100 år med Hyresgästföreningen del 1: En stormig ungdom med kamp och konflikt

Hyresgästföreningen föddes ur frustration och de första decennierna präglades av aktivism och konflikt. Men när Stalin ville att hyresgästerna skulle beväpna sig fick han nobben. Följ med världens starkaste hyresgäströrelse genom ett svenskt sekel.

Sommaren 1923 är den regnigaste i mannaminne. Ändå pyr och pyser det i Sverige. Nu ska riksdagen avskaffa den tillfälliga hyreslagen, som har införts under första världskriget.

Snart kan hyresvärdarna höja hyrorna som de vill igen och säga upp människors kontrakt när de känner för det.

Men hyresgäster runt om i landet tänker inte finna sig i det. Redan under världskriget har hyresgästföreningar bildats på olika håll och nu skjuter det upp fler och fler, framför allt i de större städerna.

Söndagen den 16 september 1923 är det dags för ett nytt steg.

Representanter för 13 hyresgästföreningar strålar samman på Margaretaskolan i Göteborg. Hyresgästföreningarnas riksförbund bildas.

Oskäliga hyror och bostadsbrist står högst på agendan för det nya riksförbundet.

– Det fanns en enorm trångboddhet. Det hade varit inflyttning till den expanderande industrin ända sedan mitten av 1800-talet, men man sörjde inte för arbetarnas bostadssituation, säger Jan Christensen.

Han är historiker vid Göteborgs universitet och arbetar med en biografi över politikern och tidningsmannen Martin Andersson. En man som medverkar vid riksförbundets bildande och som får stor betydelse.

– Martin Andersson hade vuxit upp i Haga, i en arbetarfamilj som bodde sex personer i ett rum och kök. Han var med och bildade både Masthuggets hyresgästförening och Hyresgästernas Centralförsamling i Göteborg, säger Jan Christensen.

Redan månaden efter riksförbundets grundande börjar tidningen Hyresgästen komma ut i Göteborg, med Martin Andersson som redaktör.

Första numret slår fast rörelsens och tidningens viktigaste punkter och mål:

Arbetet med att bygga egna kooperativa bostäder är redan i gång när Hyresgästens första nummer kommer ut.

I juni 1923 har Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening (HSB) startat sin första förening i huvudstaden.

HSB och hyresgäströrelsen ska komma att vara tätt sammanflätade under lång tid.

När Hyresgästföreningarnas riksförbund grundas väljs en professor från Lund till förbundssekreterare. Vid det första årsmötet medverkar representanter från bland annat Luleå, Trollhättan och Norrköping.

Men det är ändå Stockholm och Göteborg som dominerar förbundet. Två storstäder som skiljer sig åt.

– I Göteborg var hyresgäströrelsen ganska militant. Det var mer konflikter, blockader och vräkningar. Man engagerade sig ofta på individnivå. I Stockholm ville man hellre förhandla och satsade mer på HSB, säger Jan Christensen.

Hyresgäströrelsen i Stockholm domineras av socialdemokrater, medan kommunister, syndikalister och andra vänstergrupper har större inflytande i Göteborg.

Men det finns kommunister i Stockholm också. En av dem är Otto Grimlund, riksförbundets ordförande 1924–1936, och bas för HSB tillsammans med arkitekten Sven Wallander.

Otto Grimlund är länge aktiv i den kommunistiska internationalen Komintern, som styrs från Moskva.

Men när Stalins regim kräver att medlemmarna i hyresgästföreningarna och HSB ska beväpna sig får Grimlund nog.

1929 hör han till dem som lämnar kommunistpartiet. Senare blir han socialdemokrat.

En liknande resa gör Martin Andersson. I takt med att Moskvas grepp hårdnar går han från partiansluten till ”oberoende” kommunist och väljer att organisera sig med syndikalisterna.

I mitten av 1930-talet anställs Andersson av Hyresgästföreningarnas riksförbund och flyttar till Stockholm för att bli redaktör för tidningen Vår Bostad. I samband med det tar även han steget över till Socialdemokraterna.

– Min tolkning är att de två grenarna inom hyresgäströrelsen gick ihop, snarare än att det var Martin Andersson som anpassade sig till etablissemanget, säger Jan Christensen.

På 1930-talet finns fortfarande ingen ny hyreslag, trots att riksförbundet samlat ihop 100 000 namnunderskrifter för en sådan 1926. Varken förhandlingssystem eller besittningsrätt har heller blivit verklighet vid den här tiden.

Temperaturen skruvas upp, framför allt i Göteborg. Hyresgästerna genomför hyresstrejker och blockader. Blockaderna kan handla dels om att bojkotta butiker och företag som värdarna äger, men även om att uppmana människor att inte flytta in i tomma lägenheter i husen.

Fastighetsägarna svarar med vräkningar. Konflikterna kommer allt tätare.

Kulmen nås med slaget om Olskroken 1936–1937, den största hyreskonflikten i Sveriges historia.

Värdarna kräver 10 procents hyreshöjning. Hyresgästerna vill tvärtom ha sänkta hyror och kostnadsfri renovering av de nedgångna husen.

När fastighetsägarna börjar vräka alla som inte betalar, svarar Hyresgästföreningen med att sätta de tomma lägenheterna i blockad. Till slut står nästan en tredjedel av bostäderna i Olskroken tomma.

Den allmänna opinionen tar hyresgästernas sida och fastighetsägarna blöder stora pengar. Till sist får de krypa till korset. Hyreshöjningen blir bara 2,5 procent och husen rustas upp utan extra kostnad.

En massiv seger för hyresgästerna.

– Vräkningsvapnet hade förlorat sin användbarhet för värdarna, säger Jan Christensen.

Samtidigt står det klart för samhället att det är ohållbart med allt tätare och allt värre konflikter.

En ny hyreslag 1939 slår fast att hyresmarknadens parter förväntas förhandla om hyrorna. Det är i samma anda som Saltsjöbadsavtalet på arbetsmarknaden, som slutits året innan.

Däremot innehåller inte den nya lagen så många andra konkreta förbättringar för hyresgästerna. Men världshändelserna ska snart ändra på det.

Andra världskriget bryter ut. Priserna på energi skjuter i höjden. Matpriser, hyror och andra levnadsomkostnader följer efter.

Nu inför regeringen hyresreglering och fryser hyrorna på 1942 års nivå. Samtidigt får hyresgästerna den efterlängtade besittningsrätten.

När det stora kriget tar slut ska både Sverige och Hyresgästföreningen gå in i en helt ny epok. Det kan du läsa mer om i del 2 av ”100 år med Hyresgästföreningen”.

Källor:

”När hyresgästerna gjorde uppror” Hannes Rolf, 2021

”Hyresgästernas fritidsverksamhet” Göte Brink, 1990

”HCF 60 år” Clarence Johansson, 1982

”Hyresgästernas Centralförsamling 1922–1947 ” Antologi, 1947

Hyresgästen

Vår Bostad