”Stockholmsmodellen ett alternativ till fri hyressättning”
Vi har skrivit det förut och kommer säkert att skriva det igen: Bostadsbristen blir alltmer akut, inte minst på grund av den kraftigt ökade migrationen. I en ny rapport från Svenskt näringsliv om hur bostadsbristen ska lösas, som konsultföretaget WSP tagit fram, väljer man att fokusera på hyressättningen. Rapporten beskriver framför allt från situationen i Stockholm.
Maria Plejborn, en av rapportförfattarna, konstaterade vid ett seminarium tidigare i dag att det finns förhållandesvis lite statistik över hyrorna. Dock tillräckligt för att slå fast att priserna på villor och bostadsrätter stigit betydlig mer de senaste decennierna än hyrorna. Som stöd för det används Hyresgästföreningens uppgift att hyresnivåerna skiljer 30 procent mellan ytterstad och de attraktiva kvarteren i innerstaden. På marknaden för villor och bostadsrätter är skillnaden betydligt större.
En av tanken med bruksvärdessystemet är att minska segregationen och att kötiden, och inte plånboken, ska avgöra vem som ska få kontraktet till en ledig hyresrätt i de attraktiva delarna av staden. Enligt rapporten har det inte fungerat i praktiken. De rika bor i innerstaden, oavsett upplåtelseform. Flyttkedjorna fungerar dåligt eftersom få vill säga upp ett hyreskontrakt till en bostad i ett attraktivt läge till en rimlig hyra.
Rapportförfattarna vill därför släppa hyrorna fria. Inte bara i nyproduktionen som Liberalerna nyligen föreslog, utan även succesivt i hela hyresbeståndet. Hur det ska ske behöver utredas.
Man lämnar dock utrymme för att en så kallad Stockholmsmodell, där hyressättningen förändras men inom det nuvarande bruksvärdessystemet, kan vara ett alternativ. En sådan förändring har diskuterats i många år, men parterna har inte kunnat enas. Tanken med modellen är hyrorna i större utsträckning ska spegla hyresgästernas värderingar, där läget troligen kommer få större betydelse än i dag. Liknande modeller finns redan ibland annat Göteborg och Malmö.
Caroline Szyber, Kristdemokraternas bostadspolitiska talesperson, menade att vi måste våga se över hyressättningen. Däremot vill hon inte se särskilda bostäder för fattiga, så kallad social housing, som finns i de flesta europeiska länder och som nyligen föreslogs av Boverket.
– Det är ett problem att det inte finns bra statistik. Men känslan hos många, att det inte skiljer något mellan en lägenhet i innerstan och tolv tunnelbanestationer ut, är ett problem.
Mariell Juhlin, chef på boendeenheten på Hyresgästföreningens riksförbund, höll med om att social housing inte löser bostadsbristen. Men tycker det är fel att skylla bostadsbristen och segregationen på bruksvärdessystemet.
– I sådana fall skulle bostadsbristen redan varit åtgärdad i och med att vi har fri prissättning på bostadsrätter.
På en punkt var dock både debattörerna och rapportförfattarna överens: Det behöver tas ett helhetsgrepp på hela bostadsfrågan – över den politiska blockgränsen.
