Var tredje sörmländsk hyresgäst har låg inkomst
Det är i samband med att Hyresgästföreningen region Mitt arrangerar en bostadskongress i Örebro i dag, tisdag, som regionen presenterar en rapport om ekonomiska skillnader mellan olika boendeformer. Temat för kongressen är ”bostadshälsa” och flera av talarna kommer att ta upp kopplingen mellan just ekonomi och hälsa.
– De som har god ekonomi mår bättre både fysiskt och psykiskt. Forskning visar att det kan skilja sju år i genomsnittlig livslängd mellan rika och fattiga bostadsområden, säger Helena Frisk, ordförande i Hyresgästföreningen region Mitt, i ett pressmeddelande.
Med ”relativ fattigdom”, eller ”risk för fattigdom”, som det också kallas av EU, menas att ha en disponibel inkomst som är lägre än 60 procent av medianen i landet. I Sverige innebär det för 2015, som siffrorna i rapporten gäller, knappt 12 000 kronor i månaden för en ensamstående person, eller 29 000 kronor i månaden för ett par med två barn. SCB kallar detta för ”låg inkomst”.
I Södermanlands län har 32 procent av hyresgästerna så låg inkomst att de hamnar under gränsen för ”relativ fattigdom” enligt EU:s definition. Bland bostadsrättsinnehavare är andelen drygt 1 av 10 och bland villaägare omkring 1 av 20. Samtidigt är skillnaderna stora inom länet. I Flens kommun och Vingåkers kommun har mer än 40 procent av hyresgästerna inkomster som är så låga att de räknas som ”relativ fattigdom”. I Trosa är andelen runt 15 procent, betydligt lägre än riksgenomsnittet på 27 procent.
Samtidigt, om man tittar på statistik för hela Sverige, är det nästan 3000 kronor dyrare i månaden att bo i en hyresrätt på fyra rum och kök, jämfört med en villa med lika många rum, även om man räknar med amorteringar på bostadslånet. För tre rum och kök blir skillnaden omkring 2000 kronor. Även jämfört med en bostadsrätt med lika många rum är hyresrätter i genomsnitt dyrare. Där handlar det om en skillnad på mindre än 1000 kronor per månad, enligt Hyresgästföreningens rapport.
Skillnaderna mellan olika boendeformer har ökat de senaste 25 åren. Mellan 1991 och 2016 har hyrorna stigit mer än dubbelt så mycket som den allmänna prisutvecklingen (Konsumentprisindex, KPI). Samtidigt har kostnaderna för att bo i villa ökat betydligt mindre än KPI.
