Tvingas leva med mögel och skadedjur

 Familjen Dirshe har vant sig vid ohyran. Awil plockar upp en kackerlacka som kryper på treårige sonen Guleds tröja och petar ned det snabba djuret i en burk.

– De är överallt. Till och med i kylskåpet. En gång fick jag en i munnen när jag drack mjölk, berättar han med en grimas.
Fembarnspappan Awil är ändå mer bekymrad över möglet, som gör barnen sjuka. Guled och ettåringen Yahye hostar och kräks ofta på nätterna. Fyraårige Eqal har fått astma. Så länge de är på dagis går det bra, men så fort de kommer hem mår de dåligt.

 

 

Han visar badrummet, där taket är buckligt av fukt och fläckigt av mögel. I köket har tapetvåder lossnat vid taket. Plastmatta och köksluckor är kvar från när husen byggdes 1970.

Bostads AB Gröningen äger den här och 866 andra lägenheter på Ramels väg i Herrgården, den mest slitna delen av Rosengård i Malmö.

Förfallet är så djupt och utbrett att hundratals badrum, kök och toaletter har dömts ut som hälsofarliga och måste saneras. Dessutom tvingas värden att sänka hyrorna med 5,5 procent på grund av det dåliga underhållet.

Fönster som lossnar, fasader som spricker, kylar och spisar som inte fungerar hör också till bilden.

 

 

Men huvudorsaken till att AB Gröningen nominerats till en av Sveriges värsta värdar är att vanligt underhåll förhalas in i det längsta. Hyresgästföreningen tvingas gång på gång vända sig till hyresnämnden för att få något gjort, berättar juristen Lovisa Prodenius.

– Hyresgästerna har själva svårt att komma någon vart med felanmälningar. Till slut går vi till hyresnämnden och då går fastighetsägaren med på allt, men sedan gör de ändå ingenting.
Ibland måste Hyresgästföreningen ansöka om åtgärdsföreläggande igen innan det blir gjort, säger Lovisa Prodenius. Men då kan det ha gått flera år sedan den första felanmälan.

– Ofta fixar de allt dagen innan det ska upp i hyresnämnden.

Vi bevittnar något liknande när vi följer Svea hovrätt, som inspekterar lägenheter på plats för att avgöra om hyrorna ska sänkas eller ej.

Så sent som dagen innan gapade stora, livsfarliga hål i ett trappräcke, där flera spjälor saknades trots upprepade felanmälningar. I dag, när hovrätten kommer dit, har nya spjälor satts upp. Målarfärgen har inte ens hunnit torka.

Och när hovrättsföljet lämnar en lägenhet med mindre brister blir vi indragna i tvåan intill, där en familj på nio personer bor.
Maryam Hasim Jaber visar att de har fått badrummet renoverat efter hot om dryga böter.

Men fastighetsägaren har inte gjort något åt att badrumsdörren knappt går att öppna eftersom hallmattan är uppsliten, att tapeterna i hallen flagnar och kackerlacksfällorna sedan länge är fulla. Hon ser desperat ut.

– Vad ska vi göra? frågar hon.

Lovisa Prodenius nickar igenkännande när hon får höra om det.

– Fastighetsägaren gör minsta möjliga hela tiden. Flera renoveringar har de tvingats göra om eftersom de var så dåligt utförda.

 

AB Gröningens högste företrädare Andres Aulik tycker att bolaget snarare borde få medalj för att man nu genomför landets största upprustning.

– Vi gör så gott vi kan, men kan inte hinna med allt samtidigt. Problemet är att området har fått ligga för fäfot sedan det byggdes och att trångboddheten leder till onormalt slitage.

 
För hyresgästerna finns oftast inga alternativ. Familjen Dirshe började söka större lägenhet när de hade två barn. Nu har de fem och får höra att det inte finns tillräckligt stora lägenheter. Så de bor kvar i sin mögelskadade tvåa.

Mamma Lul stryker nyfödde Muse över hjässan. Ett rum till skulle räcka, säger hon trött. Men att få bostad någon annan stans än hos Gröningen vågar hon inte hoppas på.