Utredning om trångboddhet kan ge oönskade konsekvenser
I tisdags offentliggjorde Riksrevisionen sin granskning av den eventuella kopplingen mellan trångboddhet, så som den definieras sedan 1974, och hälsoproblem samt försämrade skolresultat. Enligt den rapporten finns inga sådana risker om man utgår man från dagens definition på trångboddhet.
Hyresgästföreningen anser att resultatet är intressant, men befarar samtidigt att granskningen kan leda till oönskade konsekvenser.
– Samhället ska inte bara planera bostäder efter vad som leder till sjukdom och inte, säger Hyresgästföreningens chefsekonom Martin Hofverberg om resultatet av granskningen.
Han ser också en risk för att definitionen av vad som kan anses vara trångboddhet kan komma att förändras, inte minst i ljuset av att Riksrevisionen också konstaterar att det redan i dag finns myndigheter som inte fäster någon större vikt vid den så kallade Norm 3 (se faktarutan). Riksrevisionen konstaterar också att andelen som räknas som trångbodda enligt den definitionen har ökat under de senaste decennierna.
Resultatet av granskningen innebär inte att det finns någon anledning att införa en ny trångboddhetsnorm, menar Hyresgästföreningen.
– Jag är orolig för att man drar slutsatsen att vi kan bli mer trångbodda och därför fortsätter med ett ensidigt fokus på små lägenheter i nyproduktion.
En sådan trend, som redan har påbörjats, skulle leda till ett underskott på bostäder anpassade till familjeliv, konstaterar Martin Hofverberg.
– Tittar man på beståndet i storstäderna är det redan en övervikt av mindre lägenheter. Det som saknas är oftast större lägenheter. Resultatet blir att de som vill bilda familj söker sig till kranskommunerna och köper villa.
– Det riskerar att leda till ökad segregation, men också en utglesad och bilberoende stad. Därför är det viktigt att man vidgar diskussionen så att den inte bara handlar om resultatet av Riksrevisionens studie, utan också om vad vi tycker är ett bra boende.
Det finns flera definitioner av trångboddhet.
Trångboddhet enligt Norm 3, som infördes 1974, definierar ett hushåll som trångbott om det finns fler än en boende per sovrum – förutom sammanboende som delar sovrum. Detta innebär att varje barn ska ha ett eget sovrum för att hushållet inte ska räknas som trångbott. Kök och vardagsrum är oräknade. Exempel: En tvåbarnsfamilj måste ha en bostad på minst fyra rum och kök för att inte räknas som trångbodda. En trebarnsfamilj måste ha minst fem rum och kök. Riksrevisionens granskning utgår från denna trångboddhetsnorm.
