Trebarnsmamman Emma drabbad av de nya reglerna för hemlösa: ”Ett rent helvete”

Inget barn ska stå utan tak över huvudet. Det har Göteborgs kommun slagit fast. Men vad hände med barnfamiljerna när kommunen slutade erbjuda akutboende för hemlösa våren 2019? ”Till slut var jag så desperat att jag sa till min socialsekreterare: Okej, då börjar jag knarka då”, säger trebarnsmamman Emma.

På golvet står flyttlådor. Det är svårt att ta sig fram mellan dockor och legobitar. Här bor 38-åriga Emma, ensamstående trebarnsmamma. 

– Jag har väl egentligen varit hemlös sedan jag blev på smällen som 16-åring, säger Emma medan hon sätter på kaffet och ropar in de två yngsta barnen genom fönstret.

Enlig Socialstyrelsens definition är man hemlös om man sover på gatan, eller tillfälligt på soffor hos vänner och släktingar. Men inte i Göteborg.

– Det där var min socialsekreterare väldigt sträng med, flera gånger sa hon ”nej, nej du är inte hemlös, du är BOSTADSLÖS”. Hade jag tak över huvudet för en natt var jag inte hemlös. Det var tydligen väldigt viktigt för deras statistik, säger Emma.

Lägenheten vi befinner oss i har Emma och hennes barn haft sedan ett par månader tillbaka. Men det är inte meningen att de ska vara här. 

– Nej, hade inte min socialsekreterare ljugit och satt upp mig på en lista med psykiskt sjuka hade vi aldrig fått den här lägenheten, säger Emma och suckar. 

Hon tillhör gruppen strukturellt hemlösa, den grupp som kommunens nya rutin med ”pengar i handen” främst riktar sig till.

Politikerna i Göteborg införde rutinen i maj 2019, med motiveringen att hemlösa som inte lider av missbruk eller psykisk ohälsa ska ta ett större ansvar för sin bostadssituation. 

Enligt den nya rutinen får strukturellt hemlösa ersättning dag för dag, max en vecka i taget, för att själva kunna betala för en säng på till exempel ett vandrarhem. De måste anses aktiva i sitt bostadssökande för att få pengarna.

Innan kunde den här gruppen få hjälp med tillfälligt boende av kommunen. Så var det för Emma och hennes barn.

– Vi förlorade vår lägenhet när de införde den nya rutinen. Det har varit ett rent helvete. Först fick vi avslag, de trodde helt ärligt att jag med barn och dagislämningar och jobbsökande skulle söka 20 till 30 lägenheter per dag, säger Emma. 

Hem & Hyras granskning av den nya rutinen visar att det inte finns någon fastslagen gräns för hur många lägenheter människor i nöd måste söka för att klassas som ”aktiva på bostadsmarknaden”. Det är upp till varje enskild handläggares bedömning. 

De hemlösa vi har talat med har behövt söka från 20 lägenheter i veckan till 30 lägenheter per dag, beroende på vilken handläggare de har fått.

I ett mail svarar kommunen att: ”det saknas vägledande rättspraxis när det gäller antal lägenheter som den enskilde ska söka varje vecka för att betraktas som aktivt bostadssökande”. Och lägger till att en ”rimlig” nivå borde vara minst 20 lägenheter per vecka.

Hem & Hyra har granskat konsekvenserna av att Göteborgs kommun i maj 2019 ändrade sin rutin för de människor som inte anses ha allvarligt missbruk eller vara sjuka nog för att få hjälp med ett boende. 

Ett år efter att rutinen infördes gjorde kommunen en granskning av sig själva och kom fram till att endast 31 barnfamiljer fick avslag på nödbistånd för boende under det första året då rutinen infördes. 

Siffrorna – som också visas upp i en tabell i kommunens uppföljningsrapport – visar dock inte hela bilden. För den som läser rapportens 68 sidor noga framkommer att det ”saknas statistik för antal barnfamiljer” under 5 av de 8 redovisade månaderna. 

De ansvariga tjänstemännen har inget svar på varför barnfamiljer som fått nej till stöd inte har registrerats i deras verksamhetssystem den första tiden då rutinen infördes. 

Emmas avslag våren 2019 är del av de siffror som kommunen inte har registrerat. Den tjänsteman som utsågs av politikerna att utvärdera den nya rutinen heter Stina W Björstedt, och är processledare för boendesociala frågor Göteborgs stad:

– Det saknas statistik, från att rutinen infördes i maj 2019 till september samma år, på hur många barnfamiljer som fått avslag. Tyvärr går det inte heller av verksamhetsstatistiken att säkert utläsa hur många av barnfamiljerna som flyttat till en egen lägenhet med förstahandskontrakt. Detta på grund av bristande registrering i vårt verksamhetssystem Treserva, säger Stina W Björstedt.

Hon betonar att kommunens uppsökarverksamhet och sociala jouren inte sett någon ökning av antalet barnfamiljer i nöd.

En farhåga som både politiker och socialsekreterare lyfte innan den nya rutinen infördes var att fler personer skulle få avslag – alltså att den nya rutinen skulle göra det svårare för hemlösa att få hjälp.

Så har det dock inte blivit – om man ska tro kommunens egen utvärdering.

Slutsatsen där är: ”Det är inte fler hushåll som får avslag på sin ansökan om nödbistånd och lämnas helt utan tak över huvudet av socialtjänsten.”

Hem & Hyra kan nu avslöja att det inte stämmer. Det är nämligen ingen som vet om det är fler eller färre som får avslag, vilket framkommer först om man noggrant läser hela utvärderingsrapporten. 

Det står bland annat: ”Tyvärr finns inte motsvarande statistik för tidigare insats varför man inte säkert kan säga om antalet avslag ökat eller inte” och ”motsvarande statistik saknas för tidigare insats”.

– Det stämmer att vi inte kan jämföra antalet avslag före och efter rutinen infördes. Den statistiken går inte att plocka ur vårt verksamhetssystem, säger tjänstemannen Stina W Björstedt som skrivit kommunens rapport.

– Vi har dock inte sett någon ökning av antalet hushåll som kommer i kontakt med vår uppsökarverksamhet och sociala jouren. Om de inte har kunnat lösa sin boendesituation borde de ha återkommit till socialkontoret, säger Stina W Björstedt.

Emma är kritisk till att hennes avslag inte syns i statistiken. Hon har också sett en förändring över tid då det gäller kommunens hantering av hemlösa barnfamiljer. 

– Det har absolut blivit tuffare med den nya rutinen. När min äldsta son var liten fick vi hjälp av kommunen med boende, men med min minsta tjej var de stenhårda. Vi fick stå med väskorna utanför soc för att få hjälp, säger Emma. 

Hon har en lång historia av psykisk ohälsa och är långtidsarbetslös, men bedömdes inte vara tillräckligt sjuk för att få hjälp att få bostad. Istället var hon och hennes barn hänvisade till den nya rutinen med pengar i handen. 

Det är hon inte ensam om. Hem & Hyra har granskat domar i Förvaltningsrätten där hushåll med barn fått avslag att få hjälp efter att den nya rutinen infördes. 

Exempelvis en mamma med två barn som ansöker om att få hjälp med boende då hon är sjuk, studerar på SFI och har svårt att hitta bostad själv. 

Förvaltningsrätten slår fast att kvinnan visserligen är sjuk, men ”inte anses tillhöra en sådan utsatt grupp som har särskilda svårigheter med att anskaffa en bostad”. Därför hänvisas hon till den nya rutinen med pengar i handen från dag till dag, max en vecka i taget.

Emma och hennes barn – som blev av med sitt tillfälliga boende och fick avslag med den nya rutinen – fick sommaren 2019 en ny handläggare på socialkontoret. Först då fick hon hjälp med pengar i handen, trots att inget i hennes vardag eller nödsituation förändrats. 

–  Det känns som ett lotteri, med olika beslut efter vilken handläggare man får. När vi fick en ny soctant fick jag ett betalkort så vi kunde bo på hotell. ”Åh hotell” säger kompisarna, men det var inte så. Det var ett litet hotellrum på Hisingen och vi fick inte röra oss där ”riktiga” gäster är, säger Emma.

Som familj med fyra medlemmar kan man få utbetalt max 1 200 kronor per dygn i nödbistånd för boende med den nya rutinen. Alltså en månadskostnad för skattebetalarna på cirka 36 000 kronor i månaden för hotell eller vandrarhem.

Emma och hennes barn fick dock mindre, då hotellrummet kostade 900 kronor natten och man får pengar efter att ha visat upp kvitto. 

– Vi bodde på hotellet i flera månader och visste inte om vi kunde bo kvar nästa vecka. Både jag och barnen mådde riktigt dåligt under den här tiden. 

Vid tillfället hade hon sin dotter på 1,5 år, samt två äldre barn som aldrig kunde ta hem vänner. Under en period rymde tonårssonen hemifrån.

Till slut blev den nya rutinen med pengar i handen för mycket för Emma och barnen. 

Droppen som fick det att rinna över var när de i december 2019 fick en ny socialsekreterare för tredje gången och strax innan julafton fick avslag på pengar i handen.

– Jag fattar inte hur de tänker, att mina barn inte ska ha någonstans att bo på julafton? Självklart har jag som mamma ett ansvar, men det är inte som att jag inte försöker. De sa att om jag är i nöd ska jag stå med barnen och alla mina tillhörigheter på trappan till socialkontoret. Annars finns det ingen nöd, säger Emma.

Istället fick de tillfälligt flytta in i Emmas mammas vardagsrum. Hennes mamma bor i en av stadens förorter och jobbar nattskift inom hemtjänsten. De har inget gott förhållande. Enligt Emma har hennes mamma misshandlat henne under hela uppväxten – både psykiskt och fysiskt. 

Det sista Emma ville var att bo på madrasser i mammans vardagsrum, men nu hade hon inget val. Modern blev inte glad. 

– Det blev mycket bråk och hon började slå mig igen. Det var inte en bra miljö för barnen, säger Emma och börjar fippla med kaffekopparna medan hon undviker ögonkontakt. 

I samma stund som Emma flyttade till vardagsrummet hos sin mamma försvann hon och hennes barn ur statistiken. Kommunen ”antog” att de fick ett eget självständigt boende, vilket Hem & Hyra i en tidigare granskning visat inte baseras på fakta. 

Emma och hennes barn är dock inte ensamma om att ha farit illa av den nya rutinen. Det är en av de få kritiska synpunkter som kommunen faktiskt tagit upp när den granskat sig själv:

”De negativa konsekvenserna tycks vara fler för barnfamiljerna än för de hushåll som inte har barn.”

”De ökade kraven i kombination med kortare beslutsperioder kan skapa oro och stress för hushållen.”

”Rutinen medför en ökad stress och oro för familjerna vilket riskerar att påverka barnens mående negativt.”

Från att rutinen infördes i maj 2019 tog det ett och ett halvt år innan kommunen i oktober 2020 ändrade sig så att barnfamiljer kan få hjälp genom placering i så kallat nödbiståndsboende.

Kommunen förlängde också tiden, så att barnfamiljerna inte behövde oroa sig för var de bor nästa vecka – från oktober 2020 får de istället oroa sig för var de bor nästa månad. 

Det har dock under hela tiden funnits utrymme för familjer med ”särskilda skäl ur ett barnperspektiv” att få hjälp med placering i så kallat nödbiståndsboende. 

Barnfamiljerna utgör nära 40 procent av de strukturellt hemlösa, den grupp som direkt berörs av den nya rutinen.

Vi frågar Stina W Björstedt, som skrivit kommunens uppföljningsrapport, varför det tog så lång tid som 1,5 år innan behandlingen av barnfamiljerna ändrades:

– Redan innan vi justerade rutinen har hänsyn tagits till barnfamiljerna, det är inte så att rutinen gjort att fler barnfamiljer får avslag eller ställs på gatan. Vi har alltid med ett barnperspektiv i våra bedömningar, säger Stina W Björstedt. 

Men trots att rutinen ska ha ändrats till barnfamiljernas fördel från oktober 2020 fortsätter kommunen att ge avslag för barnfamiljer. 

I Förvaltningsrätten i Göteborg togs så sent som i januari i år beslut om att en 36-årig mamma inte ska få hjälp med boende eller familjehem. Hon anses inte hemlös då hon den närmsta natten har tak över huvudet. I domen går det att läsa mammans perspektiv: 

”Hon är helt bostadslös och hennes vän är på henne om att hon måste flytta ut omedelbart. Hon har ett barn som är bara elva månader gammalt. Barnets bästa är att hon ska kunna vara känslomässigt tillgänglig för honom och att han ska få bo någonstans i lugn och ro.” 

Förvaltningsrätten går på kommunens linje och mamman hänvisas till att söka nödbistånd först när hon står helt utan tak över huvudet.  

Kommunen har dock anställt flera så kallade boendecoacher för att hjälpa människor att hitta eget självständigt boende när de hänvisas till den nya rutinen. I dag är det i snitt sju års kö för en lägenhet i Storgöteborg. 

– Alltså de där boendecoacherna! Jag fick träffa en brud som såg ut att vara 19 år och hade noll koll, säger Emma och flyger upp ur soffan. 

–  Hon sa till mig att det finns något som heter Blocket. Seriöst? Får folk lön för att säga att Blocket bostad existerar? Det är som ett skämt. Problemet är att ingen vill ha en trebarnsmamma med skulder och utan jobb som hyresgäst, säger Emma. 

Till slut var hon så desperat att hon sa till sin nya socialsekreterare att hon skulle börja knarka. 

– Det är ju bara om man är missbrukare man verkar kunna få hjälp i den här jävla stan, säger Emma.