Tranemobon Bengt fajtas för sin tomma lya i Göteborg – ”Rena rama Nordkorea”
Våren 1989 är Bengt Arvidsson 32 år. Ute i världen händer omvälvande saker. Berlinmuren ska falla innan året är slut. Bengt lever livet i Göteborg. Han pluggar olika kurser i kulturhistoriska ämnen och driver café på Göteborgs universitet. Och efter att ha bott tillfälligt i andra hand runt om i stan får han äntligen ett eget förstahandskontrakt på en tvåa i Majorna.
– Bostadsbristen var enorm vid den här tiden, precis som i dag. Så det kändes som en riktig lyckoträff när jag fick förstahandskontrakt hos Familjebostäder, säger Bengt.
Vi har stämt träff i hyresrätten som varit hans sedan dess. Den ligger högst upp i ett av landshövdingehusen i den gemytliga stadsdelen i västra Göteborg. Härifrån hör man när spårvagnarna klingar igång vid Mariaplan och på innergården sticker vårblommorna upp ur rabatterna.
Bengt har åkt de knappt 10 milen från sitt hus i Tranemo. Han ber om ursäkt för att lägenheten är ovädrad och rörig. I hallen står bananlådor staplade på varandra.
– Jag fick lite smått panik när det där brevet från Störningsjouren kom. Det stod att eftersom jag hade mitt boende tillgodosett på annat håll så skulle jag genast säga upp mitt kontrakt. Annars skulle Familjebostäder göra det åt mig. Det var som ett slag i magen! Jag blev förbannad och ledsen. Kände mig kränkt, säger Bengt.
Han skaffade bananlådor och började packa.
– Men ju mer jag tänkte på det kände jag att det här är ju inte rätt. Jag har alltid betalat min hyra i tid, skött mig och aldrig stört någon. Varför ska jag då behöva lämna lägenheten. Nej, jag bestämde mig för att bestrida uppsägningen och anlitade en advokat, säger Bengt och går före in i köket.
Men, var bor du egentligen?
– I Tranemo, i ett hus som jag ärvt efter mina föräldrar. Jag var väl naiv, men jag erkände på direkten att det var så det låg till när Familjebostäder frågade. Fast det visste de ju egentligen sedan länge. Det är där jag är skriven och det är dit jag bett dem skicka mina hyresavier, säger Bengt.
Den givna frågan är förstås, varför vill Bengt Arvidsson så gärna ha kvar och betala för en lägenhet han uppenbarligen knappt använder. Månadshyran ligger trots allt på drygt 5 000 kronor. Hans svar blir långt och kan delas upp i ett personligt och ett större, rent av filosofiskt, motiv.
– Alltså, så här är det. Jag är vad man skulle kunna kalla en yrkesstudent. När jag började plugga på universitet för 40 år sen var det som att komma hem. Jag kände direkt att det var det här jag ville göra, säger Bengt.
Han säger att livet som student visst kan vara tufft och en rejält utmaning. Men landar därefter i slutsatsen att det också är ”…jävligt sympatiskt”:
– Jag menar, samtalen, festerna, att man är lite utanför samhället. Det passar mig fint!
Det började med att han for till USA och läste engelska. Sen när han kom hem till Sverige blev det en massa kulturhistoriska ämnen, som arkeologi, etnologi, religionsvetenskap.
– Och så drog ju jag och min dåvarande sambo igång cafét, som vi drev på Universitet under 80- och 90-talet, säger Bengt och får något lyriskt i blicken.
Han beskriver cafét som en samlingsplats för allt ifrån a-kursare till professorer och en livsstil för honom själv. Han konstaterar att han aldrig studerat för att bli nåt. Att studierna vart för skojs skull. För att förkovra sig.
– Jag tog visserligen en lärarexamen för folkhögskola och jag är fortfarande inskriven som doktorand. Men det är själva pluggandet jag trivs med. Och fast jag nu är pensionär så har jag inte planer på att sluta. Därför vill jag ha kvar lägenheten, som övernattningsbostad när kommer hit och går på föreläsningar, säger Bengt.
För att få ha en övernattningslägenhet, eller komplementsbostad som det egentligen heter, krävs det att jobbar eller pluggar på annan ort. Den där andra orten ska vara bortom pendlingsavstånd och man ska sova där 2–3 nätter i veckan eller 80–100 nätter per år.
Bengt erkänner att han knappt sovit i sin lägenhet alls på senare åt. Men han säger att den främsta orsaken till det är pandemin som gjorde att han höll sig hemma i Tranemo och undvek att träffa så mycket folk.
”Har inte ett piss att göra med var jag tillbringar min tid”
Sen kommer han in på sitt andra argument för att lägenheten även fortsättningsvis ska vara hans. För även om Bengt Arvidsson känner till att det står närmare 270 000 människor i kö till Göteborgs bostadsförmedling, Boplats. Och att den som önskar lägenhet i Majorna-Linné får köa i nio år i genomsnitt så anser han inte att kommunala Familjebostäder har rätt att säga upp hans kontrakt.
– När jag skrev på kontraktet våren 1989 stod det ingenting om att jag var tvungen att bo här på heltid. Och ärligt talat tycker jag inte att Familjebostäder har ett piss att göra med var jag tillbringar min tid, säger Bengt.
”Maffiametoder”
Han har förståelse för när värden säger upp hyresgäster som hyrt ut olovligt i andra hand, men tillägger:
– Här har ingen annan än jag bott. Visst förstår jag att det finns andra som har ett större behov av den här lägenheten än vad jag har. Men ska jag behöva klä skott för alla år av usel bostadspolitik? Det som behövs är fler hyresrätter till rimliga priser. Inte att vräka folk som betalar och gör rätt för sig, säger Bengt och utvecklar sitt resonemang:
– Det jag frågar mig är vilket samhälle vi vill ha. Om individen ska ha något att säga till om över huvud taget. Eller om det bara är kollektivets bästa vi ska se till. Men som jag ser det så får vi ett rätt otrevligt samhälle i så fall, säger Bengt och frågar sig sedan vad som kommer härnäst:
– Ska vi verkligen låta folk ha sommarstugor när det finns folk som går utan bostad? Ska vi tillåta motorcyklar? Är inte de bara onödiga och farliga farkoster? För mig leder det här systemet tanken till maffiametoder, Kommunistkina och rena rama Nordkorea.
Så du tycker att din rätt att få behålla lägenheten är viktigare än att någon som behöver den får ett eget hem?
– Jag förstår att det kan ifrågasättas och att det är väldigt egoistiskt. Men ja, jag tycker faktiskt det.
Hur går det då i kampen om lägenheten? Tja, just nu står det 1-0 till Familjebostäder. För när ärendet togs upp i Hyres- och arrendenämnden i Göteborg fick det kommunala bostadsbolaget rätt. Enligt jordabalkens 12:e kapitel kan en hyresvärden mycket väl säga upp en hyresgäst som inte använder sin lägenhet.
Bengt har dock inte gett upp utan överklagade beslutet till hovrätten. Fast några större förhoppningar om att vinna har han egentligen inte.
– Min advokat skrev en inlaga som jag tog med till Hyres- och arrendenämnden. Men det hjälpte inte. Nu får vi se vad hovrätten säger. Troligen förlorar jag även där. Men jag ser det som att jag tar en kula för laget. Någon måste visa hur galet det här systemet är, säger Bengt Arvidsson.
Störningsjouren: ”Har kunnat säga upp hyresavtalet under många år”
Karl Larsson är verksamhetschef på Störningsjouren i Göteborg AB. Ett kommunalt bolag som hanterar misstänkta oegentligheter bland hyresgästerna hos Göteborgs tre största värdar: Poseidon, Bostadsbolaget och Familjebostäder. Enligt Karl Larsson är det viktigt att komma ihåg att en hyresgäst inte äger sin hyresrätt.
– En hyresgäst har besittningsskydd men detta kan brytas i vissa situationer, säger han och påminner om bostadsbristen som råder i Sverige och Göteborg.
– Många väntar på att få sitt första boende eller kunna flytta till ett boende som bättre passar deras boendesituation, säger Karl Larsson och tillägger att allmännyttans lägenheter, enligt Göteborgs stads program för bostadsförsörjning, ska nyttjas på ett ändamålsenligt sätt.
Med det menar man huvudregeln är att lägenheterna ska användas för permanentboende.
– Och enligt rådande lagstiftning är detta ett krav en hyresvärd kan ställa, säger Karl Larsson.
När Bengt Arvidsson flyttade in 1989 stod det inget i hans kontrakt om att han var tvungen att bo i lägenheten på heltid. Kan man ställa de kravet i efterhand?
– Uppsägningen och hyresnämndens bedömning grundar sig inte i någon särskild reglering i hyresavtalet mellan parterna. Enligt lagen kan besittningsskyddet för en lägenhet brytas om det vid en intresseavvägning visar sig att hyresgästens intresse är svagare än hyresvärdens. Relevant lagreglering såg ut på samma sätt år 1989 som den gör nu, säger Karl Larsson och konstaterar:
– Familjebostäder har alltså haft en möjlighet att säga upp hyresavtalet under många år. Anledningen till att det inte har skett är dels att situationen på bostadsmarknaden har ändrats, dels att Familjebostäder tidigare inte har haft full kännedom om hur Bengt Arvidsson nyttjat sin lägenhet.
Bengt anser att situationen för tankarna till ”…Kommunistkina, Nordkorea och rena rama maffiametoder”. Kommentar på det?
– Familjebostäder och Störningsjouren utgår i sina bedömningar från rådande lagstiftning samt Göteborgs stads program för att trygga bostadsförsörjning och en god boendemiljö för de boende i kommunen. Dessa lagar och regelverk är tillkomna genom demokratiska processer. Det finns ingen koppling till diktaturer eller organiserad brottslighet, säger Karl Larsson.
Om hyresgästen jobbar eller pluggar på annan ort, bortom pendlingsavstånd, och sover där 2–3 nätter i veckan eller 80–100 nätter per år.
