Kurt och hans fru betalar mer än 20 000 för särskilt boende: ”Känner mig lurad”

Kurt Folkesson, 82, är förbannad. När frun blev sjuk var särskilt boende enda lösningen. I tron att hyran skulle sänkas flyttade paret in. Istället har den höjts. Nu känner sig Kurt lurad av Östersunds kommun.

Kurt är blind. Men det hindrar honom inte från att leva ett aktivt och självständigt liv. Han brinner för vätgasprojekt i Jämtland, kräver fiber åt alla och trampade som 79-åring 55 mil på tandemcykel från Östersund till Stockholm för att slå ett slag för landsbygden på Mynttorget utanför regeringskansliet under valdebatten.

Ja, Kurt är en sån där envis gubbe med krut i, som sitter som en nagel i ögat på makthavare och politiker. En rättskaffens man som tycker att ”rätt ska vara rätt” och att man ska ”stå vid sitt ord”.

Ett ställningstagande som utvecklades till en kamp mellan Kurt och Östersunds kommun.

Berättelsen tar sin början ett år tillbaka i tiden. 2020. Då Kurts fru Åslög blev dement. Då åldern kom ikapp och livet förändrades.

– Hon har alltid varit fysiskt aktiv och en duktig orienterare. Nu fick hon allt svårare med minnet och kunde irra bort sig, berättar Kurt.

Han insåg att hans krafter inte räckte till för dem båda. Paret behövde hjälp att klara vardagen för att kunna fortsätta leva och bo tillsammans.

Östersunds kommun erbjöd dem ett så kallat särskilt boende på Skogsbruksvägen i övre Torvalla. En tvåa på 72 kvadratmeter.

Men hyran för den nya bostaden fick Kurt att gå i taket.

– 10 296 kronor i månaden är ju rena ockret! Och med avgifter för vård och mat blir det nästan 20 400 kronor för oss två.

Kurt och Åslög bodde vid den här tiden i en bostadsrätt på Krondikesvägen i centrala Östersund med en avgift på cirka 3 700 kronor i månaden. Över en natt skulle kostnaden för att bo ­höjas med åtskilliga tusenlappar. Även om paret kunde sälja bostadsrätten skulle sparpengarna gå åt i rask takt.

Kurt Folkesson hörde av sig till Hem & Hyra efter att ha läst tidningens avslöjande om de höga hyrorna på särskilda boenden. En granskning som visade att många kommuner i landet tar ut en betydligt högre hyra för dessa boenden än för vanliga hyresrätter. Se listan för Norrland längst ner i artikeln.

– Vi blir alla gamla och antagligen också sjuka innan vi dör. Det är bara en tidsfråga. Då vill man ha ett tryggt sista boende. Inte behöva oroa sig för ekonomin, säger Kurt i telefonen.

– Ni skrev om det som äldre och sjuka inte orkar protestera emot. Min och Åslögs historia är bara en av många. Men jag vill gärna berätta den.

Vi träffas på det särskilda boendet på Skogsbruksvägen 133 i Östersund. En enplansbyggnad med putsade ytterväggar i grått och gult.

Kurt står utanför entrédörrarna i glas och väntar. Han hojtar till när han hör taxin stanna intill.

– Hej! Är det du? Jag har bokat lunch! Det är bra mat här i alla fall. Vi får gröt, fil och mackor till frukost. Och idag är det köttfärssås och makaroner till lunch, säger Kurt.

Han trevar sig fram till portkodsdosan och knappar vant in de rätta siffrorna. Dörrarna öppnas automatiskt med ett dovt surr.

Googlar man Kurt Folkesson så toppas sökningen av kvällstidningsrubriken:

”Kurt, 81, fick miljon – av misstag”

Vad handlade det om? undrar jag nyfiket.

– Ja det där blev ett väldigt ståhej. När jag upptäckte att en miljon felaktigt satts in på mitt konto försökte jag föra tillbaka pengarna. Men det visade sig vara nästan omöjligt! Jag fick trassla med bankerna och det tog en vecka innan det redde ut sig.

– Att det ska vara så svårt att göra rätt för sig, suckar Kurt.

Han känner sig fram genom att stryka med handen längs väggen i korridoren, de upphängda tavlorna kommer i gung och hamnar snett. Den vita käppen far fram och tillbaka över linoleumgolvet framför Kurts klapprande träskor.

Takten är rask och säker. Han vet exakt hur många steg det är till nästa glasdörr och håller upp den chevalereskt. Ett rullbord i plåt har tillfälligt parkerats i korridoren. Det kommer i vägen för Kurts framfart och något faller med en skräll ner på golvet.

Kurt kliver in i lägenheten och sparkar av sig de nötta svarta träskorna. Bostaden känns mer som ett större rum än lägenhet, trots att sovrummet är avdelat från den öppna planlösningen med kökspentry och vardagsrum.

Vi tar plats vid bordet tillsammans med frun Åslög Bergvall, 84, och Kurt plockar upp tråden i berättelsen som han bara sammanfattat i korta drag tidigare i telefon.

– Jag sa ifrån direkt när de erbjöd oss den här lägenheten. Hyran var alldeles för hög. Rena ockret.

Men enligt Kurt fick han genast lugnande besked av boendesamordnaren.

– Hon sa att jag inte skulle oroa mig eftersom vård- och omsorgsnämnden redan på nästa möte skulle ta beslut om att sänka hyrorna för parboende till en subventionerad nivå på 7 000 kronor, samma som för singelboende.

Med den vissheten skrev han på kontraktet och paret flyttade in 1 juli 2020.

Men någon sänkning av hyran blev det aldrig.

I drygt ett år har Kurt agerat igel och terrier. Till en början väntade han tålmodigt på besked. Och efter att han fått ytterligare ett, vad Kurt uppfattar som löfte, backade han också från ett erbjudande om byte till en mindre och billigare lägenhet.

När hoppet åter falnade påkallade han politikernas uppmärksamhet i egen hög person under ett fullmäktige.

– Jag sa rakt ut vad jag tyckte och tänkte. De drog ju saken i långbänk och jag krävde besked.

Men Kurt fick inga svar då heller.

– Vi har hela tiden blivit gäckade. Jag är van vid hederlighet och ärlighet och jag tycker att man ska stå vid sitt ord. Och det har man inte gjort här, säger han med emfas.

Sedan paret flyttade in förra sommaren har deras hyra däremot höjts, till 10 378 kronor.

Hur kommer det här sig, Lisa Hjemgaard Svensson (M), ordförande i vård- och omsorgsnämnden?

– Vi har aldrig utlovat någon sänkning, däremot har vi sagt att vi ska se över avgiftsnivåerna och då även för parboenden som Kurt pratar om här.

Men någon sådan översyn har ni ju inte heller gjort?

– Jag kan inte svara på varför, men det jag kan göra nu är att ta tag i det här och ge tjänstemännen i uppdrag att bereda frågan så att Kurt, och även andra som undrar, får ett svar om hur det blir med lägenhetshyrorna, lovar Lise Hjemgaard Svensson i en inspelad intervju med Hem & Hyra.

De löften Kurt anser sig ha fått av tjänstemän på kommunen är däremot svåra att hävda eftersom de gjorts muntligen och ingen av de inblandade vill ta på sig att några löften har avlagts.

– Jag har aldrig lovat någon något, en hyressänkning är ett politiskt beslut som inte jag ensam kan fatta, säger exempelvis Börje Hoflin, uppdragschef på Östersunds kommun.

Däremot skriver han och även boendesamordnaren under på att de informerat Kurt om att ett politiskt beslut ska tas om hyrorna.

Ett beslut som tydligen legat i pipen i mer än ett år nu. För mer exakt när det verkligen ska tas vill alla ha osagt.

Bosse Svensson (C) är ordförande i kommunstyrelsen och ledamot i fullmäktige. Han minns Kurts inspel på sammanträdet.

Enligt Hem & Hyras undersökning är hyror för ett särskilt boende i Östersund 64 procent högre jämfört med en vanlig hyreslägenhet. Varför då?

– Det är en intressant fråga som jag själv fördjupat mig i för att förstå bättre. Det är så klart komplext, men till största del beror hyressättningen på att det handlar om nyproduktion och det är dyrt att bygga den typen av hus billigt.

Hur sätter kommunen hyran?

– Det är tekniska förvaltningen som sätter hyran utifrån ett bruksvärde. På ett särskilt boende har hyresgästerna också tillgång till gemensamhetsutrymmen och annan service utöver det vanliga som också läggs på hyran.

– Jag förstår om hyran kan vara tuff för den enskilde. Hyrorna är ändå bruksvärdesbaserade och jag tycker inte att Östersunds kommun satt några överpriser. Det är inte så att någon tjänar pengar och drar nytta av att sätta högre hyror.

Östersunds invånare blir allt äldre, hur löser ni det och vad kan ni göra för att hålla nere hyrorna?

– Vi behöver andra typer av mellanboenden och blandade upplåtelseformer, kanske fler kooperativ till exempel. Och för att få ner byggkostnaderna behövs fler aktörer och mer konkurrens på orten. Men det här är stora frågor som behöver diskuteras på djupet. Vi har därför tillsatt en äldreomsorgsberedning som ska komma med förslag på förändringar. Den beräknas vara klar inom ett år.

Kurt och Åslög har inte fått några fler erbjudanden om en mindre och billigare lägenhet.

 I dagsläget får de skjuta till med sparpengar för att täcka utgifterna.

– De extra tusenlapparna vi hade förut betydde till exempel att jag kunde ha bättre hjälpmedel för att kommunicera med omvärlden, säger Kurt.

Han är besviken på politikerna som han tycker fört honom bakom ljuset.

– Att bli gammal och sjuk är inget val. Det är ofrånkomligt för oss alla. Och att pensionärer med tunna plånböcker ska behöva betala mer än andra är inget annat än orättvist. Och snudd på diskriminerande faktiskt, anser Kurt.

Har du gett upp nu?

– Nej, jag vill fullfölja den här striden. Jag anser att jag blivit lovad en lägre hyra och säger de något annat så är det ren och skär lögn. Det kan jag lägga handen på bibeln och svära på!