I Gävle tvingas 86 procent av de ukrainska flyktingarna gå arbetslösa. Precis som många andra måste Tatiana Sankina och hennes dotter söka sig till hjälporganisationer för att klara dagen. Pengarna hon får räcker inte.
Vi möter Tatiana Sankina från Ukraina utanför Röda korsets lokal. Hon drog en nitlott i flyktinglotteriet och blev placerad i Gävle. I dag söker hon hjälp.
Flydde kraftiga bombningar
Ukrainskan kommer från Dnipro i östra Ukraina, en av de städer som varit mest utsatt för ryska bombningar. Ett 50-tal personer dog när ett flervåningshus träffades i januari. Skolor, förskolor och busstationer har också bombats och många civila har dödats och skadats.
– Det är fruktansvärt där, bara fruktansvärt, säger Tatiana, som efter nya attacker i november förra året flydde med 15-åriga dottern Evelina.
Resan gick till Sverige. Tatiana lämnade man, hund, katt och jobbet inom skönhetsbranschen och åkte först i Stockholm där hennes syster med dotter bor.
Bild: Getty
Rysk stridsvagn demolerar ett flervåningshus i Ukraina.
Tatiana ville stanna, där fanns ju jobben och familjen. Men när ukrainska flyktingar har fördelats över landet har det skett på ett sätt som närmast kan liknas vid lotteri. Flyktingarna ansöker om en bostad och trots att de vill bo på en viss ort kan de placeras i vilken svensk kommun som helst.
Tatianas och Evelinas önskemål hörsammades inte och de skickades till Gävle, där de nu bor i ett litet rum i ett boende med andra ukrainska flyktingar.
Utan jobb – som de flesta flyktingar i Gävle
Tatiana poängterar gång på gång att hon är tacksam över att hon och dottern får vara i Sverige och slippa kriget. Hon vill inte klaga på Gävle, dit hon skickades.
– Det är en mysig stad, med speciell atmosfär och bra kommunikationer.
Men faktum kvarstår: Hon får inget jobb. I medelstora svenska städer som Falun, Borlänge och Falkenberg är över 80 procent av de ukrainska flyktingar som skickats dit arbetslösa. I Gävle är siffran 86 procent, högst i landet.
”Min dotter har rotat sig i Gävle, med skola och kompisar”, säger Tatiana Sankina.
Tatiana säger att hon inte är begränsad till sitt tidigare arbete med skönhet och naglar.
– Jag tar vilket jobb som helst. Jag kan jobba i växthus, med tvätt, på kafé.
Ingen hjälp hos Arbetsförmedlingen
Hon känner sig hjälplös utan svenska språket och hur mycket hon än försöker får hon inget jobb i staden där hon bor.
– Jag har också varit på Arbetsförmedlingen, men har inte fått någon hjälp och då ger det ju ingenting, säger hon och suckar.
Tatiana, som pratar ryska, vet att det finns en stor rysktalande arbetsmarknad i Stockholm där hon skulle kunna få jobb inom städyrket. Hon känner till många landsmän och bekanta som lämnat de mindre städerna för att få jobb huvudstaden, där de tränger ihop sig i andrahandsboenden för höga hyror. Tatiana säger att hon gärna också hade gjort den flytten.
– Men min dotter har rotat sig i Gävle, med skola och kompisar. Och jag gör ju allt det här för hennes skull.
Får inte pengarna att räcka
Livet i Gävle är fattigt. Dagersättningen som Tatiana får är 71 kronor, vilket ska räcka mat, kläder, skor, sjukvård, medicin, tandvård, hygienartiklar och allt annat. Men två liter mjölk kostar mer än halva dagersättningen. Så ekvationen går inte att ihop.
– Vi får humanitär hjälp, bland annat från Röda korset, med skor, kläder, hygienartiklar och mat. Annars skulle det inte gå. Vi kan bara säga tack.
Hos Röda korset i Stockholm har Tatiana idag fått soppa, en smörgås och matkuponger. På boendet i Gävle har ukrainarna också fått hjälp av vänliga ortsbor med möbler och inredningsdetaljer.
Tatiana förklarar att hon ”drar in på allt”. Att låta dottern följa med kompisar på bio eller ha andra aktiviteter är inte att tänka på.
– Sverige är ett dyrt land och det vi får är väldigt lite. Jag vill ju göra allt för mitt barn, så jag köper frukter och bär till henne och sparar på allt annat. Jag kan inte tänka på mig själv utan måste prioritera min dotter, säger hon.
Charlotte Lagersten är ordförande i Röda korsets krets Stockholm Sydost, som anordnar hjälpen till ukrainska flyktingar på Södermalm. Hon ser ukrainska barn som riskerar att få för lite näring och säger att hon är upprörd över statens bemötande av denna flyktinggrupp, som alla så självklart sade sig vilja värna i början.
– Vi ger dem 71 kronor om dagen när ett vällingpaket på Lidl kostar 57 kronor, säger hon.
Fakta Lägst andel flyktingar som försörjer sig själva