Turnéaktuella Ledin: Gör det lättare att få bygga brygga vid sommarhus

Hur är det att uppträda idag jämfört med när din karriär drog igång på 70-talet?

– Det är en stor skillnad på många sätt. I början stod jag ensam med en akustisk, nylonsträngad gitarr och framförde mina låtar och jag kuskade oftast runt själv med tåg eller bil. Idag är det en stor maskin; jag och mina fyra musiker reser ihop med ytterligare 15 personer som är tekniker av olika slag. En annan stor skillnad är att på 70-talet var det få som kände till mig och mina sånger och jag var lite blyg och bortkommen på scen. Med åren lärde jag mig genom att studera andra artister och blev mer bekväm. Nu är jag nog något av en cirkushäst och trivs bra framför publiken.

Vad betyder svensk sommar för dig?

– Svensk sommar är för mig starkt förknippat med att vara ute på turné. Min första turné gjorde jag 1972 och sedan dess har det blivit en hel del fina, lyckliga kvällar när vädergudarna har varit med oss och publiken varit stor. Jag älskar sommarkonserterna men numera försöker jag vara noga med att planera in några lediga dagar mellan spelningarna och då ser jag till att snabbt komma ut till vårt lantställe i skärgården. Där njuter jag, om möjligt, av morgonkaffet nere på bryggan.

Farfar var stor hjälte

Berätta om ett starkt somrigt barndomsminne!

– Jag tillbringade alla mina barndomssomrar hos min farmor och farfar i Lövvik på Höga kusten. Där hade de en liten sommarstuga på en ö. Vi metade, byggde flottar och badade. Farmor fanns alltid där och tog hand om oss barn och farfar var den stora hjälten och förebilden.

Vad är hemkänsla för dig?

– Det är nog att komma hem till familjen. I lägenheten i Stockholm har min fru och jag bott sedan 80-talet och där har jag en del grejer som jag har samlat på mig genom åren och som jag trivs med, exempelvis böcker och skivor. Men också en del möbler för jag har ett intresse för design.

Foto: Live Nation

Vilket är det värsta stället du har bott på?

– Jag har genom åren bott på flera hotell där jag har suttit och gråtit och längtat hem. En gång i början på 80-talet var vi ute på en lång turné som aldrig verkade ta slut. På den tiden kunde vi göra 50–60 konserter per sommar. Några av de sista dagarna spelade vi i Finland och jag har många fina konsertminnen därifrån, men den här gången hamnade vi på ett ödsligt och opersonligt hotell som mest kändes som ett straff. Problemet var kanske mindre hotellet och mer det faktum att jag bara ville hem.

”Glad att jag inte blev politiker”

Berätta om en granne som du minns!

– På vårt lantställe hade vi en granne som hette Åke och som var snickare. Tyvärr lever han inte längre men både jag och familjen saknar hans smittande skratt och leende. Han ställde alltid upp och hjälpte till när vi stadsbor hade ställt till det för oss.

Hur ofta möblerar du om?

– Det är inte ofta. Det kan hända att det blir någon justering om man köper en ny möbel. Genom åren är det klart att det har möblerats om några gånger men det är ingen sysselsättning som jag direkt ägnar mig åt. Men ur ett estetiskt perspektiv är det viktigt för mig att det finns en sorts harmoni i hemmet.

Om du var bostadsminister, vad skulle du göra då?

– Ja du, det vet jag inte. Jag kanske skulle ha sett till att det byggdes lägenheter på ett billigt och effektivt sätt och jag kanske skulle vara lite generösare mot folk som vill ha bygglov för att anlägga en brygga till sommarstugan. De reglerna tycker jag att man kunde släppa lite på. Men jag är glad att jag blev musiker och inte politiker. Och jag känner en stor tacksamhet för att jag fortfarande brinner för det jag gör.