Uppdrag: att hitta hinder i vardagen
Jouni Ruokojärvi drar med den vita käppen fram och tillbaka över en kant. Stenen där fotgallret är fäst sticker upp bara några centimeter från marken. Men det är tillräckligt för att snubbla på för den som inte ser.
– Varför är det en kant här när man kan göra det jämnare och lite lättare med framkomligheten? undrar han.
Den lilla gruppen har precis kommit upp från tvättstugan i ett av husen på Vilboken. Där har de tittat och känt för att hitta brister i tillgängligheten.
– Jag tyckte att det var bra att tvättmaskinerna var märkta med punktskrift. Det är inte så vanligt och det underlättar ju mycket, säger Jouni Ruokojärvi.
Det är ingen löst sammansatt grupp som lite på måfå tittar sig omkring, nej det här är ett trygghets- och tillgänglighetsprojekt som drivs av Olofströmshus. Bolaget tänker åtgärda de fel som upptäcks.
Vissa av deltagarna är hyresgäster hos Olofströmshus, men inte alla. De har anmält sitt intresse efter att Olofströmshus uppmanat alla kommuninvånare att tycka till.
Anita Sandbergs specialkompetens är att hon är både synskadad och hörselskadad.
– Jag tittar på porttelefon och miljö, så att det är bra hörmiljö, säger hon.
– De hade en samlingssal på (trygghetsboendet) Tullbacken där vi var. Det var mycket stolskrap. Heltäckningsmatta är ju egentligen bäst, men det är inte bra för allergiker.
Hennes bästa tips för att förbättra hörmiljön i lokalen blir därför att sätta ordentliga tassar på stolsbenen.
När Michael Örknér, marknadschef på Olofströmshus, öppnar porten till Vilboksvägen 19A skrapar den emot fotgallret.
Här finns en av två lägenheter som gruppen besöker i dag.
– Jag vet inte vad ni vill titta på, säger Lillemor Philipsson som bor i lägenheten tillsammans med Lars-Erik Berggren.
– Det vet inte vi heller, säger Michael Örknér, men observerar genast att det inte finns någon tröskel till köket – det underlättar för rullstolsburna.
Jouni Ruokojärvi stöder sig på balkongräcket med ena armen. Han slänger käft med Michael Örknér och har många idéer om förbättringar. Till exempel vill han ha blindskrift på ändarna av trappräcken så att det lätt går att utläsa vilken våning man kommit till. Michael Örknér, som tänker praktiskt, undrar om det finns klistermärken med punktskrift.
– Ja, det gör det, men jag tänker på att det finns små skruvar med runda huvuden som man kan sätta där.
Jouni Ruokojärvi berömmer tillgänglighetsprojektet.
– Det är ett jättebra initiativ. Tusen poäng ger jag till Olofströmshus!
– Det här har öppnat mina ögon. Gud vad det har hjälpt mig! säger Michael Örknér.
Det är dags att gå vidare och han vänder sig till Lars-Erik Berggren:
– Vi är jätteglada för detta. Tusen miljoner tack för att vi fick stå på er balkong och lösa världsproblemen.
1 Inga kantstenar på trottoaren.
2 Stolpar som står konstigt.
3 Skyltar som sitter för lågt
4 Ledstången slutar före trappan.
5 Onödiga kanter.
