Kjell-Åke, 83, rädd att fara illa i sitt eget hem – därför betalas så lite stöd i handikappanpassning

En ny lag skulle få fler värdar att vilja handikappanpassa – kostnadsfritt. Men antalet ansökningar sjunker, inte sedan 90-talet har så lite bidrag betalats ut. Balanssjuke Kjell-Åke fick upprepade nej av sin värd till bostadsanpassning. Rädd för att trilla och skada sig i sitt eget hem kände han sig till slut tvingad att flytta.

Benen hade börjat ­svika ­honom. När Kjell-Åke Larsson var ute och gick ­kunde fötterna liksom ­fastna i marken och vägra flytta sig. I stället föll kroppen pladask rakt ner i backen – ibland så brutalt att promenaden slutade på akuten.

Det var något i hjärnan som inte ­riktigt fungerade, misstänkte han.

– Jag trodde det var polion från förr som kommit tillbaka, medan läkarna chansade på en stroke.

Det skulle ta flera år att lösa gåtan: att Kjell-Åke Larsson drabbats av hydro­cefalus, även kallat vattenskalle. En sjukdom som innebär att mängden vätska i hjärnan ökar, vilket försämrar balansen och gör det svårt att gå.

Bostadsområdet i Karlstad var så ­kuperat att han inte kunde använda rullstol. I stället slog Kjell-Åke Larsson till på en rödlackerad promenadskoter i sportig modell. Prislappen på 20 000 kronor fick han själv stå för.

– Det var på tok för lång handläggningstid hos kommunen så det var uteslutet att vänta, säger han.

Väntetiden för ett så kallat bostadsanpassningsbidrag var också lång. Kjell-Åke skaffade därför en automatisk dörr­öppnare som han installerade på sin ytterdörr.

De dagar han inte kunde ta sig ur sängen var det bara att trycka på fjärrkontrollen för att släppa in hemtjänsten.

– Det var också en stor trygghet att räddningspersonal enkelt kunde komma in när man var liggande.

Men lyckan skulle inte bli varaktig. När värden senare bytte lås fungerade inte längre fjärrkontrollen. Kjell-Åke Larsson ansökte om en ny dörr­öppnare till lägenheten men fick till svar att det skulle bli för dyrt, trots att kostnaden skulle kunna täckas av ett så kallat ­bostadsanpassningsbidrag.

Därtill hade eluttaget i cykel­rummet på entréplan plockats bort av ”säkerhetsskäl”. Eftersom värden ­vägrade gå med på någon annan lösning blev Kjell-Åke Larsson tvungen att få in promenad­skotern i lägenheten på andra våningen för att ladda batteriet.

Någon särskild förvaring hade han inte rätt att söka eftersom den typen av rullstolsgarage sedan 2020 inte längre godkänns som bostadsanpassning.

– Jag kände mig mer och mer osäker i min egen bostad och trivdes inte. Men jag ansågs för pigg för att flytta till ett boende med personal.

Kjell-Åke Larssons situation är inte unik. Alla som har en funktionsnedsättning kan söka bidrag för att göra nödvändiga anpassningar i boendet. Hela beloppet för ingreppet bekostas av kommunen. Men för att en ansökan ska godkännas krävs tummen upp från fastighetsägaren – annars avslås den.

Hem & Hyra har tittat närmare på landets tio största kommuner och granskat alla bostadsanpassningsbidrag som fått avslag åren 2020 samt 2014. Totalt rör det sig om nästan 3 000 ärenden. I vart sjunde fall beror avslaget på att värden sagt nej till förändringar i boendet.

För att göra det lättare att söka och få fler värdar att tacka ja till anpassningar förenklades reglerna för fyra år sedan. Men statistik från Boverket visar att regeländringen inte har gett önskad effekt.

I själva verket har antalet ansökningar minskat kraftigt sedan lagen infördes – och den totala bidragssumman som betalades 2020 är med inflationen inräknad den lägsta sedan 1997. Då var summan motsvarande 483 miljoner. Utbetalningarna nådde sin topp runt 2014 med cirka 700 miljoner.

2020 är den utbetalade summan nere på motsvarande en halv miljard. Detta trots att priset för dörröppnare, ramper och hissanordningar ökat dramatiskt de senaste sex åren.

Regeringen är orolig över utvecklingen och beordrade i somras Boverket att utvärdera den nya lagen, för att se om något behöver ändras.

Fastän allt färre ansöker får ändå de allra flesta rätt till sin bostadsanpassning. Under 2020 godkändes nio av tio ansökningar och totalt 53 000 bidrag klubbades igenom. Samtidigt kan ett nej innebära konsekvenser långt värre än för Kjell-Åke Larsson.

Det vet Peter Lidman, vars mamma Inger Lundberg, 98, nyligen avled efter att förgäves ha väntat på en så kallad stolshiss.

I över ett års tid var hon fånge i sin lägenhet för att bostadsrättsföreningen inte ville godkänna anpassningen.

– Min mor hade levt längre och fått betydligt mer livskvalitet om hon kunnat ta sig ut, säger Peter Lidman.

Hur kommer det sig att fastighetsägare stoppar anpassningar fastän de själva slipper betala? Hem & Hyra har intervjuat tjänstemän i landets tio största kommuner för att finna svar.

I de granskade kommunerna handlar det om 164 ärenden där värdar hindrat ingreppen under 2020. I sex av de tio kommunerna har antalet fall där fastighetsägare säger nej ökat sedan 2014.

Särskilt utbrett är motståndet när den sökande är hyresgäst i en bostadsrättsförening samt inom nyproduktioner, visar Hem & Hyras rundringning. ­Katarina Lindberg, enhetschef för bostadsanpassningen i Malmö, är bekant med problematiken.

– När det gäller hissar eller ramper kan man tycka att de är i vägen för andra boende. Och i äldre hus med breda, fina trösklar och påkostade entréer vill man inte förstöra husets karaktär, säger hon.

I nyproducerade hus innebär försäkringsfrågor ofta en stoppkloss. Dessa hus, som måste leva upp till dagens tuffa byggregler, är paradoxalt nog därför särskilt krångliga att anpassa.

– Man drar sig för att borra i nya ytskikt. Badrum levereras till exempel mer eller mindre färdiga i dag. Gör man då hål i väggen eller sänker höjden på tröskeln kan det bli problem med garantierna, säger Katarina Lindberg.

Andra gånger beror fastighetsägarens nej på ren okunskap. Speciellt mindre värdar och bostadsbolag med stor omsättning kan vara restriktiva med anpassningar, av rädsla för extra arbete och kostnader, visar Hem & Hyras intervjuer.

I Malmö söker handläggarna upp värdar som säger nej på orimliga grunder för att informera om att ingreppet inte kommer innebära en belastning, berättar Katarina Lindberg.

– Men jag vet att det har funnits kommuner som inte arbetar aktivt och ger avslag direkt när inte rätt papper kommit in.

I storstadskommunerna finns även en tydlig koppling till bostadsbristen. När kön av villiga hyresgäster ringlar lång hoppas somliga värdar i stället att den sökande ska flytta, bekräftar flera tjänstemän.

Samtidigt ger myndigheternas siffror inte en rättvis bild av det totala antalet funktionsnedsatta som får sina önskemål grusade. För att ett ärende ska registreras hos kommunen måste en formell ansökan skickas in – men många hyresgäster tappar hoppet redan innan formuläret är ifyllt.

Enligt branschföreningen Svensk bostadsanpassning finns det även indikationer på att handläggare i somliga kommuner uppmanar sökande att inte lämna in en ansökan då det ”inte är någon idé”.

– Det får vi höra ibland, att man avstått att söka för att värden redan har sagt nej, och då går det ju ändå inte. Absolut finns det ett mörkertal, säger Eva-Carin Lindgren, handläggare i Uppsala.

Klart lättast att få sin bostadsanpassning förverkligad har villaägare, eftersom ingen hyresvärd kan skjuta projektet i sank. De beviljas även större summor än hyresgäster, visar siffror från Boverket.

Samtidigt har funktionsnedsatta personer enligt lag rätt till goda levnadsvillkor och möjlighet till ett självständigt boende, berättar Johan Kjellberg, jurist på Boverket.

– Det innebär bland annat att man ska kunna sköta sin hygien, sova, umgås, laga mat och ta sig in och ut ur bostaden.

Att värdar kan säga nej till anpassningar – bryter inte det mot denna rättighet?
– Jag har svårt att se att det skulle bryta mot någon lag. Om man inte äger sin bostad fullt ut finns det begränsningar för vad man har rätt att göra.

Men värdens beslut kan göra personer till fångar i sina hem – vad tycker ni om det?
– Det finns inget som kan tvinga fastighetsägaren att säga ja. Om det inte handlar om diskriminering. Har man nått vägs ände kan det finnas möjlighet att angripa frågan genom den lagstiftningen.

Varför allt färre personer söker bostadsanpassningsbidrag efter lagändringen har Boverket i nuläget inget svar på. Sveriges befolkning blir ju äldre för varje år och fler åldringar stannar kvar i sin ursprungliga bostad.

Klart är i alla fall att regeringen oroas över utvecklingen – nästa år ska en utvärdering av den nya lagen finnas på bordet.

– Den massmediala uppmärksamheten har säkert också bidragit. Att det har rapporterats om till exempel personer som blivit fast hemma.

Den nya lagen skulle göra det lättare att få rätt – är den ett misslyckande?
– Vi har ännu ingen analys som kan konstatera detta. Minskningen av ansökningar påbörjades redan innan lagändringen – det är för tidigt att uttala sig om den haft en inverkan.

Hur gick det då för Kjell-Åke Larsson i Karlstad? Efter att ha ramlat upprepade gånger i köket ansökte han om att få en induktionshäll, eftersom värden ändå skulle byta spisar.

För att slippa bränna sig på plattan samt för att minska brandrisken. Mellanskillnaden var Kjell-Åke Larsson beredd att betala ur egen ficka.

– Det kan man ju göra när man byter tapeter, så jag tyckte att det borde vara samma sak. Men värden sa att den möjligheten inte fanns.

I stället gick flyttlasset till Kil, fyra mil norrut. Där bor nu Kjell-Åke Larsson sedan ett år tillbaka.

Permobilen får han ladda precis utanför lägenheten, dörröppnaren fungerar på nytt och mitt under Hem & Hyras besök anlände två elektriker för att installera en fjärrstyrd öppnare till porten.

Därtill har höjd livskvalitet och bättre möjlighet till motion mildrat effekterna av hans sjukdom.

– Det går åt rätt håll med både benen och balansen, och det är lättare att komma ur sängen. Jag behöver inte vakna mitt i natten för att gå på toa längre.