Därför ratas succémetoden mot hemlöshet: ”Tror att man väljer missbruk”
Cecilia Bergstedt har följt förvandlingen från hemlös till hyresgäst många gånger, på nära håll. Som boendeassistent på Stadsmissionen i Göteborg hjälper hon till med allt från vård- och myndighetskontakter till att veckohandla, återknyta kontakten med förlorade släktingar eller bara ta en fika.
– Ibland är vi de personer som hyresgästerna träffar oftast, säger hon.
För att förändra sitt liv och behålla sin lägenhet tvingas många bryta med sitt tidigare umgänge. Ensamheten kan bli svår, liksom de tankar som dyker upp i den nya situationen.
– Ibland kan man nog känna att man behöver vara tacksam. Nu förväntar sig alla att det ska gå så himla bra. Och så blir det ju inte alltid, för det är så många saker som kommer ifatt när man kan lugna ner sig lite. Man börjar kunna känna vad det här livet har kostat, både fysiskt, psykiskt och socialt.
Men för den majoritet som klarar kampen sjunker kostnaderna. De mänskliga, men också samhällets. En hyresgäst som börjar må bättre blir inte gripen av polis lika ofta, och söker inte akutvård på samma sätt.
Hjälp utan att först förtjäna den
Ändå visar Hem & Hyras granskning att närmare två av tre av landets kommuner fortfarande nobbar Bostad först. Trots att metoden fungerar bättre än andra lösningar, är billigare och att regeringen lockar med mångmiljonbidrag.
Cecilia Bergstedt tror att det finns en moralism som gör det trögt att införa Bostad först. Att vi helst vill att hjälpsökande personer först ska visa att de förtjänar en lägenhet.
– Det finns ett motstånd i att bevilja insatser till personer som inte har bevisat sig i sin nykterhet. Många ser på missbruk, och delvis psykisk ohälsa, som ett individansvar. Att man har gjort dåliga val. Att man kanske till och med är lite lat, inte har försökt och inte vill jobba tillräckligt hårt. Men vilken person eller politiker som helst som skulle vara med oss på vårt jobb en vecka skulle bli övertygad om att nej, vi föds inte med samma möjligheter. Det handlar inte om att välja om man vill gå på Chalmers eller om man vill börja knarka, säger hon.
– Sedan tror jag att det kan vara kontroversiellt utifrån hur bostadsmarknaden ser ut. Att det är oerhört svårt att få tag på billiga hyresbostäder. Det finns många moraliska aspekter runt att personer med missbruk och psykisk ohälsa ska få tillgång till bostadsmarknaden när den är så svår.
Vad brukar du svara då?
– En bostad är faktiskt en rättighet och inte någonting man förtjänar. Det står i vår konstitution. Fler och fler har svårare att hitta en plats i samhället. Utan stöd är de här personerna chanslösa, så som bostadsmarknaden ser ut. Ett gott samhälle har ett ansvar att erbjuda värdiga lösningar när man inte klarar det själv. Det kommer alltid att behövas.
”Finns ingen rättviseaspekt i det”
Göteborgs stads chef för Bostad först, Jan-Olof Norrman, får samma fråga: Varför är det rätt att någon som kommer direkt från gatan, ofta med missbruk, ska få en lägenhet utan att ha hunnit bevisa sin avsikt att göra rätt för sig?
– Det finns ingen rättviseaspekt i det. Däremot så finns det en politisk vilja att minska hemlösheten. Det är också en kostnadsfråga: var får vi bäst effekt att jobba med socialt arbete, för att i slutändan få människor som klarar sig på egen hand i högre utsträckning?
Svaret är tydligt efter tio års erfarenhet i Göteborg, menar Jan-Olof Norrman.
– Effekten är högre inom Bostad först än med det här mer kontrollerande perspektivet som vi traditionellt jobbat med. Det här är det bästa sättet att minska hemlösheten.
- En beprövad metod för att motverka hemlöshet bland personer med missbruk och psykisk ohälsa. Grundtanken är att människor först behöver ett tryggt hem innan de kan göra något åt sina övriga problem.
- Bostad först innebär att hemlösa personer får en vanlig lägenhet och följer samma villkor som andra hyresgäster. Personerna erbjuds fortsatt stöd och vård, men de måste inte ta emot hjälpen eller hålla sig nyktra för att behålla lägenheten. Enda kravet är att man som hyresgäst tar emot besök i sitt hem en gång i veckan.
- Först hyr personen oftast i andra hand via kommunen, för att sedan överta förstahandskontraktet. Forskning visar att 80 procent lyckas behålla sin lägenhet på längre sikt.
- Metoden skiljer sig från den mer traditionella modellen med en boendetrappa, där en egen lägenhet är sista steget.
- Bygger på principen om bostaden som en mänsklig rättighet. Regeringens mål är att Bostad först införs i hela landet senast 2026.
