Synskadade Maries värd lovar hållbarhet – fäste vattenskadat kakel med silvertejp

De stormade in i Sverige. Via köp av Hembla och Victoria Park blev de snabbt en hyresjätte som lovar hållbarhet och fokus på nöjda hyresgäster. Men i ett legionelladrabbat hus i Jordbro sitter Marie, som fick kaklet uppsatt med silvertejp. Hem & Hyra har granskat Vonovia.

Den tyska bostads­jätten ­Vonovia tog sig in i ­Sverige med buller och bång. På kort tid köpte den upp privatvärdarna Victoria Park och Hembla, med 38 000 lägenheter i för­orternas miljonprogramshus. De lovade att satsa hårt på nöjda ­hyresgäster, social och miljömässig hållbarhet, i evighet.

Nu har två år gått sedan Vonovia blev en av Sveriges största privata hyresvärdar, så vi undrar: Hur har det gått?

Det beror förstås på vem man frågar.

Tyskarna verkar i alla fall ­nöjda. Vonovias vinster ökade kraftigt ­under 2020, mest tack vare Hembla som bidrog med 940 miljoner kronor, enligt Vonovias årsredovisning. Sverige framhålls som ett av de bästa länderna att vara hyresvärd i, bland annat tack vare ”hyresregleringen” och bostadsbristen som tillsammans bidrar till få tomma lägenheter.

På de båda svenska ­bostadsbolagen verkar man också nöjda med upp­köpet. Både Hembla och Victoria Park har haft skamfilade rykten, men nu är ambitionerna höga. Nöjda hyres­gäster, trygga områden och fossilfri uppvärmning är några av fokus­områdena och vd:n ­hyllar den nya tyska ägaren, som pytsar in ­miljarder och har ett ”evighetsperspektiv” på sin närvaro i svenska förorter.

Men frågar man hyresgästerna blir svaren annorlunda.

Det är natten till mors dag, i maj 2021. Sovrummet är för varmt så Marie Asplund har lagt sig att sova i soffan i vardagsrummet.

Marie har en grav synskada och en halv fot är amputerad, ­sviter efter en fästingburen sjukdom hon fick som kock på en försvarsanläggning i skärgården för åtta år sedan. Sedan dess är hon mest hemma i lägenheten i Jordbro och fördriver tiden med att sticka sockor till hemlösa.

Denna natt vaknar hon av ett brak, som om en massa porslin krossas. Hon tänker att ett köksskåp måste ha rasat ner och trevar sig in i köket, men kan inte märka något konstigt där. Hon tror att hon har drömt.

Ända tills hon behöver gå på toaletten och kliver rakt på något hårt och vasst:

– Hela golvet och hela badkaret är fullt av krossade kakelplattor. Jag ­fattar ingenting, tills jag märker att väggen har rasat ner.

Det tar några dagar, sedan konstaterar Hembla att badrummet har ­vattenskador och måste totalrenoveras. De vill att Marie godkänner en standardhöjning på köpet, men hon säger nej.

– Jag skulle inte få behålla badkaret eller torkskåpet, som jag behöver eftersom jag inte kan gå ner till tvättstugan på grund av min synskada. Däremot skulle jag få golvvärme, som jag verkligen inte vill ha, och de skulle höja hyran med 600 kronor.

Fastighets­skötaren hämtar en rulle silvertejp och ­fäster de kvarvarande kakelplattorna ­provisoriskt. Sedan dess har saken gått i stå. När vi träffas fyra månader senare sitter silvertejpen kvar.

– Det känns som att allt de vill är att det ska vara så dåligt här att jag flyttar, så att de kan totalrenovera hela lägenheten och ta ut mycket högre hyra, flera tusenlappar mer, säger Marie Asplund.

Affärsmodellen är välkänd vid det här laget, efter att ha svept över miljon­programmen under 2000-talet: Stort ­bolag köper slitna hyreshus, väntar tills en hyresgäst flyttar, totalrenoverar ­sedan lägenheten och höjer hyran ­kraftigt. För varje nyrenoverad lägenhet stiger fastighetsvärdet och till slut är det dags för det som på affärsspråk ­kallas exit – att sälja hela rasket och hämta hem värdeökningen.

Maries hus är ett sådant exempel.

Sedan det såldes från Haninge bo­städer 2001 har olika ägare ­passerat. 2016 såg det amerikanska risk­kapitalbolaget Blackstone möjligheterna och köpte majoriteten av aktierna i D. ­Carnegie & Co, som hyresvärden då hette. Efter bara tre år sålde Black­stone bolaget – nu omdöpt till Hembla – och kunde kamma hem en miljardvinst till sina aktieägare.

Köparen då var alltså Tysklands största bostadsbolag Vonovia, som året innan även hade köpt upp Victoria Park. Därmed blev Vonovia Sveriges största ­privatvärd, med över 38 000 ­lägenheter runt om i landet.

Men Vonovia säger sig inte likna de tidigare ägarbolagen. Den tyska bostadsjättens vd Rolf Buch har tvärtom gång på gång försäkrat att man inte köper fastigheter för att öka värdet och sedan sälja. Nej, Vonovia har ett “evighetsperspektiv” på sina hyreshus och att köpa i Sverige är särskilt intressant.

– Den reglerade hyressättningsmodellen i Sverige ger stabilitet och det passar bra med vårt långsiktiga tillvägagångssätt. Vi vill stärka vår närvaro i Sverige ytterligare, både genom förvärv och genom nyproduktion av lägenheter i nära anslutning till våra befintliga fastigheter, skriver Vonovias vd Rolf Buch till Hem & Hyra.

Frågan är då om hyresgästerna i Sverige nu känner sig trygga och nöjda med Vonovia. Är det bara Marie Asplund som är missnöjd? Inte riktigt, vad det verkar.

Varje år skickar Hyresgästföreningen ut enkäter till sina medlemmar i stora delar av landet. De får betygsätta allt ifrån sin lägenhet och närmiljön till hur nöjda de är med hyran, tryggheten och hyresvärden i stort. Resultaten visas på sajten dinvard.se.

Under fjolåret svarade 56 000 personer på frågorna och i genomsnitt gav de sina hyresvärdar 58 poäng av 100 möjliga.

Cirka 1 600 av svaren gällde Hembla och Victoria Park, eller rättare sagt deras dotterbolag, som äger fastigheterna. De fick i genomsnitt 43 poäng, alltså en bra bit under rikssnittet. Lägst delbetyg fick de på frågor om hyresgästernas inflytande och om reparationer och underhåll.

Tittar vi närmare på de stora fastighetsägare i Sverige som får allra lägst samman­fattande betyg, så återfinns sex av Hemblas och Victoria Parks dotter­bolag bland de tio sämsta. Även bland de tio sämsta medelstora ägarna, med 51 till 100 lägenheter, ägdes sex bolag av Hembla eller Victoria Park – och ytterst av Vonovia.

Samtal med förhandlare och jurister inom Hyresgästföreningen ger också bilden av att de på många orter har problem med dålig förvaltning och att brister inte blir åtgärdade ifall hyresgästen inte går med på en helrenovering.

Så var det även före Vonovias uppköp. Den tidigare ägaren Blackstone har ett skamfilat rykte både i Sverige och internationellt. Men bättre verkar det i alla fall inte ha blivit, trots löftena om evighetsperspektiv, hållbarhet och nöjda hyresgäster. Det anser Alexandra Rydberg, förhandlare för Hyresgästföreningen i Norrköping.

– De har centraliserat förhandlingarna och ser inte så allvarligt på lokala brister, som om det är skitigt på lekplatser och sådant. Känslan är att de går väldigt hårt fram.

Förvaltningen fungerar olika bra på olika orter, enligt förhandlarna, men den övergripande bilden blir att problemen är värst runt Stockholm.

Det är en solig sensommarkväll när fyra engagerade hyresgäster i Jordbro i Haninge kommun samlas för att visa sitt område. Vi går runt bland låga lägenhetslängor och ser källartrappor så söndervittrade att det känns äventyrligt att använda dem, nästan meterstora potthål i asfalten och lekplatser med trasiga staket, där rostiga spikar sticker ut. I en källare droppar vatten från taket, i en annan surrar flugor kring ett provisoriskt lagat avloppsrör.

Heinz Fischer, Anna Johansson, Tomas Lundström och Krister Sjödin dokumenterar och anmäler allt till Hembla. Så småningom ska de förse Hyresgästföreningen med listor och foton som kan användas i kommande hyresförhandlingar. Senast bidrog det till att Hembla accepterade en lägre hyreshöjning än vad omgivande bostadsbolag fick.

De fyra tycker att Hembla har blivit ännu sämre sedan Vonovia tog över. De talar om centralisering och toppstyrning, att ingen har koll på området och att felanmälningar försvinner. Uppenbara brister blir inte åtgärdade eller återkommer gång på gång.

Marie Asplunds silvertejpade kakelvägg är bara ett exempel. Ovanför henne bor Rudi Mestel, som i augusti fick den fruktade legionärssjukan, som orsakas av legionellabakterier. När kommunens miljöinspektörer tog prover från duschen i Rudi Mestels lägenhet visade de på höga halter av bakterierna. Hembla tvingades sanera hela vattensystemet, leta efter orsaker och åtgärda dem.

Bara ett halvår tidigare hade samma sak hänt i en annan del av Hemblas bestånd i Jordbro. Ändå var inte alla vattensystem legionellasäkrade.

– De borde ta det mer på allvar. Legionärssjuka kan man dö av, säger Rudi Mestel.

På Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund är Hembla och Victoria Park välkända. Från januari 2020 till mitten av september i år har 35 klagomål om bland annat kyla, fukt och mögel kommit in från bolagens hyresgäster i Jordbro och Brandbergen. Det är fem gånger fler klagomål än för kommunala Haninge Bostäder, som dock har något färre lägenheter.

Marie Asplund är en av dem som klagat.

– Ärligt talat. Jag har bott här i 21 år och inte fått något renoverat, bara efter en vattenläcka i huset. När spisen gick sönder i våras så lagade de först med silvertejp och sedan med najtråd. När det inte fungerade fick jag en kokplatta och först efter flera månader en ny spis. Så vad betalar jag för?

Nu har hon gett upp.

– Jag har tappat hoppet och vill bara härifrån. Så då får de ju helrenovera lägenheten till slut.

Fotnot: Efter Hem & Hyras intervju med Hemblas vd Per Ekelund fick Marie Asplund erbjudande om att badrummet ska åtgärdas utan standard- eller hyreshöjning. Fem veckor senare pågår avfuktning av golv och väggar och det är oklart hur lång tid det kommer att ta innan skadan är återställd.