Suhel har sorg efter branden
Suhel Aho vankar av och an på den betongplatta som en gång var golvet i hans hyresradhus. Trots att han efter branden fick en lägenhet några hundra meter från brandplatsen har han knappt varit här sedan det hände.
– Jag skulle aldrig kunna flytta till den här platsen igen, aldrig, säger Suhel Aho och för armarna över huvudet som om han ville skjuta bort känslan av den dagen då huset brann.
Suhel berättar hur huset såg ut inomhus, han pekar på platsen i vardagsrummet där han låg i soffan och zappade efter arbetsdagen på Scania. Vid rummet nära ytterdörren fanns köttet som skulle grillas på födelsedagsfesten.
– Jag har varit så ledsen och försöker att vara glad, men det sitter här inne, säger han och pekar på hjärtat.
Familjen hade bott i lägenheten i några månader när Suhel fick beskedet att det brann. Han körde hem från jobbet men försöken att övertala polisen om att få springa in och hämta banankartongerna med fotoalbum var lönlösa.
– Dagen efter kändes det som jag, min fru och barnen var en dag gamla, vi fick börja om från början med allt. Vet du hur det känns att inte ens ha kvar sin gamla kaffekopp? säger han.
De närmaste dagarna var ett töcken. Han kommer ihåg att de köpte en tårta till dottern.
– Vi var helt vilse, säger han.
Han är nöjd med att Telge Hovsjö gav alla som blev av med sin lägenhet en ny.
– Men de borde dela ut klistermärken som man kunde sätta upp på ytterdörren där det står att man ska kolla så alla ljus är släckta, säger han och blickar ut mot platsen där uteplatsen låg. – Jag är mycket ledsen över den här, säger han och sätter sig ned på marken bredvid en vindruvsstock som bara är en liten bränd stubbe.
Han rycker upp stammen ur jorden och lägger den på en bit plast på marken.
– Vindruvsrankan täckte insidan av verandataket, den var fantastisk. Jag ska ta med den hem till min fru. Den kanske kan växa igen, säger han.
