Umeåpolitikern Bernt Andersson på väg tillbaka
Han låter trött där i andra änden av telefonen. Två och en halv månader har gått sedan någon attackerade Bernt Andersson utanför hans hem i Umeå. Andersson fick ta emot tre knivhugg i magen och opererades akut på Umeå universitetssjukhus.
Nu är han sakta och stegvis tillbaka till sitt arbete och sitt politiska engagemang.
– Det går ganska bra, men visst är det en omställning, tacka för det. Det var ju en händelse som skakade om en rejält. Det tar ett tag att komma in i allt igen. Jag har tur som har en bra arbetsgivare som tar hänsyn till sånt, säger Bernt Andersson.
Han är 25 procent sjukskriven i dag, men har sedan knivdådet inte fått någon ersättning från Försäkringskassan. Andersson berättar att kassan ringt upp och berättat att de skulle ta beslut i dag om han får några pengar eller inte.
Samtidigt arbetar polisen fortfarande med att bearbeta en mängd uppslag kring vem som skulle kunnat ligga bakom dådet. Peder Jonsson presstalesman på Västerbotenspolisen säger att man ännu inte har någon misstänkt.
– Nej, vi har inte gjort något genombrott i utredningen ännu och vi har inte fåt in några nya tips. Men det är bara att gneta på med det vi redan har och fortsätta att utreda alla uppslag.
Har ni kört fast?
– Nej, det vill jag inte säga, men vi är fortfarande sparsamma md detaljer eftersom vi har mycket kvar att bearbeta. Fast det råder ingen tvekan om att det dragit ut på tiden.
Bernt Andersson säger att han litar på polisens arbete och att han vet att det lagts och läggs ner stort arbete på att få fast den som utförde knivdådet mot honom.
– Skulle motivet vara politiskt så är det ännu viktigare att få tag på den som gjorde det, men jag har fortfarande ingen aning om motivet, säger Bernt Andersson.
Hur känns det för dig att veta att den som gjorde det fortfarande inte är gripen?
– Det är ju ingen drömsits precis, men det är något jag bara måste hantera. Det finns inget annat val. Det gäller att få bort tankarna lite grann och då är arbete det enda raka. Jag har ett otroligt stöd av familj, vänner och arbetskamrater. Jag ska egentligen inte klaga, det finns de som är sämre lottade än mig.
