Tuffa hästtjejen värvar vidare – ser sin ålder som en tillgång
Hon skulle kunna dra sig tillbaka och leva pensionärsliv, men det är inte aktuellt för Birgitta. Hon tycker det är kul, sprudlar av energi och ser ingen som helst anledning att sluta jobba. Hon kommer ut och träffar människor hon annars aldrig skulle komma i kontakt med. Och dessutom får hon sin dagliga motion genom att traska trappa upp och trappa ner.
– Det är ju fantastiskt bra, säger hon. Jag behöver inte tänka på någon annan motion.
Och hon tackar jobbet för att hennes kropp fungerar så bra efter två höftledsoperationer.
– Det är den bästa rehabiliteringen, säger hon.
Att Birgitta blev värvare för Hyresgästföreningen i Sjuhärad var en tillfällighet och en följd av textilkrisen.
– Min man och jag hade ett företag i textilbranschen som vi lade ner 2003. Jag blev arbetssökande och så dök det här jobbet upp. Det visade sig att jag fungerade som värvare och i februari 2004 blev jag anställd.
Det var något helt nytt och annorlunda för henne. Att gå runt i hyresområden och knacka dörr, berätta om Hyresgästföreningen och fördelarna med att vara medlem.
– Ja, det är ju ett ganska ensamt jobb. Men ensamhet ger också frihet, säger Birgitta. Jag kan anpassa arbetstiderna. Är det ösregn och blåst ger jag mig inte ut i radhusområden och knackar på utan väljer en dag när förutsättningarna är bättre för att få nya medlemmar.
Birgitta säger att de flesta som hon besöker är både trevliga och tillmötesgående när hon knackar på och berättar om Hyresgästföreningens verksamhet. Den yngre generationen vet väldigt lite om Hyresgästföreningen och många har knappt hört talas om den. Medan de äldre ofta vet vad det handlar om.
– I dag handlar det mer om att informera hyresgästerna, än att få dem att skriva under och bli medlemmar, säger Birgitta. Jag berättar om hur vi arbetar och vad man kan få för hjälp. Sedan vill många fundera, kanske söka mer information på nätet, innan de bestämmer sig.
Det är en hederssak för Birgitta att aldrig lova för mycket, eller övertala någon att bli medlem.
– Nej, känner någon att man övertalat dem och så blir de inte medlemmar så länge. Det är viktigare att de tänker igenom sitt beslut och stannar som medlem. Och om man lovar saker som inte infrias är det den absoluts sämsta reklamen för Hyresgästföreningen. Det gäller att vara nyanserad och berätta fakta.
Mycket av arbetet sker ju på kvällstid. Hur är det att som ensam kvinna ge sig ut i bostadsområden och knacka dörr?
– Jag tror det är en fördel med att vara kvinna och lite äldre. Om man ringer på lite sent på kvällen är det många som aldrig skulle öppna om de såg en man genom tittögat. Men när de ser mig, så är det inte så skrämmande, säger Birgitta och skrattar.
Annars är hon inte så pigg på att prata om ålder, även om hon vet att hon är ganska ovanlig då många slutar sina yrkesarbeten tidigare än hon gjort.
Men är du aldrig rädd?
– Nej, jag är inte den rädda typen. Det hade ju aldrig fungerat. Men jag kan väl säga att jag är vaksam och observant. Men sannolikheten att någon skulle ge sig på mig är ju inte så stor. Och jag har aldrig råkat ut för något som gjort mig rädd, säger Birgitta.
Vad gör dig då så framgångsrik i jobbet som värvare?
– Jag försöker att vara väl förberedd. Jag bekantar mig med området som jag ska besöka och ser vilka som bor där. Är det barnfamiljer försöker jag att anpassa tiderna efter det, så jag inte ringer på precis när de lyckats få sina barn att somna. Det är ju inte så kul om någon ringer på dörren precis när familjen lyckats få lite lugn och ro.
Får du ofta en dörr stäng med en smäll rakt i ansiktet?
– Det händer naturligtvis, men det är väldigt sällan, säger Birgitta med ett skratt. Har pappan precis fått sitt barn att somna efter en lång nattning och så ringer jag på och väcker barnet. Då förstår jag att han är arg. Men det gäller att inte ta det personligt, att bemöta honom vänligt och sedan kanske jag kan återkomma en annan gång.
Hur ser en prefekt värvardag ut för dig?
– Då är det bra väder som gör att alla är på gott humör. Jag får chansen att berätta om Hyresgästföreningen och väcka intresse för det arbete och det stöd vi kan ge. Speciellt om det är i ett område där värden inte sköter sig. Då kan hyresgästerna känna att här kan de få den hjälp de behöver.
Vad är det bästa med jobbet?
– Friheten och framför allt alla möten med intressanta människor som jag aldrig skulle få prata med om jag inte haft det här jobbet. Det är det absolut bästa.
Ålder: 71 år
Yrke: Jobbar som värvare för Hyresgästföreningen i Sjuhärad i 20 år.
Familj: Sambo
Bor: I Örby, Marks kommun
Intressen: Ridning. Har tyvärr ingen häst just nu, men letar efter en ny. Bilsport och sommarhuset vid kusten. Bred musiksmak, från gammal till modern rock.
