Våldsutsatta kvinnor fastnar i systemet
Våldsutsatta kvinnor drabbas av bostadsbristen på ett svårare sätt än vad majoriteten bostadssökande gör. För många av dem står valet mellan att fly eller att stanna i en farlig relation.
Enligt ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) bodde 584 kvinnor på några av landets kvinnojourer 2017. Samtidigt nekades 1 103 kvinnor platser. Lägg därtill – som Hem & Hyra tidigare skrivit om – att samtliga bostadsköer i Skåne har ökat med 25 procent de senaste två åren. Värst är det i mindre kommuner där flera köer mångdubblats.
Det här får konsekvenser som att de skånska kvinnojourerna blir överfulla. Tanken är att vistelsen på kvinnojouren ska vara tillfällig. Men för många varar den i upp till ett år. Kvinnor och barn hamnar i regelverkets väntrum och skapar en propp.
Enligt Hem & Hyras undersökning ger mer än hälften av de skånska kommunala bostadsbolagen förtur till våldsutsatta kvinnor, under förutsättning att urvalet görs av socialtjänsten.
– Vi kan inte bedöma om en person är våldsutsatt eller inte, säger Sofie Lilja, sälj- och uthyrningschef vid Helsingborgshem.
– Vi har inte den kompetensen. Därför låter vi kommunen sköta den biten på samma sätt som de sköter det för andra utsatta grupper.
Ytterst ligger det på kommunen att se till att kommuninvånarna har någonstans att bo. Men endast de som inte kan hitta ett boende på egen hand kan kräva hjälp av kommunen, som exempelvis personer med psykisk sjukdom eller handikapp.
Trots förturen blir misshandlade kvinnor alltså en grupp som förväntas lösa bostadssituationen själv. De kan få hjälp av kommunen i ett akut läge, men att hitta en hållbar boendelösning är i de flesta fall upp till dem själva.
– Vi har i dagsläget inget regelverk som ger förtur åt våldsutsatta kvinnor men har påbörjat diskussionen om hur vi ska utarbeta det, säger Camilla Windeborn, biträdande enhetschef vid individ- och familjeomsorgen i Östra Göinges kommun.
– Det får då ske i samarbete med andra kommuner då det oftast är aktuellt att finna en ny bostad i annan kommun än den där kvinnorna är folkbokförda. Det beror på att skyddet inte kan tillgodoses på hemorten, om våldet är av den karaktären.
Problemet idag är att det är svårt att få förtur i en ny kommun om du inte är folkbokförd där. I praktiken innebär det att du måste söka bostad själv. Konsekvensen blir att den förtur som allmännyttan uppger riskerar att bli tandlös.
Else-Marie Larsen är verksamhetschef vid kvinnojouren i Helsingborg. Enligt henne blir de våldsutsatta kvinnorna ett offer för byråkratin.
– Vårt problem är att de flesta av våra kvinnor inte kommer från Helsingborg. Därför får de ingen hjälp av Helsingborgs kommun. Det gör att vi har många kvinnor som inte kommer vidare. De faller mellan stolarna.
Fotnot: Av säkerhetsskäl har bostadsbolagens namn inte namngetts med undantag för Helsingborgshem som är ett av de stora bostadsbolagen.
