Hyresvärden som struntade i elen – portad från sitt eget hus i rekordlånga elva år

Få slumvärdar blir avstängda från sina hus, men i Lund finns en som bryter mönstret. Där har obetalda elräkningar lett till en rekordlång tvångsförvaltning. Fast det betyder inte att alla problem har försvunnit. ”Jag har renoverat själv för 15 000 kronor”, säger hyresgästen Mohamed Shankal.

En trasig köksfläkt, stopp i avloppet och ohyra som kryper i köket. Mohamed Shankal scrollar i mobilen. Bilderna på skärmen avlöser varandra och visar brister som han själv har fixat.

– Kolla här. Ni ser, jag har bytt hela köksgolvet. Det kom upp silverfiskar därifrån, hyresvärden sa att det var mitt ansvar. Jag har gjort allt helt själv.

Det rödteglade hyreshuset med fyra lägenheter ligger några minuters promenad från centrala Lund, mitt i villaområdet på Örnvägen. Mohamed Shankals lägenhet på bottenvåningen är enkelt inredd. Från taket hänger en svart boxningssäck, intill står en mörkgrå soffa som tar upp nästan hela vardagsrummet. Här bor han med flickvännen Heidi Velander.

– Vi bor kvar här för att vi inte kan hitta något annat. Det är svårt med lägenheter i Lund, säger Mohamad Shankal.

Det här huset i Lund är unikt – genom en tvångsförvaltning är ägaren utestängd i rekordlånga elva år.

För åtta år sedan var läget akut. Fastighetsägaren Lars-Åke Håkansson klarade inte av att sköta ekonomi och underhåll. Det saknades inte pengar i plånboken men posten med el-räkningarna försvann på något mystiskt sätt, menade han själv. Fakturorna förblev obetalda och Lunds Energi saknade sina pengar.

Men el-leverantören hade själv bidragit till att dra ut på den ohållbara situationen. Bolaget hade haft som vana att skicka ut personal som knackade på dörren hemma hos värden och personligen påminde honom om att betala. Men hösten 2013 var det slut med extraservicen och extremt nära att lamporna i huset slocknade. Lunds Energi stod redo att klippa strömmen för de boende.

Som en akut åtgärd lade Hyresnämnden då över ansvaret för hela fastigheten på en tillfällig förvaltare som skulle rädda situationen. Hyresgästföreningen stod bakom kravet. Att domstolen säger ja till det upplägget är extremt ovanligt. De senaste tio åren har endast åtta fastighetsägare i Skåne utsatts för en tvångsförvaltning. Ytterligare en har belagts med en mildare form av utestängning. Det visar vår granskning.

I början av januari i år tog hyresnämnden sitt senaste beslut – att återigen förlänga tvångsförvaltningen på Örnvägen. Nästa gång det blir dags för nämnden att titta på fallet kommer Lars-Åke Håkansson ha varit utelåst från huset i elva sammanhängande år. En kontroll i Svea hovrätts och hyresnämndernas arkiv runt om i landet visar att det gör fallet unikt i närtid. Ingen annan hyresvärd i Skåne kommer ens i närheten, visar kartläggningen. Endast en fastighetsägare i hela landet har en liknande historik för ett enskilt hus, den ökända Ballo Zachrisson i Stockholm.

63-årige Lars-Åke Håkansson är Skånes värsta hyresvärd, sett till den långa perioden och mängden beslut. Totalt fyra av hans fastigheter, på flera orter, har tvångsförvaltats under åren. Vid sidan av detta finns viten på hundratusentals kronor i andra instanser.

Men varför har Lars-Åke Håkansson övergett sina hyreshus? Det är inte så lätt att ta reda på. Han är svår att nå och när han kallas till domstol för att försvara sig dyker han inte upp. Vi söker i stället upp honom i hans villa i utkanten av Lund. Han öppnar när vi ringer på, men ändrar sig snabbt när vi presenterar oss som journalister och börjar ställa frågor om hans roll som hyresvärd.

– Jag är inte intresserad av att delta. Jag tycker inte att ni är objektiva och jag vill inte kommentera, säger han innan dörren smälls igen.

Huset på Örnvägen är tvångsförvaltat, ett drastiskt ingripande från staten. Men har det hjälpt? Inte om man får tro Mohamed Shankal och Heidi Velander, som båda två arbetar inom vården. De har i och för sig fungerande el, rinnande vatten och tak över huvudet. Men paret är trots det inte nöjda. Att huset sedan länge är tvångsförvaltat har de inte ens hört talas om.

Från deras fönster ser man den vildvuxna trädgården. För att runda funkisvillan, tvingas man kryssa mellan spretiga buskage och huka sig under stora träd. Och det är riskabelt att låta terrassdörren stå öppen. När skymningen faller vaknar råttorna, berättar Mohamed Shankal. Han öppnar ett köksfönster och pekar mot några hål nere i den oklippta gräsmattan.

– Där nere bor dom.

Han har påtalat råttproblemen för den tillfälliga förvaltaren, flera gånger, men till ingen nytta, säger han. Mohamed Shankal berättar dessutom att han har lagt ut 15 000 kronor ur egen ficka på att renovera tvårummaren som han delar med Heidi Velander.

– Det är kaos i trädgården. Ingen sköter något. Vi städar själva trapphuset. Hade jag haft familj hade jag inte kunnat bo här. Vi kunde inte duscha på en månad när det var stopp i avloppet, säger han.

Men det finns fler uppfattningar. Parets granne Tore Olsson är nöjd.

– Innan hade vi en massa klydd. Lars-Åke var slarvig och glömde oljan så det blev iskallt på vintern emellanåt. Men nu får man saker gjort här, säger han.

Efter att ha levt åratal med tvångsförvaltning är Tore Olssons uppfattning tydlig:

– Det som är intressant för oss som bor här är att det fungerar. Vem som äger huset spelar inte så stor roll.

En trappa upp bor Rudolf Abelin. Pitbullterrien Leffe möter oss i hallen med en mjukisnalle i munnen. Efter tjugo år i huset är Rudolf Abelin luttrad. Han tycker att förvaltningen fungerar bra, undantaget för den övergivna trädgården. Den tillfälliga förvaltaren dyker upp när det behövs och alternativet: att huset säljs på den öppna marknaden till en kommersiell fastighetsägare vill han gärna undvika.

–  Jag tänker inte på att huset är tvångsförvaltat. Förvaltaren som vi har nu är jättebra. Han fixar grejer och han har installerat ny värme i huset, säger han.
– Men en helt ny hyresvärd skulle kanske gå in och renovera och sedan höja hyrorna.

Hyresnämnden har efter inrådan från Hyresgästföreningen utsett Lars Andersson, en privat fastighetsägare från Malmö, till förvaltare på Örnvägen. Han ska ta hand om hus och hyresgäster i utbyte mot en enkel ersättning. Han berättar att han håller förvaltningen på en ”minimal nivå”. Det finns inga pengar i en tvångsförvaltning.

– Jag gör inte mycket med det huset. Det ligger inte i mitt intresse att med olika åtgärder öka värdet på fastigheten och hyrorna är låga. Men hyresgästerna verkar nöjda och Hyresgästföreningen är nöjd eftersom de har bett mig att fortsätta. Och jag har i alla fall bytt ut värmesystemet så vi slipper elda med olja, säger Lars Andersson.

Alla är inte lika nöjda.
– Nej, men man måste också vara hemma när vi kommer.

Han renoverar om det behövs, säger han, och känner inte till att Mohamed lagt ut egna pengar på lägenheten.

Varför tog du på dig uppdraget att förvalta huset?
– Jag hade inte så mycket att göra när jag fick frågan så jag tänkte att jag kunde göra det.

Det allra bästa hade varit om någon annan köpte och tog över huset på Örnvägen. Det anser Lovisa Prodenius, jurist på Hyresgästföreningen, har drivit frågan om tvångsförvaltningen sedan första gången den landade i domstol. Men inte mycket har hänt sedan dess.
– Läget är oförändrat, sammanfattar hon.

Enligt de signaler som hon har fått så fungerar skötseln av huset idag.
–  Den bilden jag har fått av de medlemmar som vi har i fastigheten, som har valt att svara på mina frågor, är att det fungerar bra.

Hon är samtidigt tydlig med att man som boende inte förvänta sig hur mycket som helst.
– En tvångsförvaltare ska bara se till att det fungerar. De har inga krav på sig att förädla eller göra det bättre eller investera. Tvärtom måste de vara mycket noga och redovisa allt de gör.

Är det ett problem när det blir så här långdraget?
– Nej, jag tror egentligen inte det. En professionell förvaltare vet var gränsen går. Det finns fortfarande en underhållsskyldighet. Men många hyresgäster vill kanske se förbättringar i fastigheten. Att det händer bra saker hela tiden. En tvångsförvaltare har inte det kravet på sig. Men absolut, det får inte vara så att det inre underhållet missköts.

Hon ser generellt tre problem med tvångsförvaltningar:

På tio år har lika många fastigheter ställts under tvångsförvaltning i Skåne. Lovisa Prodenius har varit med och drivit flera av fallen.

Hade det behövts fler tvångsförvaltningar?
– Enligt min personliga uppfattning, jag kan bara prata för mig själv, så hade det nog funnits utrymme för fler. Det har funnits fall där jag önskade att vi hade varit tuffare men å andra sidan vet jag att det fallerade på att vi inte hittade förvaltare i tid, säger hon.

Det finns gott om slumhus och slarviga värdar i Skåne men lagen räcker inte alltid till. Vid årsskiftet ändrades lagen så att det ska bli enklare att i ett tidigare skede ge böter till fastighetsägare som struntar i sina hus. En nyhet är också att det nu kan ske på initiativ av en kommun eller hyresgästförening utan de boendes direkta medverkan. Att boende inte vågar medverka ska inte längre vara ett hinder. Tanken är att detta ska vara steget innan en hyresvärd blir helt avstängd från sitt hus genom en tvångsförvaltning.

– Jag ser med spänning fram mot den nya lagstiftningen, säger Lovisa Prodenius.

Fotnot: Vi har sökt Lars-Åke Håkansson flera gånger och skickat brev till honom med våra frågor om hans roll som fastighetsägare. Han har avstått från att svara.