93-åriga Ann-Marie slåss mot kommunens hyreshöjning

Nässjö kommun höjer de äldres hyror med upp till 1 500 kronor i månaden. ”Det är ju inte klokt. Jag har ju inte ens en frys”, säger Ann-Marie, 93 år, en av dem som tar strid mot höjningen.

Ann-Marie Elfving lutar sig lite framåt i rullstolen och funderar. Fäster blicken på buketten med rosa rosor som står på bordet. Eller kanske ser hon förbi den, ut genom fönstret mot den lilla parken som omger Åkersborg, äldreboendet i Nässjö som varit hennes hem de senaste två åren.

– Det kom ett brev med posten.

Hon försöker minnas den där dagen när brevet från kommunen dök upp. Det var vinter, men det höll nog på att bli vår.

Nu är det sommar. Ann-Marie säger att mycket är bra på Åkersborg. Men hon saknar balkongen i sin gamla lägenhet, en tvåa på Norråsagatan. Och så hade hon så gärna velat ha en frys.

Dottern Eva Stubbe fyller i när minnet sviker.

– Mamma reagerade på att höjningen var så hög.

Ann-Marie var inte ensam om att få brev den där dagen för ett och ett halvt år sedan. Flera hundra äldre och personer med funktionsnedsättning som bor på Nässjö kommuns särskilda boenden fick besked om att hyrorna skulle ändras. För några innebar det lägre hyra, men för de allra flesta en höjning, i vissa fall med upp till 30 procent eller 1 500 kronor i månaden.

– Men ingenting hade ju ändrats i lägenheterna, säger Eva.

Ann-Marie fingrar på trygghetslarmet som hon bär runt höger handled och suckar lite.

– Jag tänkte att hyran redan är hög nog ändå, säger hon.

Enligt Nässjö kommun handlar det om rättvisa. Tidigare har hyrorna varierat mellan olika boenden, utan tydlig orsak.

– När hyresgäster frågade oss hur hyran var satt så hade vi inget svar. Det kunde skilja ganska mycket mellan helt likvärdiga lägenheter, säger Jarl Edlund, utredare på socialförvaltningen.

Kommunfullmäktige antog en ny modell för hyressättning på särskilda boenden som trädde i kraft 1 maj 2020 (se grafik nedan). För Ann-Marie innebär det en hyra på 5 597 kronor i månaden för ettan på 35 kvadratmeter, en höjning med 467 kronor. Det är ungefär samma nivå som för nybyggda lägenheter i exempelvis Linköping och Jönköping. Sedan tillkommer avgifter för mat och omvårdnad.

– Jag tycker att det är helt vansinnigt. Det är inte alls samma standard här som i en nybyggd lägenhet, säger Eva.

Jarl Edlund menar att en sådan jämförelse är orättvis.

– I en vanlig lägenhet har man inte personal dygnet runt utanför dörren, gemensamhetsutrymmen och ett brandlarm som är direktkopplat till räddningstjänsten. Det går inte riktigt att jämföra hyressättningen i ett särskilt boende med ett ordinärt boende, säger han.

Medan de flesta valde att acceptera den nya hyran så vägrade Ann-Marie och ett 40-tal andra att göra det.

– Det här är inte schysst mot de äldre. Alla har inte någon anhörig som kan hjälpa dem att föra deras talan, säger Eva.

Bitte Lindberg, vars pappa Ingvar också bodde på Åkersborg, startade en Facebook-grupp för de berörda. Framför allt var det listan med hyrestillägg som fick många att reagera.

– Pappa blev arg och orolig. Varför skulle han betala hyra för en säng som han varken ville ha eller behövde? Och hur kan man ta 375 kronor i månaden för el hos någon som bara har ett kylskåp och några lampor? undrar hon.

Kommunen ansökte hos hyresnämnden om att få höja ändå. Coronarestriktionerna och det stora antalet ärenden gjorde att hanteringen drog ut på tiden. Besluten kom tidigare i år och ett flertal äldre hann avlida innan dess. Ingvar var en av dem och deras ärenden avskrevs.

I fyra fall godkänner hyresnämnden en mindre höjning och i 23 fall avslås kommunens krav helt. Den nuvarande hyran bedöms rimlig. Hyresnämnden underkänner till exempel att kommunen bakar in avgifter för sådant som specialsäng och larm i hyran och anser också att tilläggen för gemensamma ytor och närhet till olika servicefunktioner ligger för högt.

En av dem som vann var Ann-Marie.

– Mamma blev så glad när jag berättade. Jag trodde aldrig att kommunen skulle välja att överklaga, säger Eva.

Men det gjorde kommunen och nu blir det upp till Svea hovrätt att bestämma hur mycket Ann-Marie och de andra ska betala.

Lokalpolitikern Willy Lax (SD) är kritisk mot hur beslutet att gå vidare togs. Han är ledamot i socialnämnden men fick inte vara med och bestämma.

– Kommunen hade tre veckor på sig att överklaga så det fanns tid att kalla ihop nämnden till ett extra sammanträde men i stället togs ett ordförandebeslut som bara borde användas när det gäller akuta omhändertaganden av barn som far illa och liknande, säger Willy Lax, som själv tidigare hade en anhörig som var berörd.

Men enligt socialnämndens ordförande Ann-Cathrin Gunnar (C) togs beslutet på ett korrekt sätt.

– Det är praxis med ordförandebeslut när det gäller överklaganden så det fanns ingen anledning att göra annorlunda i det här fallet. Jag står för beslutet och jag diskuterade också med nämndens arbetsutskott, säger hon.

Bitte Lindbergs engagemang finns kvar trots att pappan gått bort.

– Det är skandal att kommunen går vidare och driver en process mot sina egna medborgare, tycker hon.

Men enligt Ann-Cathrin Gunnar är det viktigt för kommunen att få svar på om hyresmodellen kan användas.

– En del får kraftiga höjningar men det beror på att hyran varit jättelåg där förut, menar hon och påpekar att den enskilde i många fall kan få höjningen täckt genom bostadstillägg.

Är det en medveten strategi från kommunens sida, att flytta över kostnaden till staten?

– Nej.

Över 90 procent av hyresgästerna betalar redan de nya hyrorna. Om kommunen förlorar i hovrätten blir konsekvensen olika hyror för likadana lägenheter.

Hur hanterar ni det?

– Det har vi inte tagit ställning till än, men jag antar att vi måste se över modellen igen, säger Ann-Cathrin.

Om kommunen vinner riskerar hyresgästerna att få betala höjningen retroaktivt. Det kan handla om 1 000-tals kronor och Ann-Marie är orolig.

– Det får inte hända, säger hon.

Eva stryker henne lugnande på armen.

– I så fall försöker vi fixa det på något sätt, försäkrar hon.