Unga odlare fick naturpris i Linde
Grannarna Nimo och Jens gräver en grop medan solen sakta sänker sig bakom husen. Gräslöken trivs inte på sin plats, utan måste flytta. Några avbryter sitt fotbollsspelande och kommer fram för att fråga om myntan går att äta.
– Det smakar lite som tuggummi. Jag önskar att vi hade så här på vår gård i Brickebacken, säger Ali. Han är 14 år och bor i Örebro men är på besök på Hagaberg i Lindesberg.
”Så här” – det betyder rabatter med ätliga växter runt lekparken i mitten av gården. Lättskötta växter som passar i många kulturers matlagning.
Och det är för denna ätbara grönska som Jens och barnen på Björkhyttevägen i Lindesberg, har belönats med ungdomens naturstipendium som Region Örebro län delar ut.
För ”så här” har det inte alltid varit. Gården på Hagaberg har varit som så många andra gårdar i svenska miljonprogramsområden: doft- och färglösa med några torra prydnadsbuskar. Utan att bjuda på vare sig smakexplosioner eller näring.
Tills den dag 2011 då hyresgästen Jens kom på att han skulle plantera fyra svarta vinbärsbuskar på gården.
– Det var faktiskt första gången jag pratade med några grannar, säger Jens.
Då hade han bott där i sju år.
Buskarna fick inte stå kvar. De drogs upp med rötterna. Och om det inte var för att barnen hade frågat varför buskarna var borta, kanske historien hade varit slut här. Frågorna fick Jens att tänka att de där buskarna kanske ändå betytt något.
Han hörde av sig till Lindesbergsbostäder och gården fick 4 000 kronor. Och nu, sommaren 2014 när Hem & Hyra hälsar på, och det finns krasse, pepparrot, smultron, stevia, squash, blåbär, mangold, rabarber och mynta – är det inte längre någon som drar upp växter. I stället använder hyresgästerna från odlingen till matlagning under devisen: ”Så mycket du behöver, men så att det räcker till grannen”.
Nimo kommer och berättar att hon la hö runt gräslöken på sin nya plats. För att hålla ogräset borta och fukten kvar i jorden.
– Hoppas att den kommer trivas bättre nu, säger hon märkbart nöjd över att ha räddat gräslöken.
Sakyna, Sozan och Sezin sitter på bänkarna och njuter av den äntligen lite svalare kvällsluften. Det behövs skyltar på olika språk som berättar vad växterna heter, och Jens ber dem om hjälp.
– Det är bra om det blir på så många språk som möjligt och det svenska ordet måste inte nödvändigtvis stå överst, förklarar Jens.
Under skratt och felsägningar smakar vi tillsammans på hur samma växt uttalas på olika språk: ”nanaa”, ”pink”, ”mynta”.
Nu har solen sänkt sig och det är dags för vattning. Barn kommer springande och cyklande från ingenstans. De vill gärna vara med.
– I går fick vi en slang – det är skönt för jag har haft lite ont i armarna, skrattar Jens medan Sumaya tar i och börjar vattna med vattenkannan.
Ett annat barn iakttar vattningen och vänder sig snart till Jens:
– Kan du inte komma och odla även på vår gård? Vi vill också ha så här fint, säger hon.
Jens svarar att han förstår men inte orkar mer än en gård. Sen ser han bort mot mellan husen där högt gräs växer vilt på en plätt inramad av björkar.
– Det där är en underbar plats. Om några år tror jag att det odlas där. Antingen om någon ber om lov eller om någon bara börjar. Alla gårdar borde ha ätbara växter.
Och intresset för stadsodling ökar. Det finns exempel på odlingar i hyresområden i bland annat i Vivalla i Örebro, Sätra i Gävle, Kronoparken i Karlstad, Årby i Eskilstuna och Jakobsbergsgatan i Västerås.
Priset som grannarna fick för sin stadsodling, var på 10 000 kronor. En del av pengarna har redan använts för att resa till naturområdet Järleån.
– Det kom in 30 anmälnigar på två timmar och det beror på att vi lärt känna varandra så bra i hyreshusområdet. Så vi var runt 60 personer som kom iväg. Det var verkligen jättekul, berättar Jens.
Vinstresan har fått granngemenskapen att slå rot än djupare.
– Det känns som att allt detta gör att vi börjar lära känna varandra lite mer. Resan till Järleån har gjort att vuxna som tidigare inte pratat med varandra har börjat göra det. Snart kanske de är med och odlar.
Fotnot: Eftersom några intervjupersoner inte ville uppge sina efternamn, har Hem & Hyra valt att bara använda förnamn på alla intervjuade.
