Till slut fick Gunhild Enryd ett ”ja”
Samtidigt som den första snön föll i början av oktober hörde Gällivare kommun av sig.
”Du får särskilt boende”, löd beskedet.
Ett efterlängtat beslut. Men det satt hårt åt.
Gunhild Enryd har fått avslag på sin ansökan om särskild boende två gånger. Kommunen har sagt att hon är för pigg.
Att Gunhild är blind och använder rullator har inte hjälpt.
– Jag har väntat länge på det här. Jag blev glad när de ringde och sa att de sagt ja till min ansökan, berättar Gunhild Enryd.
– Men de kunde inte säga när jag får flytta in.
Gällivare är nämligen en av de kommuner som har längst kötid på särskilt boende. I fjol var den genomsnittliga väntetiden från beslut till lägenhet 120 dagar, en ökning med 20 dagar mot året innan.
Så fram till flytten de åtta milen till Gällivare får hemtjänsten fortsätta att komma till Gunhild fyra gånger om dagen.
– De fixar gröten på morgonen, lunchen på dagen, ibland tar vi en promenad och på kvällen hjälper de mig i säng, berättar Gunhild Enryd, som har en son som granne.
– Han hjälper mig att köpa mat.
I det särskilda boendet i Gällivare kommer Gunhild att få mer hjälp och det finns service och vårdhjälp dygnet runt. Och så har hon nära till flera av sina systrar.
– Det är skönt att hon snart kommer hit. Hon har velat flytta närmare oss systrar länge, säger lillasyster Elna Isaksson som tillsammans med några av Gunhilds barn hjälpt till för att ordna boende i Gällivare.
I huset på Kalixälvsvägen i Vettasjärvi har Gunhild bott sedan slutet av 50-talet och sett sina sju barn växa upp. Yrkeslivet har hon fått anpassa efter de jobb som funnits i byn. Hon hann med både hemtjänsten och att sy handskar.
– Men när handsktillverkningen konkurrerades ut av Kina omskolade jag mig till svetsare.
När Gunhild Enryd flyttade in i villan fanns både skola, affär, post och bensinstation i Vettasjärvi. I dag finns inget kvar i byn som avfolkats och har ungefär 60 invånare. I stort sett alla pensionärer.
En förändring som många kommuner i Norrbotten brottas med. Och något som påverkar äldrevården. Men att både Gällivare, Luleå och Boden har bland de längsta köerna kan inte skyllas på det, menar Birgitta Gidblom, vice ordförande i PRO Norrbotten.
–Man har lagt ned och till och med rivit äldreboende. För man har sagt att det är bra att äldre får bo kvar hemma så länge de vill. Men det finns en gräns. I många fall mår man bättre om man flyttar och får ett socialt sammanhang, säger Birgitta Gidblom, som menar att pengarna också styr.
–Ja, det är mycket billigare för kommunen att fixa hemtjänst än att ha någon på särskilt boende. Men det finns en gräns.
