Tiptapp-förarna vittnar – tvingas flytta pianon utan hiss: ”Jobbar 18-timmarsdagar”
”Vår app kopplar omedelbart ihop dig med tusentals helpers – vanliga människor med en bil och tid att hjälpa dig.”
Så marknadsför populära Tiptapp dem som hämtar ditt skräp och dina möbler. Hem & Hyra har redan avslöjat att det inte är sant. Det är långt ifrån vanliga Svenssons som kör prylarna, utan ofta papperslösa personer utan giltiga körkort som i brist på annat har Tiptapp som arbete. Förarna kommer från länder som Uzbekistan, Mongoliet och Georgien och kan vara kriminellt belastade och skuldsatta.
Jag vill träffa människorna som kör hem din nya Blocket-soffa och slänger din gamla på tippen. Förgäves har jag försökt åka med på körningar i rollen som journalist. Så jag låtsas istället vara kund, gör fem beställningar och ber om att få åka med i deras skåpbilar. Tack vare min ryska kan jag prata med flera av dem och höra deras berättelser om livet med Tipptapp. Andra berättar så gott det går på knagglig svenska.
Här är mina dagboksanteckningar:
Första resan: Anvar – svarta pengar i en kö på E4:an
En regnig höstdag beställer jag en flytt av möbler från södra till norra Stockholm för 1 200 kronor. Tiptapps app är smidig och det är enkelt att snabbt lägga in bilder, pris och en snabb beskrivning. Direkt efter att jag publicerat annonsen dyker en mängd så kallade helpers upp i appen och vill ta uppdraget. Efter bara en halvminut är det nära 50 personer som erbjuder sig. Namn som Anvar, Giorgi och Ibrahim kommer upp på skärmen. Jag väljer en av dem, Anvar.
Två män i 45-årsåldern i träningskläder kommer exakt på utsatt tid i en vit skåpbil. De hälsar artigt och bär in bordet och stolarna och lägger dem i bagageutrymmet i skåpbilen, utan att fästa lasten.
Jag åker med i bilen, tränger in mig vid fönstret i den välstädade förarhytten. Anvar, i välkammad snedbena, sätter sig vid ratten.
Regnet smattrar mot rutan när Anvar berättar att han har bott i Sverige i fyra år och att han alltid jobbar med sin kompis, som sitter tyst med kepsen långt neddragen och klickar fram nya körningar i Tiptapps app i mobilen.
– Vi jobbar hela tiden med Tiptapp, säger Anvar.
Även på helgen?
– Jaja. Alla dagar, hela tiden.
Hur är jobbet?
Anvar skrattar till och gör en rörelse med handen som betyder sådär.
– Det är stressigt. Man får inte mycket pengar över. Vi betalar mycket för diesel och bilen kostar pengar att hyra. Lägenheten kostar också mycket.
Vi åker genom stora vattenpölar och fastnar i en kö på E4:an.
– Det är så mycket trafik och så mycket stress, säger Anvar och suckar.
När vi har småpratat ett tag och närmar oss målet vill Anvar att vi ska avbryta beställningen.
– Kan du swhisha direkt istället? Det blir så mycket moms och skatt. Kolla, innan moms får jag bara 900 kronor, säger han.
Brukar ni göra så?
– Ja. Tar du bort annonsen får du alla pengar tillbaka.
Samtidigt som han kryssar sig genom bilköerna tar Anvar min telefon och hjälper mig att ta bort min annons. Jag tvekar att göra den svarta överföringen men Anvar säger gång på gång att jag ändå ska göra det.
”Vi betalar mycket för diesel och bilen kostar pengar att hyra. Lägenheten kostar också mycket.”
Jag startar swish och skriver in telefonnumret han ger mig. När jag swishar pengarna upptäcker jag att betalningen går till en kvinna.
– Det är min syster, säger Anvar.
Han är tacksam för att vi kunnat få till en swishbetalning, eftersom Tiptapp tar 25 procent i förmedlingsavgift och att han nu också slipper betala skatt.
Efter 30 minuten i bilen är vi till slut framme vid vårt mål. De två männen bär vant upp möblerna i trappan till tredje våningen, som vi kommit överens om. Sedan skyndar de vidare ner till bilen för nästa leverans.
Efter körningen gör vi en närmare koll på kvinnan jag har swishat till. Det visar sig att hon äger skåpbilen som Anvar kör. Kvinnan är från Polen och har sedan länge utvandrat till sitt hemland.
Utifrån uppgifterna i Tiptapp kan vi också göra sökningar på Anvar. Vi ser att han är dömd för misshandel och står som försvunnen i folkbokföringen. Han har inget körkort i Sverige och invandrade till Sverige för mer än ett år sedan, vilket gör att ett eventuellt körkort från Uzbekistan inte är giltigt här.
Andra resan: Körkortslösa Amirs fyra mobiltelefoner
Några dagar senare beställer jag en körning för att transportera tillbaka möblerna. Direkt när annonsen lagts ut ringer telefonen. Det är Anvar som genom swishöverföringen fått tag på mitt nummer.
– Jag kör dina möbler, swish 1 000 kronor, säger han.
Jag tackar nej och tittar i den långa listan av villiga helpers från Uzbekistan, Mongoliet och Syrien. Jag väljer Amir som när han dyker upp visar sig vara en smal, ung man i grå huvtröja, jeans och gympaskor från Lidl. Han har med sig en kraftigt byggd kompis i keps med Gucci-logga.
När Amir bär bordet till bilen ser jag att han i bakfickorna har hela fyra mobiltelefoner, vilket snart får sin förklaring.
För efter att duon hystat in möblerna i bagageutrymmet och vi satt oss till rätta i hytten ser jag hur de tar fram telefon efter telefon och klickar intensivt i dem. De två kompisarna verkar ha olika Tiptapp-konton i de olika mobilerna. De scrollar runt i jakt på nya körningar, samtidigt som Amir startar motorn.
Amir berättar att de kommer från Uzbekistan och säger att de vet vem jag är.
– Min kompis hjälpte dig förra gången, säger han.
Jaha, är det många från Uzbekistan som jobbar med Tiptapp?
– Ja, det är jättemånga. Fyra av mina kompisar gör det till exempel.
Amir berättar att han har bott i Sverige i tre år. Hans körkort från Uzbekistan gäller inte längre i Sverige.
– Jag har lämnat papper till Migrationsverket men har inte permanent uppehållstillstånd. Jag hoppas kunna ta svenskt körkort.
Han säger att han antingen jobbar som pizzbagare – från nio på morgonen till nio på kvällen – eller med att köra Tiptapp.
Vad tycker du om Sverige?
– Jag vet inte. Vi jobbar så mycket. Det är så stressigt. Även om jag är sjuk så måste jag jobba. Vad ska man göra? säger han.
Amir berättar att han kommer från södra delarna av Uzbekistan.
– Min familj bor där, jag är ensam i Sverige. Jag skickar hem pengar till mamma och pappa, så att de kan få mat och ha lite semester ibland. Tiptapp tar 25 procent av priset på annonsen, så det blir inte så mycket pengar kvar. Men det är ok.
Det tuffaste med att jobba för Tiptapp är stressen att hinna i tid, förklarar Amir. Han berättar om hur han nyligen fastnade i köer på Södermalm och fick övertyga en kund i Tiptapps chat att han hade en legitim orsak till förseningen.
I appen finns ett betygssystem där alla förare får betyg utifrån kundernas omdömen, hur stor andel slutförda körningar de gjort och hur ofta de kommer i tid. Blir de försenade syns det i appen och kunderna väljer andra ”helpers”.
Är det många tunga saker ni måste lyfta?
– Ja, vi flyttade ett piano på 150–200 kilo. Från våning två, utan hiss.
”Vi jobbar så mycket. Det är så stressigt. Även om jag är sjuk så måste jag jobba.”
Amir brister ut i ett fnissanfall och visar en bild på en annons, ett stort träpiano.
Hur mycket fick ni för det?
– 1 200. Det var katastrof!
Hade ni linor när ni bar?
– Nej. Min kompis är väldigt stark, han gick längst ner och bar.
Amir säger att han inte kan få några andra arbeten än Tiptapp och restaurangjobb.
Det märks att han har fått in vanan på sitt jobb. Samtidigt som han kryssar mellan bilar på Essingeleden hjälper han sin kompis att titta i de olika telefonerna. Just innan vi är framme vid målet för bordet och stolarna lyckas de två vännerna få till en ny körning.
– Vi har nästa jobb inte så långt bort, säger Amir nöjt och tittar i en av mobilerna.
När vi fått möblerna levererade kollar vi upp Amir. Han har mycket riktigt inte något körkort och hans bild finns också som profilbild för en annan helper som också ansökt om körningen. Vi hittar mängder av bilder som inte hör till rätt person, bland annat många kvinnor som står registrerade som helpers medan män utför jobben. Det blir tydligt att det finns ett nätverk av personer och fejkade användare.
Tredje resan: Temur och hans fru – språkförbistring i villaidyllen
Jag vill frakta en balkongsoffa i södra Stockholm och får som vanligt in mängder av förfrågningar. Jag väljer en användare på måfå. En vit skåpbil med stora rostfläckar vid däcken och högt motorljud dyker upp på parkeringen i bostadsområdet. Temur, en medelålders man från Mongoliet, presenterar sig snabbt innan han och hans fru småspringer fram till soffan och lyfter in den i bilen. Jag får åka med i hytten.
Timur kör medan hans fru söker efter nya annonser i mobilen. Skåpbilen är fylld med bråte, även i hytten.
– Novye plany, eto normalno? (Nya planer, är det ok?) frågar Temur på ryska och berättar att de behöver ta en extra körning på vägen.
Det mongoliska paret ska hämta en säng i ett villaområde, men har svårt att hitta vägen och verkar ha missbedömt hur lång tid det tar. Vi blir sena.
”Nya planer, är det ok?”
När vi väl är framme i villaidyllen står en mellanblond svensk man på uppfarten till sitt hus och väntar. Han har sålt sin säng på Blocket och lagt till Tiptapp-leverans. Mannen ser irriterad ut, vilket kan bero på förseningen. Vi hoppar ut och jag hjälper till att bära sängen in i skåpbilen.
Mannen hälsar knappt på paret, utan är istället väldigt mån om att Temur ska godkänna leveransen i appen. Temur missförstår, gör tummen upp och är beredd att åka. Mannen får peka och förklara. Språkförbistringen till trots lyckas Temur till slut göra rätt, klicka på rätt ställe.
– Ok? säger mannen.
– Ok, säger Temur.
Längre räcker inte svenskan. Vi skyndar in i bilen och åker vidare.
Temur berättar att han och hans fru flyttat runt i många olika länder för att hitta jobb. De har bland annat bott i Polen och Ryssland och jobbat där. Temur har tidigare bott i Sverige, men inte varit folkbokförd här. Den här gången hoppas han få arbetstillstånd, så att han ska kunna börja jobba i Stockholm ”på riktigt”. Nu försörjer han och frun sig på Tiptapp.
Det sista han säger innan han smäller igen skåpbilsdörren är att svenskar är väldigt trevliga.
Fjärde resan: Aleksandre – under falsk identitet från Södertälje till Sergels Torg
För att få en bild av vilka personer som tar mina beställningar använder jag olika Tiptapp-användare och sätter ibland ett högt pris, ibland ett lågt. Det spelar ingen roll hur jag gör. Det är ändå samma personer som hör av sig och vill köra mina möbler: uzbeker, georgier, mongoler.
I rusningstrafik, genom centrala Stockholm till en närförort, beställer jag en Tiptapp-körning för 700 kronor. Den som kör får alltså bara ut drygt 500 kronor före skatt, för att köra in till city och sedan frakta två fåtöljer och två bord genom staden.
Trots priset dyker runt 50 helpers upp i min telefon redan efter 30 sekunder. Sedan fortsätter det att trilla in nya intresserade. När jag tittar på övriga annonser förstår jag varför. Mitt låga bud är ett kap, eftersom Tiptapp är kundernas marknad. En förare kan få drygt 1 000 kronor före skatt för att frakta en båtvagn sex mil – i en hastighet av 30 kilometer i timmen. En kund vill ge sin ”helper” 225 kronor före skatt för att köra till en adress, bära ner en torktumlare och en tvättmaskin för två trappor och sedan köra dem till tippen.
Jag väljer en kvinna för körningen av borden och fåtöljerna, men när en svart skåpbil dyker upp är det istället en man med gråsprängt kort hår i 55-årsåldern som sitter vid ratten. Han kan några ord svenska men föredrar att kommunicera på ryska.
Mannen heter Aleksandre och har en liten ikon fastsatt i backspegeln. Han snusar vitt snus, något han lärt sig uppskatta under sina sammanlagt tio år i Sverige.
Aleksandre berättar att han åker till Stockholm tre månader åt gången (så långt ett Schengenvisum gäller), sedan bor han tre månader i Georgien i väntan på nytt visum. Drömmen är ett arbetstillstånd för att kunna bo i Sverige permanent med dottern och frun.
– Jag fick avslag på min ansökan hos Migrationsverket tidigare. Nu får vi se, nu väntar jag på svar igen. När papperna är klara kan jag börja jobba här med annat än Tiptapp och börja på SFI.
Vi fastnar nästan direkt i köer vid Sergels torg. Aleksandre muttrar för sig själv – ”Nu schto eto takoe!” (Vad är det här nu då!) – när han tvingas stanna för orädda fotgängare som går rakt ut i trafiken. Eftersom Aleksandre kört ända från Södertälje vet han att det blir en låg dagsinkomst om han inte snabbt kan komma iväg till andra jobb.
Kvinnan på bilden i appen har aldrig kört Tiptapp, förklarar Aleksandre. Det är han själv som gör leveranserna.
”Det är så många bilar och långa köer, särskilt i rusningstrafik.”
Bilen bullrar extremt mycket när den kommer ut på motorvägen och kommer upp i fart. Alexandre höjer rösten och säger:
– Det finns tungt och lite lättare jobb på Tiptapp. När man är ensam blir det svårt med de tyngre grejerna, som sängar, men då kan man ofta få hjälp av kunden.
Georgiern berättar att han inte får ihop så mycket via appen, särskilt eftersom bensinen och resorna mellan jobben kostar mycket.
Aleksandre får hela tiden notiser om nya jobb i mobilen, han kollar och klickar framför ratten. Efter 38 minuter är vi till slut framme i närförorten med möblerna.
Vad tycker du om Stockholm?
– Det är en bra stad, men det är så många bilar och långa köer, särskilt i rusningstrafik.
Aleksandre är välutbildad och har haft ett högt uppsatt jobb inom vården i Georigens huvudstad Tblisi. Men han har tappat tron på sitt land på grund av korrupta politiker och Rysslands inflytande över landet.
– Det är en svår situation i Georgien nu. Folket behöver Europa, inte den regering som finns nu. Politikerna har förstört landet, säger han.
Framtiden finns i Sverige, men hittills är den långt ifrån vad Aleksandre hade drömt om. Han hjälper mig få upp bordet och fåtöljerna i hissen innan han stressar tillbaka till sin bullrande skåpbil för nästa leverans.
När vi kollar upp kvinnan vars identitet Aleksandre använder för att köra Tiptapp, ser vi att hon har över en miljon kronor i betalningskrav.
Sista resan: Alish värkande rygg – ”Sängar och pianon är så tunga”
Alish är en 35-årig uzbek som verkar mest rutinerad av de ”helpers” jag möter.
I brun huvtröja styr han sin mörka Ford Transit genom morgontrafiken, mjukt som en erfaren taxichaufför. I den välstädade kupén har han tre mobiler igång samtidigt, två av dem sitter på ställningar vid vindrutan. Utan att tappa fokus på vägen tittar han på telefonerna och klickar på dem när det kommer in nya Tiptapp-annonser.
Alish har lärt sig svenska fraser, som ”Bara bra!” och svarar ärligt när jag frågar vad han tycker om jobbet.
– Tiptapp … En dag gjorde jag nästan 45 körningar. Det är mycket stress och tungt. Jag har burit pianon och sängar. Sängar är så tunga och svåra att flytta. Jag får ofta ont i ryggen, säger Alish.
Han säger att han jobbat med Tiptapp sedan han kom till Sverige 2021.
– Jag jobbar 16 timmar eller 18 timmar varje dag. Men mycket jobb betyder mer pengar och jag skickar pengarna till familjen.
Alish har varken ett svenskt eller giltigt uzbekiskt körkort.
– Det var svårt att ta körkort i Sverige. Jag gick tre månader på körkortsskola, men hoppade av. Jag förstår ju inte svenska så det var svårt att till exempel komma ihåg vänster och höger. Så det gick inte. Haha!
”En dag gjorde jag nästan 45 körningar. Det är mycket stress och tungt. Jag har burit pianon och sängar.”
Han säger att han istället tog körkort i Polen när han hälsade på en kompis, något som inte är tillåtet. Man måste vara folkbokförd i landet man tar körkort.
Som många uzbeker har Alish jobbat i Ryssland tidigare, men han trivs bättre i Stockholm, eftersom ”svenskarna är väldigt snälla”. Först hoppas han på asyl och sedan jobb på restaurang, där han tänker börja som diskare och jobba sig uppåt.
– Jag gör väldigt god pasta, så jag skulle kunna bli kock.
När vi närmar oss målet, en gata i centrala Stockholm, tar Alish tar upp en av telefonerna och ringer till en man som han verkar jobba tillsammans med. De stämmer möte lite senare.
Alish kryssar fram i innerstan och jag undrar om det är svårt att hitta parkeringar.
– Nej. Jag ställer mig alltid på lastplatser, det är smidigt.
När vi kommer fram till rätt adress ställer Alish skåpbilen på en plats med parkeringsförbud, sedan hoppar han ut och pratar med en parkeringsvakt:
– Jag står här, en minut bara.
– Ok. Medan jag ser dig så går det bra.
– Tack så mycket!
När Alish bär in fåtöljerna och borden vänder sig p-vakten till mig:
– Det var schyst att han pratade med mig. Han är duktig!
Fotnot: Namnen på Tiptapp-förarna är fingerade.
