Kirsty pryder sina väggar med minnen: ”Folk säger att jag bor i ett dödsbo”

En pärlprydd alligator, två filthattar, en porslinstiger. Komikern Kirsty Armstrong samlar saker som får väggarna att tala. Häng med och lyssna en stund.

Den som besöker ­Kirsty Armstrong får börja med att kryssa sig förbi resväskorna i hallen. Den 33-åriga komikern ursäktar sig, förklarar att hon nästan alltid är på resande fot.

Lätt nyvaken tar hon oss med in i köket, rör sig mjukt i fluffiga tofflor. Hennes helvita kläder är en skarp kontrast till lägenheten där hon bor. Köksluckor i blå pastell, väggar i laxrosa. Och då har vi inte ens kommit till vardagsrummet.

Klockan är nio, vilket är tidigt för kvällsarbetaren Kirsty som behöver en första kopp kaffe för att komma i gång. Hon ställer sig vid köksfönstret med sin rykande kopp och blickar ut över gården och de låga hyreslängorna i funkisstil. Massor med gula löv i högar, inte en granne i sikte.

Men Kirsty har koll. Precis som hon gjort sig känd för i sin ståupp-komik är hon en skarp betraktare även här hemma i lugna Hammarbyhöjden i Stockholm. Hon tittar upp mot ett fönster i huset mittemot.

– Där bor ett lesbiskt par som är uppe lika sent som jag och kollar film mitt i natten. Så om de har tänt sina lampor, då får jag vara vaken. Men när de släcker måste jag också gå och lägga mig, säger Kirsty och pekar mot en bänk nedanför samma hus.

– Där sitter alltid en gubbe och tittar på folk. Han verkar väldigt arg. Det är som att han sitter redo och väntar på att skälla ut någon. Han utstrålar det.

Kirsty berättar om mannen i huset på andra sidan, han som maniskt beställer hämtmat hela tiden. Grannen går numera under namnet Foodora-mannen.

– Jag gillar att titta in i folks liv.

Varför det?

– Om jag är ute på promenad på kvällen och tittar in i folks hem och de står och lagar mat eller sitter och pratar vid köksbordet känns världen säker. Allt är frid och fröjd och alla bara pysslar på. Det är en sådan trygghetskänsla och jag kan landa i det. Det är lite weird, men sådan är jag.

Pysslande grannar i fönstren, löpvändor i skogen i Nackareservatet, dokumentärer framför projektorn i den ”orimligt stora” sängen. Kirsty njuter av vardagslivet i sin hyresrätt. När hon väl är där.

För karriären går i 120, med turné efter turné, succé efter succé, resa efter resa. Årets kvinnliga komiker 2022. Egen show över hela landet, medverkan i SVT-programmet ”Svenska nyheter” och TV 4-klassikern ”Jeopardy”. När vi ses är Kirsty mitt uppe i en Sverigeturné med humorkollektivet TIGHT (se faktaruta). Hon och de andra komikerna har precis kommit hem från ett gig i Malmö och ska sedan skämta sig vidare genom landet – Växjö, Gävle, Trollhättan, Kalmar, Norrköping och Jönköping.

Kirsty visar oss in till vardagsrummet, där en helt egen värld öppnar sig. Väggarna är fyllda med minnen från komikerns liv. Det första som möter besökaren är ett uppstoppat gap från en alligator. Det döda djuret sitter i en silvrig ram med guldutsmyckningar och även alligatorns öppna käftar är dekorerade med pärlor.

– Jag köpte den i en affär för svart magi i New Orleans. Jag gillade den jättemycket direkt när jag såg den. Alligatorn är voodoodekorerad.

Vad gör den med folk som går förbi?

– Jag vet inte men jag tror att man ska dyrka den, så jag brukar hälsa på den så här.

Kirsty för handen över kräldjurets huvud.

Snett nedanför alligatorn hänger två filthattar.

– Den ena är min farfars hatt. Han bodde i Australien och var pilot under andra världskriget i The Royal Air Force och jag såg upp till honom väldigt mycket när jag var liten. Den andra hatten är min, jag och farfar hade var sin.

Kirsty har en engelsk pappa och en mamma från Sverige. Hon levde sina första fyra år i England, innan familjen drog till mammans hemland och flyttade runt mellan orter som Halmstad, Jönköping och Örkelljunga. Stockholm, där hon bott sedan 2016, är det som numera känns mest som en hemstad.

Ovanför farfars hatt sitter en porslinstiger med pappersblommor mitt i en stor guldram. Tigern vittnar om att även norrmännen uppskattar Kirstys råa humor. Komikern hittade den kitschiga tigern i den bohemiska stadsdelen Grünerløkka innan hon uppträdde i Oslo.

– Jag älskar att köra i Norge. Man tror att de inte ska fatta vad man säger, men det funkar jättebra. Jag är i Norge en vecka varje sommar och ska kanske dit på turné nästa år.

Kirsty visar en färgglad affisch som hon snodde med sig i sin bh på en jazzklubb i Kanada.

Vilka reaktioner på vardagsrummet brukar du få från dem som hälsar på?

– Folk brukar mobba mig och säga att jag bor i ett dödsbo.

Men Kirsty Armstrongs väggar är levande och fylls ständigt på med grejer: en fez från Luxor i Egypten, tre tavlor med rävjakt i ett hörn där även lampan har rävjaktsmotiv, ett vykort från en sommarstuga i Småland.

På samma sätt fyller hon själv på i sitt skämtförråd genom saker som hon upplever, ofta handlar det om galna dejter och sex.

– Jag får ofta höra att jag borde ändra mitt material för att det är så snuskigt, att jag pratar för mycket om sex och mens och kvinnogrejer. Det finns ett stigma i branschen om att kvinnor bara pratar om sex och män och då vill man absolut inte vara en sådan komiker.

– Men jag har insett att det är precis det här jag vill prata om. För det är precis det jag inte har fått prata om. Och det var när jag började med den typen av material som det började gå bra för mig.

När turnélivet är som bäst dyker Kirsty upp på sunkiga, mörka källarhak med billig öl och får publiken och skratten med sig direkt.

– Det är ju knark, den bästa känslan i hela världen. Det finns verkligen inget som är bättre, att publiken och jag känner likadant för det jag berättar. De litar på mig och jag litar på dem. Det är så jävla skönt. Jag älskar nog det mer än någonting annat.

Kirsty kan också utnyttja turnéerna till att fylla på vardagsrumsväggarna med nya skatter och åker gärna till en norrländsk stad en halvdag tidigare för att göra second hand-fynd. Hennes blick stannar för en stund på en flaska absint på en hylla.

– Den där köpte jag för att jag och några kompisar var i Polen och drack absint för något år sedan. Vi skrattade jättemycket men sen kom det en gubbe och snöt sig i min jacka. Jag har inte kunnat titta på absint sedan dess.

Varför snöt han sig i din jacka?

– Jag vet inte. Det var jätteäckligt och jag hade precis kommit över det.

Så vi pratar inte mer om det?

– Nej, fy bubblan.

De tar liksom inte slut, de udda prylarna på väggen och historierna bakom. Och förutom att vara en spegel av Kirsty Armstrongs liv fyller sakerna en funktion. Efter en hektisk turné­period kan en utpumpad ståupp-komiker komma hem och tända ljus, sjunka ner i soffan mitt i sitt dödsbo och bara njuta.

– Jag kan känna mig som en skrotsamlare ibland, men de här sakerna är ett bra sätt att komma ihåg vad jag varit med om. Jag tycker att det är mysigt att vara här.

Ombonat?

– Ja, jag vill känna mig lite så här, säger Kirsty och visar vad hon menar genom att ge sig själv en riktig björnkram.