Trångboddheten akut – men bara fyra kommuner i Stockholm bygger tillräckligt
Hur allvarligt är det att trångboddheten är så utbredd i Stockholmsregionen?
– Det är naturligtvis väldigt allvarligt. Det här skapar socialt negativa effekter för de som inte kan bo på ett bra sätt. Det är en situation som kräver mer än bara kommunala och regionala insatser. Det kräver också bostadspolitik på nationell nivå.
Vad ska ni göra åt det här?
– Region Stockholm gör ju redan en del saker. Dels är vi med och bygger ut tunnelbanan där vi har avtal om att kommunerna ska bygga nya bostäder kopplat till detta. När vi jobbar med regionplaneringen så har vi ambitionen att kommunerna ska göra frivilliga åtaganden att bygga tillräckligt mycket bostäder för att det ska motsvara behoven under en åttaårsperiod. Vi driver på för att det ska byggas 22 000 nya bostäder per år i Stockholmsregionen. Sen tänker vi göra en särskild kraftsamling kring studentbostäder.
Det finns ju kommuner som inte bygger några hyresrätter alls. Bara fyra kommuner av 26 – Österåker, Upplands Väsby, Upplands-Bro och Tyresö – bygger så mycket bostäder som krävs enligt den regionala utvecklingsplanen. De senaste sex åren har det byggts 30 000 bostäder för lite i länet än vad ni satt som målsättning. Är det ett misslyckande?
– Ja. Men det är väldigt olika hur förutsättningarna ser ut i Stockholmsregionen. Det finns kommuner som nästan inte har någon mark där man får bygga bostäder. Jag uppfattar att kommunpolitikerna ofta vill bygga bostäder men att invånarna inte vill det i vissa kommuner. Men det senaste året har jag fått mer signaler om att intresset för att bygga bostäder gått ner bland kommunerna och byggherrar. Det är oroväckande.
Mycket av det som byggs är nyproducerade lägenheter där det blir väldigt höga hyror. Vad ska ni göra för att se till att det blir bostäder som folk har råd att bo i?
– Ett skäl till att det blir dyrt är att det helt enkelt är dyrt att bygga. Kanske behöver man titta på hur bostadsbidragen ser ut. Det kan också handla om att förenkla regler när man bygger nya bostäder. Att minska arbetslösheten är en väldigt viktig åtgärd för att också stärka människors möjlighet att efterfråga en rimlig bostad.
Vad kan ni göra för att kommunerna ska planera sin bostadsförsörjning efter behov? I många kommuner byggs dyra bostäder som många inte har råd med.
– Alla bostadsförsörjningsprogram som kommunerna tar behandlas av tillväxt- och regionplanenämnden som jag är ordförande för. Vi brukar alltid understryka vikten av att man upprätthåller ett högt bostadsbyggande och att man tillgodoser blandade upplåtelseformer. Men det binder inte kommunerna att göra exakt det som vi skriver i vår regionala utvecklingsplan. Kommunerna har ett självstyre som omfattar bostadsplanering. Sen att det kan vara svårt för många människor att komma åt de här bostäderna prismässigt, det tror jag inte att kommunerna kan lösa ensamma. Det behövs lösningar på nationell nivå.
Du har haft ansvar för de här frågorna i flera år och bostadssituationen har försämrats i regionen under de åren.
– Det är inte regionerna som har möjlighet att bygga bostäderna på marken för det ansvaret ligger väldigt tydligt på kommunerna. Det är inte heller regionen som har möjlighet att lämna över bostadsbidrag eller subventioner till nya bostäder eller amorteringskrav. Ska vi lösa bostadsproblemen i Stockholmsregionen som är stora så måste riksdag och regering ta sitt ansvar. Även om vi har ett par, tre kommuner som bygger lite bostäder så försöker de flesta kommuner i Stockholmsregionen bygga.
Vad kommer du göra för att förändra situationen?
– Jag kan naturligtvis inte vara nöjd, tvärtom. Situationen börjar bli akut. Vi kan samla aktörer, formulera och driva på för det som är Stockholmsregionens intressen mot den nationella nivån. Bostadssituationen i Stockholmsregionen är ett av de största hoten mot möjligheterna att vara en konkurrenskraftig, hållbar storstadsregion.
Är trångboddhet en prioriterad fråga i regionen?
– Ja det är det. Bostadsförsörjningen som helhet är en av de tre viktigaste frågorna i det regionala utvecklings- och tillväxtarbetet. Det är ett område där vi har ett samordnings- och ett långsiktigt plan- och samverkansansvar.
Hur kan det då se ut som det gör?
– Det här beror på att tre politiska nivåer måste dra åt samma håll. Att kommunen planerar på marken, att regionen samordnar och pekar på behoven. Men också att staten är aktiv. Det behövs en statlig bostadspolitik som syftar både till att det ska byggas bostäder och att människor ska ha råd att bo i bostäderna. Jag tror att vi behöver förslag både från vänster och höger om vi ska kunna lösa alla de knutar och hinder som finns.
Sedan 2010 har bostadsrätterna ökat medan hyresrättens andel gått ner kraftigt i länet. Hur ser du på det?
– Mitt parti och de gamla allianspartierna har ofta genomfört ombildningar från hyresrätt till bostadsrätt men jag har inte själv stått på barrikaderna för att det ska göras ombildningar. Jag tror inte att vi hade haft en problemfri bostadsmarknad eller väldigt mycket kortare hyresköer utan ombildningarna. Det kan också finnas positiva effekter. Men nu ombildas det inte en massa hyresrätter och det är nog bra att det har kommit till ett stopp.
Det pågår flera sådana processer i länet.
– Då får vi titta på det. Men det är inte en fråga som vi på regionen är delaktiga i. Vi pekar på vikten av blandade upplåtelseformer.
Är det en fråga som ni tar upp med kommunerna – hur det här leder till färre hyresrätter?
– Den frågan har vi inte haft uppe i de regionala bostadssamtalen. Vårt huvudfokus i de dialogerna är att det byggs fler bostäder så att vi totalt sett ska klara bostadsförsörjningen i Stockholmsregionen.
Men det påverkar tillgången på hyresbostäder med lägre hyra. Varför är det inte en fråga som tas upp?
– Det är en fråga som kommunerna bestämmer över. Men vi pekar på att det är viktigt med blandade upplåtelseformer.
Läs mer om trångboddheten i Stockholmsregionen här.
