Besök Alexander och Kajsa i Sveriges högsta hus: ”Som att bo i ett flygplan, en värld för sig själv”

Alexander såg skyskraporna i New York framför sig när han flyttade till Malmö från småländska Oskarshamn. Han hittade vad han drömde om i Turning torso – landets högsta hyreshus. Kajsa ville något annat men kärleken tog henne hela vägen upp till våning 48.

Fotografen slår händerna för ögonen.
– Den här hissen är så läskig.
Men det går fort. 37 sekunder senare befinner vi oss ungefär 170 meter över marken. Vi har fått lock för öronen på vägen upp men nu väntar Leon Ardby Brandin, 7 år, på oss i den öppna lägenhetsdörren på fyrtioåttonde våningen.

Genom fönstren i vardagsrummet bakom honom syns ett hav av lampor. Långt där nere lyser Malmö upp vintermörkret. Bilar i leksaksstorlek kryper fram, Öresund är becksvart och längre bort skymtar Köpenhamn. Här bor familjen Ardby Ljung. Nästan mitt i stan och ändå så långt från stadens brus.
– Lyssna!
Alexander Ljung, Leons bonuspappa, tystnar. Han står med händerna i byxfickorna och blickar ut över ljushavet.
– Det är helt knäpptyst här uppe. Det är som en värld helt för sig själv.

De översta våningarna i Turning torso kan nog verka avskräckande för den med klaustrofobi (hissen) eller höjdrädsla, även om det är fullt möjligt att ta trapporna. Kajsa Ardby Ljung vet. Hon har gått upp, som uppvärmning inför ett pass i gymmet. Det tog en kvart. Och Alexander gick den långa vägen ned en gång när han hade bråttom och alla tre hissar var upptagna.

– Men höjdrädd tycker jag inte att man blir här. Det är för högt. Det är lite som att befinna sig i ett flygplan. När man kommer över en viss höjd så känns det inte verkligt längre.

Kajsa håller med:
– Jag kan bli yr av att stå på en stege men här hemma känner jag ingenting. Men det är klart, om jag öppnar ett fönster och lutar mig fram så suger det ju lite i magen.

Här krävs det kanske ett förtydligande. De enda fönster som går att öppna är de små vädringsfönster som sitter under de stora och lätt lutande rutorna som påminner om fönster i en större färja. Ingen kan trilla ut. Och utvändig fönsterputsning ingår i hyran.
– Helt plötsligt kommer det en fönsterputsare i en sele singlande ner i ett tunt rep på utsidan. Det hade inte jag gjort. Nej fy, säger Kajsa.

Alexander bor i sin tredje lägenhet. Han inledde sin boendekarriär i huset i en etta så högt upp man kan bo, på våning 52. De två översta våningar innehåller bland annat konferenslokaler. Han hade hunnit bli 29 år innan jobbet tog honom från Oskarshamn till Malmö. Ett bra beslut tycker han idag.
– Jag är jätteglad för det. Att jag flyttade. Man utvecklas mycket mer i en större stad.

Redan när han kom till Malmö var målet att hitta en bostad i stans enda skruvade skyskrapa.
– Jag hade inte sett några höghus i Sverige innan jag flyttade till Malmö. Att få bo i Turning torso var en dröm. Det här var det häftigaste huset i stan. Jag såg skyskraporna i New York framför mig.

Från ettan gick flyttlasset till en tvåa på samma våningsplan. Men sedan hände det något. Alexander och Kajsa matchade på Tinder. Han: Killen som lämnat småstaden för sitt drömhus i Malmö. Hon: en stadstjej, uppvuxen mitt i Malmö och som bodde centralt i stan nära Sankt Knuts torg med sin lille son Leon. Hennes stora dröm var en villa med trädgård, gärna utanför stan.
– Jag har alltid längtat efter landet, efter något eget, säger Kajsa.

Men så blev det inte. För i stället slutade den där matchningen på Tinder med en promenad som blev till en dejt på restaurang. Sedan gick det fort: kärlek uppstod och ett år senare flyttade hon och Leon till Alexander i hans tvårummare.

Men tvåan blev snart för liten för familjen på tre och flyttlasset gick ner till fyrtioåttonde våningen och den stora trerumslägenhet som de nu bor i. Och Kajsas villadröm har i alla fall för tillfället ersatts av något annat: drömmen om ett sommarställe. Nu letar paret efter det i Alexanders gamla hemtrakter i Småland.

– Nu tycker jag att det är supermysigt att bo här. Jag älskar utsikten. Och det känns väldigt privat här uppe, det finns inga andra hus i vägen. På det sättet är det lite som att bo i villa. Jag längtar verkligen hem när jag inte är här. Vi trivs och har lagt en del tid på inredning, det är ett gemensamt intresse. Men det kanske blir ett hus någon gång ändå, säger Kajsa.

Sonen Leon är också nöjd. Hans rum ligger längst ned i en lite svängd korridor, efter föräldrarnas sovrum och det stora badrummet med ett runt fönster. Från duschen ser man kustremsan: Ribersborgsstranden, kallbadhuset och sedan Limhamn. Lite till höger lyser de röda lamporna på Öresundsbrons pyloner. Leon är den som har den bästa utsikten över Danmark. Och de flesta kompisar blir imponerade när han säger var han bor varannan vecka.
– De säger wow när jag berättar. Jag tycker det är bra att bo här. Med utsikten och så är det ganska stort och att vi bor långt upp, säger Leon.

I vinter är det tjugo år sedan det första spadtaget av Turning torso togs som en del av utbyggnaden av Västra hamnen, ett havsnära och centralt område tidigare utgjort främst av skeppsvarvet Kockums. Huset stod klart 2005. Men inte utan problem. Bygget var kontroversiellt och ekonomin skenade iväg vilket ledde till att den dåvarande vd:n för HSB Malmö fick gå. Notan slutade på 1,6 miljarder kronor – långt mer än planerat. Dessutom skulle lägenheterna från början egentligen säljas, men på grund av bristande intresse blev det till slut hyresrätter.

Fast det där är historia nu. Idag är huset en självklar del av Malmös skyline och lockar turister från hela världen. Utsikten är spektakulär. Molnfria dagar syns hela sydkusten ned till Ystad, sex mil bort.

Normalt sett ska det inte gå att ta sig in i huset, om man inte bor här eller har föranmält sitt besök. Den som vill besöka någon får snällt vänta i receptionen tills den som bor här gett grönt ljus. Då först släpps man upp i hissen. Men för några år sedan lyckades en holländsk turist ta sig upp till Alexander och Kajsa.

– Jag släppte faktiskt in honom så han fick titta men ibland blir det lite jobbigt med all uppståndelse. Det har hänt att folk man knappt känner vill hälsa på bara för att se utsikten. Det har jag sagt nej till, säger Alexander.

Leon läser matteläxan i den gröna sammetssoffan med ryggen mot utsikten. Han räknar på fingrarna, två plus fem. Kajsa hjälper honom innan hon dukar fram mumin-muggar och bullar på fat på matbordet intill. I en stor skål ligger citrusfrukter i olika färger. Böcker och lampor fyller den långa fönsterkarmen. Intill en drinkvagn på hjul står en tom champagnehink på fot.

Trerummaren på 120 kvadratmeter vetter mot söder och på sommaren hjälper luftkonditioneringen mot värmen. Här är vitmålade väggar, parkett, egen separat tvättstuga, lyxiga materialval, garderober med skjutdörrar i ek som når upp till taket, stort badrum och en gästtoalett. Låter det dyrt? Det är det också.

Hyrorna är bland de högsta i landet. Paret betalar 23 500 kronor i månaden. Men så ingår en hel del extra lyx, förutom den dygnet runt-bemannade receptionen: bastu och jacuzzi på våning 43, gym, en egen del i vinkällare med ett avskilt rum för vinprovning.

– Ibland drar man sig lite från att berätta att man bor här. Folk vet att det är dyrt. Men det ger samtidigt en friktionsfri vardag. Vi trivs så jäkla bra, säger Alexander.

– Ja, vi tycker det är värt det. Vi jobbar mycket båda två och hemmet är viktigt för oss. Vi vill kunna trivas och vi vill njuta av livet och vardagen. Varje dag ska kunna kännas lyxig, även en vanlig måndag, säger Kajsa.

Familjen kan följa årstidernas och vädrets växlingar. Mest spektakulärt är kanske de fåtal gånger varje år, ofta höst eller vår när temperaturskillnaden är som högst mellan natt och dag, som molnen lägger sig under deras våning.
– Det är verkligen ett fenomen. Klarblå himmel och solen som lyser och så molnen som en fluffig bädd nedanför oss. Det är oerhört vackert, säger Alexander.

De har fått en lite annan syn på väder. Stormar blir påtagliga och de kan se hur det regnar över en del av Skåne samtidigt som det är sol på en annan. När det blåser som värst känns det i huset. I alla fall här uppe. Vattnet i toalettstolen kan vibrera.
– Står man stilla och blundar kan man känna hur det svajar lite. Men det är inte mycket. Huset klarar det, säger Kajsa.

Men är det inget som är precis som i ett vanligt hyreshus?
– Det skulle vara soprummet då. Där är det anarki, säger Alexander.