Konstsuccén: Hyresrätten hjälpte Lovisa Sköld att satsa allt på sitt måleri

Hon är tavelmålaren som gör konst av soptunnor, svettiga omklädningsrum och vissnade blommor. För några år sedan vågade Lovisa Sköld säga upp sig och satsa på konsten på heltid. Det tackar hon hyrestvåan i Majorna i Göteborg för. Nu har hon lämnat hundåren bakom sig och har inga problem att försörja sig.

Fotomodellen Paris Hiltons tröja ska färgläggas, sedan är ännu en oljemålning klar. I det lilla anspråkslösa rummet i en källarlokal i Majorna i Göteborg skapar Lovisa Sköld realistisk detaljrik konst av bilder. Oftast har hon tagit bilden själv, men inte i det här fallet. Stilen kallas kort och gott för realism och handlar om att försöka måla så likt man kan det motivet som man vill gestalta.

– Jag älskar material som plast, mocka eller trä och jag gillar enkelheten av ting. Bara en soptunna eller en kvast kan vara vacker bara man sätter rätt ljus och fokus. Oljefärg har den fördelen att den har lång torktid och man kan jobba med skuggor länge. Det ger fina effekter.

Män och deras maskiner och män som ägnar sig åt idrott är ett tema hon varit inne på en tid. Den utsatte tennisdomaren som sitter ensam i sitt torn och bara får skäll. Eller den nyss färdiga tavla där den legendariske fotbollstränaren Tommy Svensson hälsar på spelarna Jesper Jansson och Tonny Westring, under ett till synes spontant besök i Östers omklädningsrum i Växjö någon gång på 90-talet. Klädkrokarna i en lång rad längs väggen. Ett jovialiskt leende från mannen som gav oss ett VM-brons i fotboll och en sommar vi aldrig glömmer. Så mycket svensk idrottsrörelse att svettlukten i omklädningsrummet känns genom tavlan.

– Jag har jobbat med idrott som tema och tyckte att fotot passade så bra i min estetik. Speciellt med Tommys glansiga skinnjacka och så är jag ju från Småland. Jag kände att bilden talade till mig. Spelarna är halvnakna men det är ingen som bryr sig. Lite skitsamma-stämning. Mitt intryck är att fotografer inte släpps in i omklädningsrum på det viset nu för tiden.

När hon själv tar fotot som blir till en tavla utgår alltid Lovisa Sköld från en idé. Det är där som ångestarbetet sitter. Att komma på ett motiv som kan bli till ett uppskattat alster som någon vill köpa och hänga på väggen. Nyligen plåtade hon en biljardspelare som nyss förlorat ett parti. Idrottsutövande män som förlorat är ett återkommande tema för Lovisa Skölds konst.

– Det är få andra situationer där män så tydligt visar känslor om jag får generalisera lite. Förlust och misslyckande är ju en stor del av livet som många inte visar upp. Särskilt inte nu i sociala medier där det oftast är framgång och lycka som får ta plats.

När idén är kläckt och bilden tagen så målar Lovisa Sköld koncentrerat och målmedvetet. Sex timmar på raken ibland. Numera är målandet ett arbete som sköts under kontorstid. Själva målandet varvas med bokföring, svara på mejl och annat som en egenföretagare måste göra. Småbarnspusslet tillåter inte att cykla till ateljén om kvällarna även om kreativiteten faller på.

– Jag är väldigt småländsk. Pliktkänsla och att jobba hårt är viktigt för mig. Jag börjar aldrig om från början eller slänger sådant jag börjar med. På många sätt är min konst väldigt kontrollerad.

Lättillgänglig är ett annat vanligt omdöme. Det är aldrig något tvivel om vad motivet föreställer. Kanske har du sett hennes tavlor skymtat förbi i ditt flöde på sociala medier. Under namnet ”Svensktoppen” lägger Lovisa Sköld upp både alster och personliga betraktelser. När hon började finnas på Twitter i slutet av 00-talet var hon tämligen ensam om att publicera konst och stack ut i flödet. Det har bidragit till att hennes konst stigit i popularitet. Nu har hon över 6000 följare på både Twitter och Instagram.

– Sociala medier är viktiga för mig, inte minst Twitter. Man kan nåla fast inlägg så att de inte bara försvinner i flödet. Många av mina kunder har sett min konst där. Ibland köper den en tavla, ibland en poster i min shop som jag håller öppen ibland. De är såklart mycket billigare. Jag vill att en student ska ha råd att ha min konst på väggarna.

Framgången har kommit successivt. Jobbet som bildlärare hon hade för att kunna betala hyran blev på allt färre procent. För fyra år sedan beslutade Lovisa Sköld sig för att helt säga upp sig och måla på heltid. Under 2019 blev hon för första gången antagen till Liljevalchs vårsalong. Det kändes som lite av ett genombrott och ett kvitto. I fjol blev hon åter antagen. Hundåren är definitivt över.

– Förra året var bra. Jag känner mig inte orolig för framtiden just nu och är inne i ett bra flow med många förfrågningar om uppdrag för offentliga lokaler. Samtidigt kan jag aldrig vara riktigt säker. Det finns alltid en rädsla att jag ska vakna upp en dag och ingen ska vara intresserad av det jag gör.

En viktig anledning till att Lovisa Sköld vågade säga upp sig var att hon bodde i hyresrätt.

– Hade jag haft miljonlån på en bostadsrätt eller villa hade jag aldrig vågat satsa på att leva på min konst.

Lägenheten flyttade hon in i för tio år sedan. En tvåa på 70 kvadrat med balkong i ett 80-talshus i Majorna. Sambon Pontus är föräldraledig med dottern Nicki, ett år. Fyraårige sonen Vide går på förskola i närheten. Familjen letar större, men det är svårt att byta sig till i samma område.

– Det är så många som vill ha de få fyror som finns i Majorna. Så vi blir nog kvar ett tag till och samlar kötid. Just nu har vi inga planer på att köpa bostad. Jag älskar att bo i hyresrätt. Varken jag eller min kille är inte så intresserade av att fixa hemma. När jag kommer hem till kompisar som köpt hus får jag panik och ser saker som måste göras om jag hade ägt det.

Desto fler flyttar har det blivit med jobbet – och snart är det dags igen. Det omkring tio personer stora kulturkollektiv som Lovisa Sköld är en del av ska snart lämna den billiga källarlokalen där de bara hållit till i ett år. Rivningskontraktet går ut och värden Wallenstam ska göra stambyte. De senaste åren har kollektivet flyttat runt några år i taget på korta kontrakt.

– Det är skitsvårt att få tag i lokaler som är billiga. Vi letar och har någon på gång. Eftersom i stort sett alla vi bor i Majorna så vill vi vara kvar i området. Det är fint att vara en förening och ger oerhört mycket att sitta tillsammans med andra och jobba.

Köpare av hennes tavlor kommer ofta till ateljén och hämtar dem personligen i ateljén. (Kunderna är av någon anledning ofta män som bor i Stockholm). Men närmaste tiden kommer tavlorna att få stå tillbaka. Viktigast att få klart skisser till offentlig utsmyckning av en korridor i en idrottshall i Stockholm. Hon gör skisser som skickas till kunden, om de gillar idéen så får Lovisa Sköld gå vidare och såga ut figurer av pannåträ som hon målar på.

– Det ska bli väldigt roligt. Jag gillar att få variera olika uppdrag. Så länge jag får måla mår jag bra. När jag var föräldraledig tog jag hem grejer så jag kunde arbeta när Nicki sov. Målandet är en så stor del av min identitet.