
Många som flyttar gör det också inom området – något som Gordana Cvetkovska är ett utmärkt exempel på. Hon har hunnit bo i flera lägenheter här – först med man och barn, numera ensam – sedan hon kom hit på 70-talet. Nu bor hon i en trea, lagom stor för henne och katten Morgan. Den lilla uteplatsen gör att hon kan odla grönsaker och blommor på sommaren, ta en fika och prata med folk som går förbi.
– Det är ett jättebra område, nära till stan och så är det så grönt och fint. Och på sommaren brukar vi grannar sitta under träden och fika, säger Gordana.
I Rosta kommer du att bli kvar?
– Ja, till hundra procent! Här känner jag mig trygg, det här är mitt hem.
Källor: Länsstyrelsen i Örebro samt Karl-Erik Edhs bok Stiftelsen Hyresbostäder i Örebro – Historik 1946-1989.
Rostas utemiljö skapades av Walter Bauer, en av tidens främsta trädgårdsarkitekter.
Barnfamiljer var den viktigaste målgruppen och de hade förtur i bostadskön. Det kunde vara så mycket som 30 barn i en trappuppgång.
Här uppfördes landets första ungdomsgård. Även det ett utslag av att man ville bygga ”det goda samhället”.
I området byggdes även ett elva våningar högt hus som kom att bli Örebros första höghus. Ett kollektivhus samt våningar för hembiträden ingick i den ursprungliga idén. Men slutresultatet blev ett hus med enbart enrummare, i första hand avsedda för ensamstående.
Senare slogs lägenheterna samman till tvårumslägenheter och huset är i dag ett äldreboende.
Efter kriget ville man bygga modernt och rationellt. Det gjorde att husen i Rosta byggdes i blåbetong.
Att blåbetong kan innebära höjda radonhalter kände man inte till vid den här tiden.
Radon är fortfarande ett stort problem i området och sanering pågår.
